Den som läst noga min artikel kan lätt genomskåda retoriktricket. Hela min artikel handlar om romernas svåra situation. Fast jag vidhåller bestämt att Sanvér förtiger att Kosova, med bistånd från det internationella samfundet, FN, UNHCR och andra, satsar en hel del för att förbättra situationen. Det omnämns likaså i internationella rapporter, bl.a. av just UNHRC. Jag noterar nyfiket att Sanvér duckar på den punkten.
När han sedan skriver att jag, enligt honom, "inte inser att romer var nazismens offer", blir han direkt insinuant och kränkande. Jag noterar att Sanvér tyvärr håller fast vid en debattstil som jag känner sedan tidigare och lärt mig avsky, nämligen att uppta snabbt en moral high ground och öva karaktärsmord därifrån. Det länder inte honom i heder precis.
Jag misstänker att Paul Sanvér hoppas att vinna något på att stå fast vid sina halvsanningar; för romerna eller för sig själv, det förtäljer inte historien. I vilket fall som är det oetiskt. Dessutom urbota dumt också; halvsanningar brukar alla förlora på i slutändan.
Ty i slutändan handlar väl ändå debatten om hur man bäst kan hjälpa Kosovas uttsatta romer. Hur mycket bättre hade det då inte varit om Sanvér valt att hjälpa, i stället för att förtiga och stjälpa, de progressiva krafter i Kosova som både vill och kan förändra!
