I GF den 28/1 skriver Ljubomir T. Devic bl.a. att det är farligt att erkänna Kosova, eftersom det sker utanför FN och kan allienera Ryssland. Han menar också att Serbien erbjudit albanerna mer än något annat land i världen ger sina minoriteter. Skribenten skriver sedan om både serbernas och albanernas historia, för att få den att passa in i hans världsbild.Jag tänker inte kommentera Devics märkliga påståenden om Balkanfolkens mytiska förhistoria, eller förslaget om en kristen ekumenisk stad i en huvudsakligen muslimsk miljö. Däremot vill jag kort säga att han har helt fel vad gäller det självständiga Kosova.
Att Kosovas erkännande går utanför FN beror på serbisk och rysk cynism. Serbien bröt regelbundet - med ryskt stöd - mot ett flertal riktade FN-resolutioner om Kosova sä länge man själv styrde där. Ryssland bryter dagligen mot varje kapitel i FN-stadgan i Tjetjenien. Nu är det återigen ett maktgalet Ryssland som blockerar ett enigt säkerhetsråd från att anta en fredsplan och bana vägen för ett FN-erkännande av Kosova. Att Ryssland och Serbien hycklar sig till försvarare för folkrätten och FN vore därför skrattretande om det inte vore tragiskt, för både albaner, serber och folkrätten.
Men lösningen på den galna ryss-sjukan är inte att dröja i Kosova, utan att reformera både FN och folkrätten. FN kan inte bli offer för en skenande stormakt. Säkerhetsrådets vetoregler behöver ses över, så att de permanenta medlemmarna inte kan anställa veto annat än i frågor som rör det egna territoriet. Likaså behöver man slå fast tydligt i folkrätten att Kosova är ett lysande exempel som visar vägen: en stat ska inte kunna åberopa sin suveränitet om man dödar, våldtar, skövlar och driver på flykt miljontals av sina invånare såsom Serbien har gjort.
Serbien har heller inte gjort någonting för att övertyga Kosova om en fortsatt äktenskap. Den serbiska politiken talar endast till stormakterna, man har aldrig nerlåtit sig till att tala med själva albanerna. Även då har man aldrig riktigt lyckats besvara exakt hur man tänker integrera 2 milj motvilliga albaner, eller varför. Den tystnaden tolkas helt rätt som att man i själva verket inte vill det heller: att serberna innerst inne bara vill ha Kosova, men utan albanerna.
Inför presidentvalet i Serbien besökte både presidentkandidaterna Kosova med tillstånd av FN-styret där. I kontrast till Kosovas albanska ledare talade de bara sitt språk och träffade aldrig någon från "den andra sidan". Det visar oss bäst vad Kosova har att vänta sig av Serbien.
Nej, det är dags att upplösa ett tvångsäktenskap som lett till mord, mordbränder och våldtäkter. Serber och albaner har ännu en chans att bli goda grannar; tyskar och fransmän blev ju det efter två världskrig. Men serber får aldrig mer chansen att styra över albanerna - den delen av historien är förbi.
