När rädslan tar över

Emma Wange är i Bohuslänningen den 20/2 skeptisk inför det nya Republiken Kosova. Dels råder det oklara ägarförhållanden, man har inte kontroll över territoriet. Dels ger det ett prejudikat för andra att följa. Det enda som Wange ser som positivt är det att Serbien, enligt henne, håller låg profil.

Jag kan förstå att Wange känner en sund skepsis, det är en normal reaktion. Men i detta fallet bygger mycket av resonemanget på fel antaganden. Faktum är att det inte råder oklara ägarförhållanden längre i och med Kosovas självständighet, då tar man per definitio kontroll över sina tillgångar. Har Serbien något otalt med detta finns en internationell domstol att tillgå. Då får vi se vad Serbien investerat i Kosova och vad det tagit från Kosova under åren; jag är inte säker att det blir en vinstaffär för serberna.

Vad gäller kontrollen över territoriet så kontrollerar FN-styret UNMIK hela Kosova. UNMIK är fortfarande en legitim makt i Kosova och ska så förbli enligt planerna under en övergångsperiod på 120 dagar. Kosovas regering förblir tills dess en del av UNMIK men ska överta kontrollen i ordnad form efter denna period. Kosovas tullare och gränstjänstemän, poliser o.s.v. finns även i norra Kosova. De attackerades i går av en serbisk mobb men är i tjänst redan idag igen. Kosovas norra gräns är nu internationellt erkänd.

Argumentet om "Kosovas prejudikat" är likaså kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom.

Själv kan jag blott hoppas på att Kosova verkigen blir det prejudikat som Wange talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Inte heller stämmer det att Serbien håller låg profil. Mycket tyder tvärtom att gårdagens mordbränder i Kosovas norra gräns orkestrerats i Serbien. Som DN skrev om idag går det just nu busslaster med serbiska extremister till Kosova. Serbiens Kosovaminister Dusan Samardzic stöttade igår kväll öppet mordbränderna i Radio B92, med motiveringen att "det får inte finnas någon gräns" mellan Serbien och Kosova. Men Serbien kommer att hålla låg profil framöver, i takt med att fler länder erkänner Kosova. Redan idag kräver biträdande premiärministern Bozidar Djelic besinning och att man "får tänka på vad som är i Serbiens bästa intressen", något som får ses som ett första uppmuntrande tecken.

Vi får inte låta rädslan ta över. När allt kommer omkring har albaner och serber levt sida vid sida i tusentals år. Grannsämjan förstördes när man bildade nationalstater, varvid Serbien fick i sin lott att styra över halva albanska nationen. Nu är den tiden förbi. Om fransmän och tyskar kan umgås idag efter två världskrig så finns det inga skäl att tro att serber och albaner inte skulle kunna göra det också. Ge det 10-15 år, så ska du se oss alla i EU.