Tack, Afghanistan!

Tack Afghanistan, ni var först att erkänna Kosova! Svenskalbaner fick framföra sitt tack direkt till Afghanistans utrikesminister Rangin Dadfar Spanta vid ett möte på Stockholms universitet, dit han inbjudits för att föreläsa.

"Det kändes otroligt skönt och smått overkligt när det afghanska erkännandet kom", säger statsvetaren Avni Dervishi, sekreterare på (fp) tillika styrelsemedlem i Svensk-albanska kommittén. "Det blev en lyckad kick off", skrattar han.

"Fast jag beklagar att Sverige inte blev först", säger restaurangägaren Ragmi Halili, ordförande i Stockholms albanska förening, som hade med sig sin dotter till mötet.

"It shall bee good, inshallah", det blir bra om Gud vill, tröstade den afghanske utrikesministern faderligt. Han log avspänt och tackade för blommor och tackkort, det var så lite så. Vi hoppas Kosova förvaltar sin självständighet väl framöver.

Ta väl hand om minoriteterna och bygg upp en demokrati för alla, var hans råd till albanerna. Råd som idag gäller i Kosova som i Afghanistan och i resten av världen.

Afghanske utrikesminstern hade inbjudits till Sverige av UD, som också handlägger frågan om ett svenskt erkännade för Kosova.

Utrikesminister Carl Bildt har fått både ros och ris för sitt beslut att skjuta upp utriikesnämndens möte, där beslut om ett erkännande för Kosova ska fattas, till efter det ryska valet. Han har dock varslat om att Sverige kommer att säga ja.

Utrikesnämnden ska enligt planerna mötas den 4 mars och ett svenskt erkännande för Kosova kan komma att offentliggöras den 6 mars.

Kosova kan bli en tillgång för EU

Marianne Ekdahl skriver i Trelleborgs Allehanda den 26/2 att självständigheten inte kommer att lösa problemen i Kosova. Hon besökte Kosova i fjol och fann att serberna var förföljda. De ser Kosova som sin helig mark, skriver Ekdahl. Hon bekymras att erkännandena av Kosova inte koordinerats, samt att de skapar ett prejudikat för andra länder såsom Spanien och Rumänien. Hon nämner också Kosovas ekomiska problem och tror att Kosova kommer att vara ett ännu större orosmoln för EU i framtiden.

Jag kan förstå att man är orolig inför det nya, det är en naturlig reaktion som många känner. Men jag tror att den bygger delvis på fel antaganden. Serberna kom till Balkan på 600-talet och byggde sin första stat Raska i landområden norr om Kosova, från Nis till Kotorr i Kroatien; de tog över Kosova först på 1200-talet och styrde då endast i 250 år, innan hela Balkan införlivades i det Osmanska imperiet under drygt ett halvt millenium. Sålunda är det bara i serbnationalistiska myter som Kosova kan heta "Serbiens vagga": enligt samma logik borde också Sverige göra anspråk på Finland, och Turkiet på själva Serbien!

Dagens Kosova har förvisso fått i jugoslaviskt arvslott en hel del etniska splittringar. Efter kriget dödades 1500 serber i hämnd för de tidigare serbska krigsbrotten, som lett till 10 344 döda och saknade samt 20 000 våldtagna. Men i den nya Republiken Kosova försöker man överkomma sitt förflutna och formar nu landet som en parlamentarisk demokrati. En utkast till konstitution som är ute på remiss garanterar serberna överrepresentation i parlamentet, öronmärkta platser i regeringen, vetorätt i frågor som rör minoritetsskyddet, närmast total autonomi i egna kommuner, samt skattefrihet för den serbisk-ortodoxa kyrkan och diplomatisk okränkbarhet för dess personal. Minoritetsskyddet får en stark konstitutionell ställning, för att ändra det fordras 2/3 i parlamentet samt 2/3 av minoriteternas röster. Det är ett skydd som faktiskt vida övergår kraven den Europeiska ramkonventionen för minoritetsskydd, men som motiveras med Kosovas speciella historia och anses som enda vägen framåt mot fred och försoning.

Inte heller stämmer det att erkännandena inte koordinerats internationellt. Trots tidigare farhågor om ett splittrat EU så har endast tre länder sagt nej, medan en överväldigande majoritet har antingen erkänt eller ska erkänna Kosova; t.o.m. Grekland har avstått från ett nej och förklarat att man vill avvakta. USA samt flertalet länder i Amerika, Asien, Afrika och Oceanien är också ombord. Faktum är att de flesta EU-länderna inser att Kosova är ett särfall: inget annat EU-land har heller i sin moderna historia betett sig så som Serbien gjort i Kosova.

Slutligen har Ekdahl rätt i att Kosova sina samhällsproblem, däribland dålig ekonomi, arbetslöshet, korruption och organiserad brottslighet. Den stora frågan har hela tiden varit hur man bäst ska ta itu med dem. Ekonomiska experter från bl.a. Världsbanken har varit eniga om att landets olösta status varit det enskilt största orsaken till dåliga ekonomin, i vars kölvatten också andra problem dykt uppp. Det är också helt sant att självständigheten inte är ett trollspö som löser problemen över en natt, men det skapar de förutsättningar som krävs för att ta itu med dem.

Kosova är rikt på bly, zink, nickel, uran och guld, samt har Europas näststörsta fyndigheter av lignitkol. Dess största resurs är dock en ung, mångspråkig och företagsam befolkning, som förstår värdet i hårt arbete. Inte undra på att flera internationella bolag har redan aviserat ett intresse för att etablera sig i Kosova. EU har också lovat att bistå Kosova med 20 miljarder kronor under en flerårsperiod för att bygga upp ekonomin. USA har också lovat en första hjälp på 2.6 miljarder kronor.

Kosova investerar nu stort från egna medel för att bygga en fyrfilig motorväg till Albanien. Den kommer att ge landet en värdefull tillgång till de stora albanska hamnarna i Vlorë och Durrës. Särskilt Vlorë är viktig, eftersom den utgör naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att förse EU och USA med kaspisk olja via Vlorë. Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Den svenska ekonomisajten E24 skrev efter självständigheten att Kosovas självständighet kan bli en god affär också för Sverige. Svenska företag har en lång tradition av verksamhet på Balkan, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel i området på runt 80 procent. Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara "väldigt förmånligt" att etablera sig i området, skrev E24.

"Kosovo ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet", skrev E24.

Så nej, Marianne Ekdahl, Kosova behöver inte bli ett orosmoln i EU. Förutsatt att USA och EU skyddar Europas nyaste demokrati från nationalismen och revanschismen i det stora grannlandet i norr, så kan Republiken Kosova tvärtom bli en tillgång för oss alla.

Serberna lurar sig själva

Serbiska minoriteten i Kosova och regeringen i Belgrad lurar sig själva om de tror att Kosova någonsin mer ska tillhöra Serbien. Kosova kommer att få suveränitet över hela sitt territorium och så småningom bli medlem i FN, sa igår USA:s biträdande utrikesminister Nicholas Burns.

Det är ett stuvt budskap som Serbien får från världens enda globala supermakt. Tonen mellan USA och Serbien har höjts ett par oktaver efter det att serberna brände ner den amerikanska ambassaden i Belgrad.

