Mikael Holmström uppgav i SvD den 26/1 att Carl Bildt agerar bromskloss inom EU vad gäller Kosova. I artikeln citeras en svensk "anonym diplomat" som säger att beslutet skyndas fram av "stormakter". På UD fruktar man dessutom att självständigheten kan orsaka en splittring av EU och en serbisk blockad av Kosova, vilket EU - ytterst svenska skattebetalare - får vara med och betala. Albanerna får också en känga för en "romantisk bild" av självständigheten.Det är en milt sagt skev och mörk bild som målas upp. Dessvärre stämmer den bilden överens med min egen erfarenhet av hur UD resonerar kring Kosova. Varje gång jag och andra andra svensk-albanska företrädare tagits emot på UD för att bl.a. dryfta Kosova har vi också mött samma oro och samma besatthet med domedagsscenarier. Man skulle kunna tro att UD fruktar världens undergång om Kosova erkänns som en självständig stat.
Dessbättre börjar Carl Bildt och UD få ont om argument i sina skyttegravar. En av deras flitigast förfäktade skäl mot ett självständigt Kosova, att den kommer att föra nationalister till makten i Serbien, föll ju också pladask i dagarna. Jag noterar med nyfikenhet att den också saknas i SvD:s senaste skräckredogörelse från UD.
självklart har Bildt och resten av gänget på UD rätt när de tar upp problemen som väntar Kosova efter självständigheten. De har också helt rätt i att vi svenska skattebetalare ska stå för en del av kalaset.
Det är bara det att de konsekvent "glömmer bort" möjligheterna som öppnas genom ett självständigt Kosova och, omvänt, riskerna med att ha kvar ett ohållbart status quo. Vill UD att svenska skattebetalare hellre ska pumpa ut miljoner årligen till ett svart hål utan någon som helst framtidsplan? Som dessutom kan explodera när som helst, med ett ännu högre mänskligt och ekonomiskt pris som följd?
De farhågor som "en anonym svensk diplomat" uppger som broms i Kosova känner vi till sedan tidigare. De har man också försökt att gardera emot, så långt som det nu är möjligt. K-For, FN-polisen och Kosovo Police Service KPS har ökat truppnärvaron i de värsta krishärdarna i Kosova, just för att hindra en splittring och etniska strider. De har också inrättat en gemensam aktionsplan för att agera om sånt inträffar.
Vad gäller den omtalade serbiska blockaden mot Kosova, så har Albanien lovat att ställa alla sina hamnar och vägar till förfogande för att lindra nöden i Kosova. Faktum är att man i Belgrad mycket väl vet att man inte kan driva in kniven till skaftet. Om man låser fast sig i ett fanatiskt motstånd mot två albanska stater så riskerar man i slutändan att få endast en sådan: Storalbanien. Det vill inte Serbien, lika litet som någon annan.
Det status quo som UD är så rädd om har lett till 47 procents registrerad arbetslöshet, hälften av kosovarerna lever i centralafrikansk fattigdom enligt Världsbanken. Självständigheten erbjuder en väg ut ur eländet. Kosova har Europas största zink och nickelfyndigheter och enorma lager av kollignit. När osäkerheten kring statusfrågan upphört har landet en chans att dra till sig utländska investeringar och rycka upp ekonomin.
Kosova kan inte leva på socialbidrag från EU för all framtid, det måste ges en chans att komma på egna fötter. Kalla mig gärna för romantiker, men jag satsar hellre mina skattepengar på detta än på Carl Bildts "vänta och se".
