Journalisten Stefan Holmström skriver i Borgåbladet den 6 februari att det är dags att erkänna Kosova men också att sluta demonisera serberna.”Snällt barn väntar – och blir utan', lyder en klassisk finurlighet. Kosovo har varit ett snällt barn på tok för länge. Kosovanerna har inte bara all rätt till självständighet nu, men också rätt att få till allt stöd från omvärlden", heter det i Holmströms artikel med rubriken "Dags att avdemonisera serberna".
Kosovas självständighet kommer tvinga fram den Vergangenheitbewältingung, reflektion över och konfrontation med det förflutna, som pånyttfött det demokratiska Tyskland efter nazismen men som så tragiskt saknats i Serbien. Den behövs, för att serberna ska avdemoniseras i omvärldens ögon.
Det är sällan som man i svenskspråkiga medier bevittnar en så klarsynt, närmast profetisk inblick i det som behövs på Balkan. Jag har tidigare på förekommen anledning nämnt, att svenskspråkiga medier skrapar oftast bara på ytan, satta i ett skruvstäd mellan kravet på besparingar och den allsmäktige Lagomgud som härskar över läsarna.
Kosovarapporteringen är ett typexempel på detta. Alla i Kosova är lika goda kålsupare, förövare som offer. Serberna är dumma, albanerna är skumma; inga yrkesetiska brott är för hemska när det gäller att föda stereotyperna. Det blir billigare så för redaktionerna. Och så är det balanserat också. Lagom, så att säga.
Stefan Holmström avviker från detta mönster. Han påminde om Richard Swartz på SvD när han är är som bäst, nämligen påläst, kultiverad och personlig. Båda är humanister med framtidsperspektiv och civilkurage att ta ställning i en svår konflikt.
Stefan Holmström är finne och Richard Swarts österrikare från början. Bättre argument för fri invandring får man ta och leta efter.