I sitt tal inför en utvald publik sa Burns att han ser en skillnad i beteende mellan Prishtina och Belgrad. Det förra bromsar extremister och vill integrera minoriteterna, medan Serbien utövar hatspråk och våldsretorik.
"Jag ringde Kostunica och bad honom slå på CNN för att se vår ambassad brinna, och sa honom att genast skicka ut polisen", sa Nicholas Burns.

Insikten att utvecklingen inte kan vändas längre verkar dock sakta börja sjunka in också i Serbien. I en uppmärksammad intervju för B92 igår uppmanade en hög företrädare inom den serbiska regeringskoallitionen landets president och premiärminister att gå vidare med EU-närmandet.

"Antingen går vi vidare mot EU, eller så får regeringen falla", sa Ivana Dulic-Markovic, som är videordförande i regeringspartiet G17.

Möjligen börjar den insikten gry också hos kosovaserbernas nationalistiska ledare, som under åren konsekvent stöttat Milosevic och Seselj.

Två ledande kosovaserber, Rada Trajkovic och Oliver Ivanovic, har varnat Serbien för att gå in för våldsspråk och en delning av Kosova.

"Hela Kosova kan inte bli ett gisslan för 136 000 serber i Kosova", sa Rada Trajkovic i B92.
Hon varnade också att fortsatta attacker från bl.a. serbiska arméreservister som stridit i Kosova mot den kosovariska gränsen kan leda till att NATO bildar en förbjuden zon mot gränsen som går flera km in på serbiskt territorium.

"Det kan leda till att vi förlorar inte bara Kosova utan också hela [det albanbebodda Preshevadalen i] södra Serbien", sa hon, och tillade: "Det är för mig ofattbart hur en serbisk regering kan agera så oansvarigt".

I USA råder det närmast total enighet att Kosova ska skyddas från serbiskt raseri.

Kosovafrågan diskuterades bl.a. också i den senaste uppmärksammade TV-debatten mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Den senaste berömde makarna Clinton för sitt bidrag i Kosova och svor att skydda den yngsta europeiska demokratin.

Den republikanske presidentkandidaten John McCain är om möjligt en ännu större anhängare av Kosova. Han är personlig vän med Joe Dioguardi, ledare för American-Albanian Civic League, och har under åren undertecknat ett tiotal resolutioner för ett fritt Kosova i amerikanska kongressen och senaten.

Samsung investerar i Albanien

Sydkoreanska bolaget Samsung är intresserat av två större investeringsprojekt i Albaniens energisektor, uppger källor från den albanska regeringen.

I ett möte med albanska regeringen presenterade Samsung två omfattande projekt inom ramarna för albanska regeringens initiativ 'Albanien 1 Euro".

Samsung är Sydkoreas största bolag och ett av världens största concern med flera stora industrier.

Albanien anstränger sig sedan en tid tillbaka för att locka till sig ännu mer utländska investeringar. Premiärminister Sali Berisha var i Japan under fyra dagar i januari, med avsikt att bl.a. locka japanska investerare.

Förra året presenterade den albanska regeringen projektet "Albanien 1 Euro" med syfte att öka investeringarna i landets ekonomi.

"Albanien 1 Euro" erbjuder offentligt ägd mark och service för ett symboliskt pris mot löftet av mer omfattande investeringar. Projektet är öppet för både utländska och inhemska investerare.

Albanien har samtidigt fyrfaldigat sin investering i landets vägnät i år. Man håller på att bygga moderna motorvägar som ska förbinda landet med Kosova, Makedonien och Grekland. Vägnätet kommer att förbinda stora delar av Balkan med de albanska hamnarna i Vlorë och Durrës.

Särskilt hamnstaden Vlorë är viktig för albansk ekonomi. Den utgör nämligen naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas med amerikanskt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via dessa länder till Vlorë. Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Den svenska ekonomisajten E24 bedömer att Kosovas självständighet kan bli en god affär för svenska företag som vill satsa i regionen. Svenska företag har en lång tradition av verksamhet på Balkan, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel på runt 80 procent.

Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara ”väldigt förmånligt” att etablera sig i området, påminner E24.

IKEA öppnar skolbibliotek i Albanien

IKEA bidrar med 10 miljoner kronor för att öppna skolbibliotek i 850 skolor runt om i Albanien, enligt uppgift från albanska medier.
IKEA, som samarbetar med UNICEF och det albanska utbildningsministeriets projekt Albanien Läser, har redan utrustat 160 albanska skolor med varsin skolbibliotek.

IKEA's bidrag till projektet Albanien Läser är del av en omfattande donation på drygt 70 mil kronor som det svenska möbelföretaget gett till UNICEF under 2007.

Sedan 2001 har IKEA bistått UNICEF med totalt drygt 260 mil kronor för att hjälpa barn i riskzonen.

HRW: "Serbien bör ta avstånd från våldsretoriken"

Serbiens regering bör ta avstånd från våldsretoriken och straffa de skyldiga för hatspråket och våldsvågen som drabbat landet efter Kosovas självständighet, kräver den ansedda människorättsgruppen Human Rights Watch i dag.

HRW påminner att minoriteter och människorättsaktiviter utsatts för verbalt och fysiskt våld sedan Kosova blev självständigt.

Albanska och goranska affärer har attackerats i orterna Kragujevac, Bor, Novi Sad och Sombor. Serbiska extremister har också attackerat den enda kvarvarande moskén i Belgrad, med anor från den osmanska imperiet.

HRW varnar särskilt mot det hatspråk som hördes på massmötet den 21 februari, som hade anordnats av den serbiska regeringen i protest mot Kosovas självständighet.

Deltagarna på massmötet skanderade "döda, slakta shiftarerna" (ett derogativ för albanerna) samt "knivar, taggtråd, Srebrenica", en referens till det serbiska masssmordet på bosnier i Srebrenica 1995, utan att vare sig premiärministern eller någon av de inblandade ministrarna reagerade.

Att människorättsaktiviter som Natasa Kandic vid Fonden för humanitär rättvisa samt oberoende medier som B92 också attackeras och stämplas som förrädare är mycket oroväckande, anser HRW.

Mellan 2003 och 2005 har det skett en våg av hatbrott i Serbien mot ungrare, judar, albaner, bosniaker och romer, där myndigheterna har underlåtit att vidta rätt återgäder.

Den serbiska regeringen måste lära sig av sitt förflutna och agera snabbt och beslutsamt innan det blir för sent, kräver HRW.

Gör Björks låt till nationalsång för Kosova!

Artisten Björk får inte sjunga i Serbien - eftersom hon tillägnat sin låt "Declare Independence" till Kosova!

Mitt förslag är att man gör Björks låt till kosovarisk nationalsång.

(Bättre än tallava i alla fall ;-)

Obs! Ladda inte låten här, det är olagligt.

Texten kan du få här nedan:

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Start your own currency

Make your own stamp

Protect your language

Justice!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence

Don't let them do that to you

[x4] Make your own flag!
[x6] Raise your flag!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Damn colonists!

Ignore their patronizing

Tear off their blindfolds

Open their eyes

Justice!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

With a flag and a trumpet

Go to the top of your highest mountain

[x6] And raise your flag!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Raise your flag!

EU: "20 miljarder kr för Kosova"

EU kommer att erbjuda Kosova bistånd i storleksordningen 20 miljarder kronor under en flerårsperiod i olika projekt för att stödja ekonomin och rättssamhället, enligt EU:s ansvarige för utvidgningsfrågor Olli Rehn.

Enligt Rehn är biståndet ett led i EU:s försök att stabilisera regionen och föra den vidare mot ekonomisk och social utveckling.

Kosovas ekonomi har lidit hårt under ett årtionde av krig, plundring och olöst politiskt status.

När Serbien drogs tillbaka 1999 plundrades Kosova på nästan alla sina industriella tillgångar, från maskiner och bilparker till vanliga lampor skruvades loss och forslades vidare till Serbien.

Tillsammans med den omfattande och systematiska förstörelsen av 120 000 husbyggnader, påfallande många av ekonomisk karaktär, uppgick Kosovas krigsskador till drygt 52 miljarder kronor, enligt en rapport från Världsbanken.

Tillväxten i Kosova idag är närmast obefintlig, förra året räknades den till knappt över 1 procent. Samtidigt är den registrerade arbetslösheten på 47 procent högst i världen efter Etiopien.

Ekonomiska experter har varit ense om att landets olösta status har varit den största bidragande orsaken till bristen på återhämtning. Den har skrämt iväg investerare och blockerat återuppbyggnaden.

Självständighetsförklaringen den 17 februari är inget trollspö som löser problemen över en natt, men det ger Kosova en chans att komma på fötter. Det nyutropade landet har nämligen Sydeuropas största fyndigheter av kol och bly samt omfattande fyndigheter av nickel och zink. Ett antal större amerikanska, tyska och franska gruv- och energibolag har redan signalerat ett intresse att etablera sig.

Kosova investerar också för att bygga en fyrfilig motorväg till Albanien. Den kommer att ge landet en värdefull tillgång till de stora albanska hamnarna i Vlorë och Durrës. Synergieffekterna med den albanska ekonomin kan inte underskattas.

Särskilt hamnstaden Vlorë är viktig i för Kosovas ekonomi. Den utgör nämligen naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas med amerikanskt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via dessa länder till Vlorë.

Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa. Inte undra på att också USA har beslutat att investera drygt 2.6 miljarder kronor i Kosovas ekonomi.

Den svenska ekonomisajten E24 bedömer att Kosovas självständighet är också en god affär för svenska företag.

Svenska företag har en lång tradition av verksamhet i Balkanregionen, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel i området på runt 80 procent. Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara ”väldigt förmånligt” att etablera sig i området, påminner E24 om.

"Kosovo ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet", skriver E24.

Kosovaregeringens nya utvecklingsstrategi prioriterar områdena energiförsörjning, kommunikation och telekommunikation, samt ekonomisk tillväxt i små och medelstora företag.

Dumt med halvsanningar, Sanvér

Paul Sanvér har vänt debatten om romerna i tidningen Dagen i en inriktning som jag finner både olustig och kränkande. I sitt angrepp den 26/2 väljer han att banka i öppen dörr och upprepar insinuant att romer är visst diskriminerade i Kosova, nu dragandes med citat också. Underförstått, alltså, att jag skulle ha hävdat motsatsen.

Den som läst noga min artikel kan lätt genomskåda retoriktricket. Hela min artikel handlar om romernas svåra situation. Fast jag vidhåller bestämt att Sanvér förtiger att Kosova, med bistånd från det internationella samfundet, FN, UNHCR och andra, satsar en hel del för att förbättra situationen. Det omnämns likaså i internationella rapporter, bl.a. av just UNHRC. Jag noterar nyfiket att Sanvér duckar på den punkten.

När han sedan skriver att jag, enligt honom, "inte inser att romer var nazismens offer", blir han direkt insinuant och kränkande. Jag noterar att Sanvér tyvärr håller fast vid en debattstil som jag känner sedan tidigare och lärt mig avsky, nämligen att uppta snabbt en moral high ground och öva karaktärsmord därifrån. Det länder inte honom i heder precis.

Jag misstänker att Paul Sanvér hoppas att vinna något på att stå fast vid sina halvsanningar; för romerna eller för sig själv, det förtäljer inte historien. I vilket fall som är det oetiskt. Dessutom urbota dumt också; halvsanningar brukar alla förlora på i slutändan.

Ty i slutändan handlar väl ändå debatten om hur man bäst kan hjälpa Kosovas uttsatta romer. Hur mycket bättre hade det då inte varit om Sanvér valt att hjälpa, i stället för att förtiga och stjälpa, de progressiva krafter i Kosova som både vill och kan förändra!

Glass, svenskhet och poliser

Man bliver vad andra gör en till, sa en fransk berömdhet en gång. Jag fick anledning att tänka på detta häromsistens, när jag och min äldsta dotter gick förbi plattan här hemma i Stockholm.

Hon är nyss fyllda sju år och nyfiken. Hon pendlar mellan modig och blyg som blott barn i den åldern gör. Har liksom inte bestämt sig än om hon är liten eller stor. Så hon frågar, för att kunna avgöra.

Hon hade kommit hem precis dagen innan med ett rostigt mässingarmband som hon hittat på gården i sitt dagis. En jordsmutsig, blek och sjabbig historia, inte allför värdefull skulle jag tro; men ändå inte hennes. Så jag gick igenom min fadersrutin igen. Man tar aldrig andras saker, hittar man något främmande lämnar man in det till fröken, eller till polisen, ja du vet.

Hon tyckte att det var jobbigt att vara vuxen. Jag tyckte att det är nog så coolt att få uppskattning för att man gör rätt, även som barn. Det kunde hon hålla med om. Hon skulle tycka om att få tillbaka sitt armband, om hon tappade bort det. Hon skulle tycka att tjejen som lämnade tillbaka det var cool. Kanske också skulle bjuda henne på glass.

Så hon lämnade tillbaka armbandet till en förbryllad fröken, som tog i det med tumme och pekfinger och höll det på tryggt avstånd från sig själv. Jag vet inte vad som hände med armbandet, men det skulle inte förvåna mig om det åkte rakt ner i sopkorgen.Häftigt hur barnlogiken fungerar.

Upphittat, återlämnat. Glass. Så där går man i sakta mak mot Kulturhuset då hon plötsligt får ett ryck och drar mig i ärmen. "Pappa, häng med!".

Hon stannar inför två konstaplar som ser ut som Laurel och Hardy, vas uniform knappt täcker det absurt lustiga i deras uppsyn. Hardy ser trött ut, sliten; har troligen jobbat för länge i yrket. Han går patrull med en ung och tuff Laurel, som sveper runt med blicken som radar och har tätt sammanpressade läppar; en Laurel som är ute och ska nita skurkarna redan på sin första dag på jobbet. Jag blev skärrad. Snabba flashbacks av tidigare poliser, ett annat land, i en annan tid. Barn kan vara farliga. Frågade min dotter på albanska vad hon hade tänkt göra, men hon bara log. Jag log tillbaka, log sen fånigt mot Hardy. Försökte undivka att titta på Laurel.

"Hej. Hmm, får jag, hm, fråga en sak?", frågar min dotter. Hon stammar lite när hon är osäker, men talar flytande i tre språk. Hon har nog anat min osäkerhet, för hon gör sin röst lite barnsligare än vanligt. Hon tittar inte bestämt på någon av dem, utan snarare talar till dem båda.

Hardy ler ett trött leende, nickar. Hardy sveper vidare med blicken."Om jag, hmm, hittar en glass. Och lämnar tillbaka den, du vet, till dig. Eller annan polis. Om tjejen som tappat glassen inte dyker upp. Får jag, hmm, får jag äta den då?"

Hardy ler vidare, hans hjärna processerar. Laurel har dock slutat svepa. Han vänder ner blicken mot min dotter och tittar uppmärksamt. Han har fina gråblåa ögon, precis som hon.

"Var kommer du ifrån?", frågar han henne.Det tog mig ett ögonblick innan jag fattade vad han hade sagt.

Det var min dotters skärrade blick som gjorde mig kall i magen. Min dotter är född och uppväxt här. Hon älskar knäckebröd och sill, tycker om hästar, går gitarrkurs. Hon har aldrig ens varit i Kosova. Hon förstod inte riktigt frågan. Hon såg förbryllad på mig, sen snabbt slog ner blicken. Någonting sa mig, att hon fattat poängen.

Hon drog mig i ärmen. Hon ville bort från elake Laurel. Jag exploderade.

Jag kanske ska vara tacksam att jag inte fick stryk och fick tillbringa natten på finkan. Jag var nog rätt högljudd där när jag undrade vad faen det hade med frågan att göra. Laurel var dessto lugnare i rösten när han undrade om jag skämdes för var jag kom ifrån. Min dotter blev min livlina, rev hårt, höll mig kvar i tid och rum.

Det var Hardy som räddade dagen. Han knuffade bort Laurel, gav mig en 'låt-knäppgöken-hållas" blink som ryckte upp mig, och satte sig ner på huk inför min dotter. Javisst får man äta glassen, om hon tjejen som tappat bort den inte kommer. Men det är svårt att tro, alla barn gillar ju glass så mycket. Fast det finns alltid glassar som vuxna inte hämtat, som man kan äta. Han utstrålade plötsligt en varm, faderlig auktoritet, som om han påmints om vad jobbet gick ut på egentligen.

Min dotter log stort. Laurel tittade bort i protest.

Det har gått ett tag sen sist, men jag har ännu inte lyckats trassla mig ur den historien. Den liksom gror vidare i mig, spinner osynliga trådar runt mitt sinne. Ibland river dig i mig inifrån som ett best. Jag blir förbannad, å min dotters vägnar. Att hon inte får fråga om glass utan att ta ställning till påtvingade frågor om etnicitet. Men åter andra gånger får jag ett inre lugn. Jag minns Hardy. Jag gillar Hardy, riktigt gillar honom.

Somliga tror att de har rätt att fråga en om man är svensk, och hur och när, och hur mycket, även när man bara vill äta sin glass. Det måste vara en väldigt viktig fråga för dem. Man anar att de liksom hämtar sitt värde därur. Kanske är man osäker på sitt unika värde som människa. Kanske fick man aldrig den värmen i föräldrarhemmet.

Till mitt försvar ska jag anföra, att jag heller inte brister varje gång jag möter osäkra människor. Det var bara det att jag blev rädd för min dotter. Jag är rädd att osäkra människor ska göra henne osäker. Man blir bara äkta arg om man är kränkt, eller rädd.

Lite rysk uppmuntring för Serbien

En rysk delegation anländer i dag i Serbien under ledning av Dmitri Medvedev, biträdande premiärminister och ordförande för Gazprom, tillika troligen Rysslands blivande president. Ryssar och serber ska diskutera Kosova samt underteckna ett avtal värt miliarder som ger Gazprom en majoritet av aktierna i Serbiens dominerande energibolag NIS.

Moskva, som vill bli slavernas banerförare och dessutom har egna bekymmer med förtryckta minoriteter, har varit Serbiens trognaste vän i konflikten kring Kosova.

Ryska utrikesministern Sergej Lavrov, som följer med på resan, har bl.a. aviserat att Moskva ska verka mot att Republiken Kosova tar plats inom FN, Europarådet samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE.

Ryssarna och deras serbiska värdar kommer också att underteckna ett avtal som ger det största ryska energibolaget Gazprom befälet över det serbiska ditot. Gazproms styrelse består av Putinvänliga oligarker och har just Dmitri Medvetev som styrelseordförande.

Avtalet gäller bl.a. ett 400 km lång pipeline som är värt 9.6 md kronor. I planerna ingår att bygga gasdepåanläggningar i norra Serbien som kan göra landet till en viktig länk i den ryska energiexporten mot syd- och centraleuropa.

Det ryska besöket förbjupar intressekonflikten mellan stormakterna USA och Ryssland kring Balkan. En annan, konkurrerande energitransportväg håller nämligen på att byggas med amerikanskt finansiellt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via de ovannämnda länderna till den albanska hamnstaden Vlorë.

USA:s energidepartament har klassat företaget som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Att USA och Ryssland har också krockat kring Kosova gör inte saken bättre. USA:s biträdande utrikesminister Nicholas Burns lovade i veckan att Kosova så småningom ska också bli medlem i FN. Han kallade den ryska Kosovapolitiken "cynisk":

"Ryssar bistår inte det internationella samfundet i Kosova, de har varken trupper eller pengar där, och de agerar på ett cyniskt sätt som inte hjälper utan stjälper".

Alla i Serbien gläds dock inte åt det ryska besöket. Arga kritiker hävdar att den serbiska staten sålt sina majoritsandelar i det egna energibolaget alldeles för billigt till Gazprom. I slutändan kommer det ändå inte att återföra Kosova till Serbien, utan blott göra serberna miljarder fattigare.

En kritiker skriver att affären påminner honom om hur ryssarna begick våldtäkter i Belgrad i andra världskriget, för att driva skulden efter att ha hjälpt partisanarmén att befria Belgrad: "Nu våldtar de vår energisektor eftersom de 'hjälper till' i Kosova".

Dmitri Medvedev möts också av en så osannolik företeelse som en skara serbiska demonstranter utanför den ryska ambassaden. Det är det Serbiska liberala partiet som protesterar mot ett program i en statskontrollerad rysk TV-station som kritiserat den mördade premiärministern Zoran Djindjic.

Djindjic, som fängslade och överlämnade till Haag Serbiens förra diktator Slobodan Milosevic, utmålades i det ryska programmet som "förrädare" och "väl värd sin kula".

Serbiska liberala partiet har begärt att man erkänner Kosovas oberoende och att man i stället vänder sig mot EU. Efter Kosovas självständighetsförklaring den 17 februari har partiets lokaler vandaliserats och satts i brand och partiaktivister har misshandlats av serbiska nationalister.

TT, "Titos telegrambyrå"

Man vet inte om man ska gråta eller skratta. Idag (den 24/2) angav Tidningarnas telegrambyrå TT att ambassadbränderna i Serbien skulle ha varit del av en amerikansk konspiration. Alltihop skulle ha regisserats av CIA, med syfte att framställa serberna som vildar och mordbrännare.

Jag blev chockad av uppgiften, eftersom jag som följer de flesta serbiska medierna dagligen aldrig hade stött på den.

Det är inte så att konspirationsteorierna saknas, tvärtom är Serbien deras moderland. Hittills har jag räknat till tre större tidningar som tycker att upploppen var regisserade av premiärministern för att komma åt presidenten, två tidningar som anser tvärtom, samt en tidning och en radiokanal som hävdar att de utgör en komplott från presidenten och premiärministern för att komma åt ett tredje, obetydligt parti.

Men CIA-teorin hade jag alltså missat helt. Vid närmare förfrågan visade sig att nyhetskällan är en serbextremistisk sajt, som bl.a. tidigare hävdat att serberna härrör från Atlantis samt att Vatikanen är en filial av CIA. Jag ringde och upplyste Sveriges text-TV om detta, som bad om ursäkt och tog bort hemsidan omgående.

Inte undra på att svensk-albanerna kallar TT för "Titos telegrambyrå". TT:s nyhetsredaktion verkar ha väldigt svårt att skaka av den "jugonostalgi", som ser gamla Juga som ett jämlikhetsparadis och alla som ville därifrån som nationalister. Enligt någon perverterad och svårförklarlig naturlag, kanske tackvare det att Serbien la beslag på det gamla statsnamnet, har många av jugonostalgikerna övergått till att bli filoserber.

I veckan har t.ex. TT upprepade gånger basunerat ut att 200,000 serber skulle ha flytt undan albanskt våld i Kosova. Andra uppgifter som TT förmedlat är 150,000, 250,000, 300,000, samt "uppemot en halv miljon" serbiska flyktingar från Kosova. När jag ringt och frågat om källorna har jag varje gång - undantagslöst! - fått höra att "den siffran är väl vedertagen".

Vad som är vedertaget är att Milosevic 1991 anordnade en folkräkning i Kosova, som albanerna bojkottade. Då fann han att det bodde 194,000 serber i Kosova, en fin och rund siffra i hans smak. I dag uppger Serbiens ministerium för Kosova, på sin hemsida, att 130,000 serber bor kvar. Serbien har hela tiden klagat på serbernas låga nativitet kontra albanernas "fientligt" höga dito, samt på att serber lämnar Kosova i skaror. Hur går ekvationen ihop!?

Svaret är att den inte gör det. Det handlar om simpel propaganda från Serbien, som TT sprider vidare ohejdat till svenska medier. Eftersom TT brukar föknipas med någon slags källkontroll osv, så är det få, om någon, som bryr sig i de senare leden. I dagens nedbantade redaktioner är sådant en lyx som man inte har råd med; i stället hänvisar man helt enkelt till TT.

TT har därför ett särskilt ansvar att faktiskt kontrollera sina källor. Inte som nu, att tabba sig och sedan svara ilsket när man blir ertappad att "alla sidor ljuger". Den reaktionen är faktiskt mer värd en "Titos telegrambyrå" än en ansedd svensk nyhetsbyrå.

Ja, alla sidor ljuger i ett krig. Därför är det TT:s eget ansvar att kontrollera källorna. Det är därför som TT har en avlönad redaktion till att börja med. Sparka dem, om de inte klarar av sitt jobb!

Kosova: EU-personal flyr serbextremister

Den nya EULEX missionen som skulle etableras i Kosova för att överta FN-styret UNMIK:s funktioner har fått en tuff start. De första EULEX-medarbetarna som anlänt på fältet fick fly från den serbdominerade enklaven i Mitrovica efter en vecka av kontinuerliga attacker och hotelser från serbiska extremister.

"Vi har tillfälligt dragit tillbaka vår personal [från norra Mitrovica] men behåller vårt kontor där. Vi hoppas att omständigheterna tillåter oss att snart återuppta arbetet", meddelade Peter Faith, nyutnämnd högste representant för internationella samfundet i Kosova, i en intervju för Kosovas public service teve RTK i kväll.

De "omständigheter" som Faith talade om är serbiska extremister i enklaverna i norra Mitrovica, Zveçan, Leposavic och Zubin Potok, som tämligen obehindrade har spritt terror och skräck sedan den 17 februari. Handgranater har exploderat vid domstolar och EU-kontor, tullposteringar har satts i brand och hus tillhörande albanska ägare har satts i brand eller sprängts i luften nästa dagligen utan att K-For eller polisen gripit någon.

Taktiken verkar i stället vara att stryka extremisterna medhårs. Peter Faith vädjade i sin intervju till serberna för "generositet":

"-Jag vill be den serbiska folkgruppen om generositet och att se mot framtiden, samt att samarbeta med oss".

De serbiska extremisterna i de norra enkalverna är sponsrade av Serbiens inrikesministerium, som också förser dem med vapen och kommunikationsutrustning. De samordnas av erfarna krigsveteraner samt av sambandsofficerare från den serbiska polisen och militärunderrättelsetjänsten KOS, samtliga i civilkläder, som får dubbla löner och riskttillägg för sin verksamhet i Kosova.

De s.k. Bridge Watchers som övervakar den etniska delningen längs floden Ibër i Mitrovica är den kända extremistorganisationen i de serbiska enklaverna i Kosova. Kortklippta, vältränade, uniformt klädda och utrustade med modern och väl synlig radioutrustning sitter de demonstrativt på café Dolce Vita vid nordändan av bron som löper över floden Ibër.

Emellanåt tar Brigde Watchers "misstänkta", som kan vara "opålitliga" serber, ertappade albaner eller en och annan vilsekommen journalist, och slår dem blodiga. De kallar det "den kosovariska kyssen". Det sker helt öppet och inför ögonen på de franska soldaterna i K-Forstyrkan, som har dagliga möten med Bridge Watchers på Dolce Vita.

Deras senaste offer blev igår en kameraman i tevekanalen Top Channel, som kommit till området för att bevaka extremisternas demonstrationer mot Kosovas självständighetsförklaring. Hans synd var att han hade talat i mobiltelefon på albanska.

Serbien har brännmärkt EULEX som "illegitim" och "folkrättsvidrig ockupation". Serbiens minister med särskilt ansvar över Kosova, Dusan Samardzic, har öppet förklarat att han stödjer terroristattackerna mot kosovariska gränsposteringar. "Det är en legitim aktion. Det ska inte finnas någon gräns eller tullar mellan Serbien och Kosova", sa han i en kommentar i onsdags.

Hans ord har sänt farliga svallvågor i de serbiska enklaverna i Kosova. Under de efterföljande nätterna har EU:s residenser och domstolar angripits med handgranater medan flera albanska hus har sprängts. Under de dagliga demonstrationerna, som alltid börjar punktligt kl 12:44 i norra Mitrovica, har ropen övergått från "Kosova är Serbien" till "Slå, sparka, slakta en alban".

EULEX' flykt från enklaverna i norra Kosova är den största segern hittills för de Serbienstödda extremisterna där. Den högste representanten för Kosova, Peter Faith, visste inte att svara när man tror att man kan tänkas återvända, vilket också kan tolkas som att man inte avser att göra det inom den närmast överskådliga framtiden.

Den fredsbevarande K-Forstyrkan i Kosova består av 16 000 soldater på fältet samt yttterligare 2 000 andra i stående beredskap i Västeuropa. Den norra sektorn i Kosova kontrolleras dock av de franska styrkorna, som av albaner har kritiserats för att stå i alltför vänlig fot med de serbiska extremisterna där.

EU driver på för ett kosovariskt försvar

EU:s försvarsministrar är inställda på att bistå Kosova i att bygga upp ett eget försvar inom ramen för Kosovo Security Force.

"Vi vill bygga upp en enhet som blir ansvarig att skydda Kosovo. Vi vill bilda en kosovarisk säkerhetsstyrka som gör det möjligt för dem att värna om sin egen säkerhet", uppger den tyske försvarsminister Franz Josef Jung för den franska nyhetsbyrån APF.

Jung uttalande sig vid ett möte för EU:s försvarsministrar i orten Brdo utanför Kranj i Slovenien. Han tillade dock att Kosova under en överskådlig framtid kommer att fortsätta behöva det skydd som ges av de fredsbevarande K-Fortrupperna samt av de redan befintliga internationella polissstyrkorna.

EU diskuterade också risken för att konflikten sprider sig till Bosnien samt de åtgärder som man behöver vidta för att förebygga en sådan utveckling.

EU:s ansvarige för utrikespolitik Javier Solana sa att det finns mer styrkor tillgängliga för området, men att man för tillfället avstår från förstärkningar.

Enligt Ahtisaaris plan, som Serbien avvisat men Kosova accepterat och lagt till grunden för sin nya stat, ska en säkerhetsstyrka - Kosovo Security Force - bildas för att överta försvaret av landet i framtiden.

Styrkan ska enligt planen vara 2 500 man stark och ha en reserv på 3 000 soldater. KFS ska endast ha tillgång till lätt infanteribeväpning samt - enligt ännu obekräftade uppgifter från anonyma källor - en helikopterstyrka.

Kosovas regering har sagt att Kosova skyddsvärn TMK - en efterträdare till gerillan UÇK som fått västerländsk utbildning och numer rymmer också minoriteter - är lämpligast för att överta rollen som KFS.

Serbien sprider oron till Kosova

En handgranat exploderade imorse vid distriktdomstolen i serbbebodda delen av Mitrovica, samtidigt som Kosovas polis utreder vittnesuppgifter om att serbiska extremister har börjat dela ut vapen till serberna i staden.

Den oroande utvecklingen kommer efter en våldsam natt i Belgrad, Serbien, där en mobb av serbiska fascister attackerat och satt eld på flera länders ambassader, däribland också USA:s ambassad.

FN:s säkerhetsråd fördömde idag Serbien för ambassadkränkningarna. En USA diplomat anklagade idag direkt premiärminister Kostunica som ansvarig för angreppet.

Många av de ambassader som angreps är på samma gata som det serbiska inrikesministeriet, som ansvarar över polisen och ambassadskyddet. Den amerikanska ambassaden är t.ex. på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Myndigheterna i Kosova är oroliga att Serbien nu försöker exportera våldet till Kosova. Presidenten Fatmir Sejdiu varnade imorse Serbien att inte underblåsa våld i Kosova då det kan medföra "allvarliga konsekvenser".

"Det finns de som vill destabilisera Kosova och skapa en alarmerande, hopplös situation som skrämmer bort det internationella samfundet", sa Sejdiu till AP.

"En delning av Kosova medför allvarliga konsekvenser för regionen och någon kommer sedan att ställas till svars".

I tisdags anföll serbiska extremister två kosoariska tullposteringar vid gränsen mot Serbien, varvid en sprängdes i luften och en annan sattes i brand. I onsdags anfölls gränsposteringarna på nytt av serbiska arméreservister som stridit mot Kosova under kriget 1996-1999.

Imorse attackerade serbiska extremister i Mitrovica en TV-team bestående av bl.a. albanska journalister från Top Chanel TV.

Attackerna har fått stöd av åtminstone delar av den serbiska regeringen. Serbiens minister med särskilt ansvar över Kosova, Dusan Samardzic:

"Attacken är legitim. Vi kommer inte tillåta någon gräns eller tullar mellan Serbien och Kosova".

Samardzic är medlem i premiärministern Vojislav Kostunicas parti, vars ledare och medlemmar var med och organiserade demonstrationen och oroligheterna i Kosova.

Det är möjligt att Serbien nu försöker exportera våldet för att åstadkomma en delning av Kosova. Busslaster av serbiska extremister har anlänt till Kosova från städer i Serbien, något som också DN rapporterade om igår.

De fterföljande uppgifterna om granatattacker och vapen som delas ut leder tankarna till en scenario som föregick det serbiska angreppet mot Bosnien under 1990-talet.

De serbledare som styr i de södra serbiska enklaverna i Kosova är kritiska till våldsamheterna i de norra serbbebodda enklaverna.

"Om Kosova delas kommer de serber som bor i södra Kosovo att hamna i ett mycket prekärt läge", varnade Oliver Ivanovic, ledare för en serbisk organisation i Kosova.

Hon får för ovanlighets skull stöd också av Rada Trajkovic, en annan serbledare i Kosova.

"Tanken om en delning är förräderi mot oss, mot våra familjer och våra barn i södra Kosova", sa hon till den oberoende kanalen B92.

De fredsbevarande trupperna inom K-For har varnat att de inte kommer att tillåta ytterligare kränkningar av gränsen.

K-Fors truppnärvaro i norra Kosova har ökat och Kosovas egna polis återog i onsdags kontrollen över de gränsposteringar som attackerats tidigare.

Ambassaden, inrikesministeriet på samma gata

Foto: Vojislav Kostunica i Kosova, 1999

USA-diplomater i Belgrad antyder idag tydligt att den serbiska staten står bakom oroligheterna och angreppen på flera länders ambassader.

En högre diplomat pekade ut särskilt premiärminister Vojislav Kostunica som ansvarig för händelserna.

Många av de ambassader som angreps är på samma gata som det serbiska inrikesministeriet, som ansvarar över polisen och ambassadskyddet.

Den amerikanska ambassaden är t.ex. på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Anordnarna av gårdagens demonstration var statskyrkan, regeringspartier, ultranationalistiska radikaler, fasciströrelsen Obraz (http://en.wikipedia.org/wiki/Obraz) m.fl. extrema grupper.

Belgradregeringen bakom ambassadangreppen

Ett tusental arga serber angrep ikväll mot flera utländska ambassader i Belgrad, däribland Albaniens, Turkiets, Kroatiens och Storbrittaniens. Värst drabbad blev USA:s ambassad, som vandaliserades och sattes i brand. Belgradregeringen, som vill kanalisera bort serbernas chock och vrede över Kosovas självständighet, är påfallande slappt och vissa regeringsmedlemmar har gått så långt som att stödja angreppen.

C:a 150 - 200 000 människor samlades idag i Belgrad för att protestera i en demonstration mot Republiken Kosovas självständighet. Demonstrationen spårade när ett tusental demonstranter lämnade huvudfåran och gick till angrepp mot flera ambassader för länder som erkänt Kosovas självständighet. Ambassaderna hade vid angreppstillfället övergivits av både polis och väktare, som i vissa fall dröjde i uppemot en timme innan de ingrep.

Det märkliga försvinnandet av poliser och väktare från ambassaderna tyder på att serbiska regeringen haft en hand med i angreppen. Den amerikanska ambassaden är på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Demonstrationen i Belgrad hade anordnats av staten Serbien, som gett ledigt till skolor och offentliga arbetsplatser och ställt fram bussar och specialtåg för deltagarna.

En regeringstjänsteman ursäktade polisens försvinnande från ambassaderna med att man behövt alla tillgängliga styrkor för att kontrollera huvudfåran av demonstrationen. Men staten Serbien har ett ansvar för säkerheten i huvudstaden, eftersom man själv anordnat demonstrationen och hetsat hundratusentals att komma till huvudstaden.

Regeringen i Belgrad är uppenbart splittrad i frågan om att bruka eller inte våld. Regeringsföreträdare som står presidenten Boris Tadic nära har beklagat händelserna och tagit avstånd från våldsanvändning. Boris Tadic har signalerat intresse för att fortsätta landets närmande till EU trots Kosovas självständighet.

Ministrar som står premiärministern Vojislav Kostunica närmare har dock vägrat att fördöma angreppen. Vissa har t.o.m. gått så långt som att försvara angreppen mot ambassaderna, som ett "legitimt svar" om Kosova.

"Det är begripligt att folk slår sönder några fönster när de [de angripna länderna] har slagit sönder vårt land", sa bl.a. Dusan Samardzic, minister med ansvar över Kosova.

Samardzic är medlem i Kostunicas parti och har tidigare stöttat öppet serbiska extremisters våldsamma aktioner mot Kosova.

"Det är en legitim handling. Vi kommer aldrig att acceptera gränsposteringar mellan Serbien och Kosovo", sa Samardzic i Serbiens stats-TV i förrgår efter det att serbiska extremister sprängt och bränt ner två gränsposteringar på den kosovariska sidan av den numer internationellt erkända statsgränsen.

Den serbiska Helsingforskommittén kritiserade ikväll regeringen för att underblåsa våldsamheterna.

"Det är regeringen som står bakom demonstrationen. Medlemmar ur regeringen har stöttat tidigare våldsamheter och myndigheterna har varit påfallande slappa med att gripa förövare efter mordbränder och våldsamheter som drabbat icke-serber i Belgrad under veckan", säger Goran Miletic vid Helsingforskommittén.

Onekligen är det så att den serbiska regeringen använder sig av våldsdemonstrationerna för att kanalisera bort chocken och vreden över Kosovas självständighet. Detta trots att självständigheten inte kom som en överraskning efter mer än två års förhandlingar och ytterligare sju års internationellt styre över den tidigare serbiska provinsen.

Likheten mellan Milosevics tid och Serbien anno domini 2008 förvånar även pessimisten. Det handlar om en inkompetent regering som har lovat utan täckning och som nu har målat in sig i ett hörn efter Kosovas självständighet. Åtgerstår - igen! - en ny variant på dolkstötslegenden och nya våldsamheter mot icke-serber.

Å andra sidan tycks en majoritet av serberna, oaktat sitt djupt rotade sentiment för Kosova, ändå vara rätt trötta på bråk och våldsamheter.

Anordnarna av dagens demonstration, statskyrkan, regeringspartier, ultranationalistiska radikaler, fasciströrelsen Obraz (http://en.wikipedia.org/wiki/Obraz) m.fl. måste ha blivit besvikna på det låga antalet deltagare, ojämförbart färre än de enorma massor som führern Milosevic brukade dra ut på gatorna på 1990-talet.

Serbien värsta katastrofen på Balkan

Bojan Brstina och Jeremija Isakovic från Serbiska Ungdomsorganisationen i Sverige skriver den 19/2 att Kosova blir en katastrof. Vi är dock fler som ser Serbien som den värsta katastrofen på Balkan. Brstinas och Isakovics argumentation och språkbruk övertygar tyvärr om detta.

De beskriver albaner utan undantag som ”islamiska fundamentalister“ som ”uppfostras från barnsben” att ”hata allt som är serbiskt och kristet”. Om gerillan UÇK heter det att den vilade på ”islamisk-fundamentalistiska grunder”. Mot Milosevic finns ”inga bevis”. Utan jag med fler förkastade den ”serbiska demokratin” som behandlade oss väl, ja särbehandlade oss positivt, för att bilda ett Storalbanien. Vi ”lider av patologisk nationalism”, ”har kriminalitet som levnadsnorm” och är arbetslösa (bara en sån sak). Vår ondska är heller inte begränsad till vår generation, det är en arvsynd. Ty vi går idag USA:s affärer, som våra fäder gick Hitlers och våra förfäder ottomanernas.

Därför måste vi vara under Serbien. Ty serber är otadliga kristna och därför fria från albanernas ”patologiska” brister.

Som alban från Kosova är man van vid serbernas hatspråk. Men för dig som är svensk blev det ändå kanske nyttigt – om än lite kusligt – att få uppleva det från första parkett. Nu kanske du förstår bättre varför Kosova blir självständigt.

Jag ska inte skymfa läsarens intelligens med att räkna alla sakfel. Bara påminna att albaner har fyra trosriktningar och fler kristna missioner än någon annan islamdominerad nation. Samt att Serbien, vars sak Brstia och Isakovic försvarar, har dödat fler Balkanbor i alla åldrar, samt har rivit, bränt och skändat fler kyrkor, moskéer, synagogor, universitet, bibliotek, hus, skolor och sjukhus, än någon eller något i Balkans långa historia.

Nu får vi äntligen en chans att komma bort från denna primitiva, mordlystna etnonationalism. Regeringen i Prishtina har offentliggjort sin utkast till en grundförfattning för Republiken Kosova, som finns på albanska, serbiska och engelska på http://www.kosovoconstitution.com/

Utkastet föreslår att Kosova blir en sekulär och parlamentarisk medborgardemokrati. Det erbjuder en unik minoritetsskydd som på många punkter överskrider kraven från den europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Ett särskilt starkt skydd får den serbiska minoriteten. De serbiska kommunerna får en närmast total autonomi, serberna garanteras plats i regeringen och överrepresentation i parlamentet, serbortodoxa kyrkans personal får diplomatisk okränkbarhet.

En annan lag som klubbades igenom igår slår fast att man ska upprätta s.k. "skyddszoner" kring viktiga serbiska minnesmärken i Kosova. Dessa är på 800 ha var och bebos av albanska bönder, vars mark och egendom nu ska exproprieras för att tillgodose serbernas krav på skiljelinjer.

Kom ihåg detta, samt Brstinas och Jeremovics beskrivningar av den onde albanen, nästa gång du hör en debatt om Kosova.

Balkanländerna splittrade om Kosova

Många i Prishtina fick ett skratt idag sedan regeringen meddelat att man postat en begäran till Serbien om skyndsamt diplomatiskt erkännande. Brevet må sätta kaffet i vrångstrupen på regeringen i Belgrad men lär knappast leda till det önskvärda målet. Och det är inte bara Serbien som tvekar. Den diplomatiska splittringen kring Kosova är ingenstans större än just i dess närmaste omnejd.

Kosova har fått en ordentlig kick off med mer än 30 internationella erkännanden hittills, men på Balkan är det endast blodsfränden Albanien som gjort slag i saken. Albanien var dock noga med att inte upprepa tabben från den förra, misslyckade självständighetsförklaringen 1992 och väntade in fler andra länder innan man skred till verket. Troligen spelade också varningar från USA och EU en roll; en panalbanska irredentism är det sista man vill se. (En pikant detalj: den albanska ambassadören i Stockholm Ruhi Hado avstod i söndags från att gå ut och möta flaggviftande albaner som åkt bilkortege till ambassaden genom hela Stockholm, "för att inte underblåsa nationalismen".)

Serbien har, som de flesta förstått, en lätt skeptisk inställning till Kosovas självständighet. Utrikesminister Vuk Jeremic sa senast idag att man "aldrig, aldrig, aldrig" kommer att acceptera den nya realiteten. Presidenten Tadic och premiärministern Kostunica har sagt detsamma, pluss minus annat som inte lämpar sig för pressen. Vad ultranationalisten Nikolic och Milosevics socialister säger vågar man inte ens tänka. Själv undviker jag deras sajter för att bevara min mentala hygien. Men av vandalismen i Serbien under de sista dagarna att döma så är det inga kärleksförklaringar till albanerna, eller till ungrare, goraner, judar och andra minoriteter för den delen. I orterna Presheva, Bujanovac och Medvedja i södra Serbien som bebos av albaner som haft oturen att hamna på fel sida av gränsen råder det enligt uppgift en fullständig skräck inför en möjlig serbisk inmarsch.

Fornjugoslaviska republiken Makedonien med sina 200 eller 400 000 albaner (beroende på vem du frågar) håller också andan. Landet har problem så det räcker med Grekland över sitt namn och vill absolut inte brinna i bägge ändarna. Det verkar dessutom som att presidenten och premiärministern är inte helt överens kring Kosova, den senare har talat i mycket mer positiva termer. Å andra sidan kan slavisk-makedoniska makthavare inte för alltid undvika ett avgörande, såvida de inte vill få ett nytt albanskt uppror på halsen. Premiärminister Gruevski har mycket riktigt talat varmt om "Ahtisaaris plan", som är den förtäckta koden för Kosovas självständighet. Troligen skjuter Makedonien beslutet ett tag till, för att till slut ändå erkänna Kosova - med hänvisning till sin allmänt omvittnade EU-beundran.

Ett land som dock lär dröja ännu längre är Montenegro, ett etniskt och religiöst lapptäcke där 43 procent vill kallas montenegriner, 32 procent serber och 11 procent albaner och bosniaker. Här kan ekvationerna bli ändlösa och vågskålarna pendla hejvilt. Serberna har varslat om en "massiv protest", som med lilleputtlandets mått bör betyda några tusen deltagare, till på torsdag eller fredag. Men montenegrinerna har makten och samarbetar med andra grupper för att hålla serberna på mattan, så Montenegro lär i varje fall inte säga Nej till Kosova. Hittills har man helt enkelt valt att ducka medan grannarna bråkat, en mycket hälsosam tradition som ofta följs på Balkan. Presidenten har dock tidigare signalerat lite försynt att man i slutändan ändå kommer att "tvingas" acceptera Kosova, av samma ädla skäl som Makedonien.

Längre bort i det bortre grannskapet har vi länder som Rumänien (nej), Cypern (absolut nej), men också Grekland (nej, fast kanske), Kroatien (njaa), Bulgarien (ja, fast senare), samt Ungern (ja) och Turkiet (jippi). Grundregeln tycks vara ju längre bort från Serbien - och ju färre minoriteter man har själv - desto lättare att acceptera Kosova. Inte undra på att Australien och Norge redan sagt Ja.

Kosova förbereder grundförfattning

Regeringen i Prishtina har offentliggjort sin utkast till en grundförfattning för Republiken Kosova, som ska tas upp i offentliga hearingar med medborgare på flera större orter i landet. Utkastet finns på albanska, serbiska och engelska.

Utkastet föreslår att Kosova blir en sekulär och parlamentarisk medborgardemokrati. Presidenten ska väljas av parlamentet men får en större makt än hittills. Han/hon ska kunna stoppa ett lagsförslag i parlamentet med veto; lagförslaget kan dock ändå klubbas igenom i en andra omröstning.

Utkastet föreslår en minoritetsskydd som är unik i Europa och på många sätt överskrider de krav som ställs av Europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter.

Ett särskilt starkt skydd får den serbiska minoriteten av Kosova. De serbiska kommunerna får en närmast total autonomi, serberna garanteras plats i regeringen och överrepresentation i parlamentet, samtidigt som serbortodoxa kyrkans personal får i praktiken diplomatisk okränkbarhet.

Minoritetsskyddet definieras som en särskild viktig del av författningen och ges en stark konstitutionell position. Enligt utkastet fordras en 2/3-delars majoritet i parlamentet för att ändra i minoritetsskyddet - samt en särskild 2/3-delars majoritet hos de etniska minoritetsföreträdarna.

En kontroversiell lag som klubbades igenom igår slår fast att man ska upprätta s.k. "skyddszoner" kring viktiga serbiska minnesmärken i Kosova. Dessa är på 800 ha och bebos också av albaner, vars mark och egendom nu enligt lagförslaget kan komma att exproprieras.

Därutöver lagstiftade man också om gränser, pass och medborgarskap, polisverksamhet samt kommunalt självstyre. En lag om att bilda ett utrikesministerium drogs dock in av regeringen före omröstningen utan motivation.

Reinfeldt säger tydligt Ja till Kosova

Citat av intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt

-Kosovo förklarades självständigt den 17 februari. Hur ser du på Kosovofrågan?

-Vi tror att det var viktigt att försöka att hålla ihop europeiska länder, men det har inte varit möjligt. Nu har vi en splittring inom FN:s säkerhetsråd, och vi har delvis en uppdelning inom EU.

Även om vi säger ja till Kosovos självständighet, måste vi samtidigt säga att processen kommer att bli lång under internationella influenser. Därför blir det inte en ny nation imorgon. Det är en nation under bildande och det kommer att ta ganska lång tid.

För Kosovo råder särskilda omständigheter, som inte kan kopplas till situationen för andra länder med minoritetsgrupper. Det finns olika uppfattningar om den här frågan. Jag tror att de flesta kan acceptera självständighet men att många frågar sig: Vad kommer att hända i mitt land?

Det europeiska idealet är att undanröja hinder och underlätta personers rörlighet. Därför kommer vi inte att acceptera nya hinder och att folk skiljs från varandra, det är inte den europeiska tanken. Vi behöver också ett europeiskt perspektiv för Kosovo, Serbien och hela västra Balkan.

Tveka inte om Kosova, GD

GD tvekar i sin ledare den 20/2 om Kosova uppfyller kraven som stat. Man räds också att Kosova skapar ett prejudikat som kan utnyttjas på annat håll i världen.

Jag förstår att man kan känna skepsis inför det nya, det är en sund reaktion. Men det bygger delvis på fel antaganden. Kosova uppfyller visst kraven för en stat. Man har en permanent befolkning, ett definierat territorium, samt en statsapparat som utövar kontroll över territoriet; det sistnämnda med hjälp av internationella fredsbevarare, vilket dock är inte så ovanligt i världen.

Vad gäller talet om prejudikat, så är det kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter.

Men där kan man också vända på resonemanget. Jag för en hoppas på att Kosova verkigen blir det prejudikat som man talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

När rädslan tar över

Emma Wange är i Bohuslänningen den 20/2 skeptisk inför det nya Republiken Kosova. Dels råder det oklara ägarförhållanden, man har inte kontroll över territoriet. Dels ger det ett prejudikat för andra att följa. Det enda som Wange ser som positivt är det att Serbien, enligt henne, håller låg profil.

Jag kan förstå att Wange känner en sund skepsis, det är en normal reaktion. Men i detta fallet bygger mycket av resonemanget på fel antaganden. Faktum är att det inte råder oklara ägarförhållanden längre i och med Kosovas självständighet, då tar man per definitio kontroll över sina tillgångar. Har Serbien något otalt med detta finns en internationell domstol att tillgå. Då får vi se vad Serbien investerat i Kosova och vad det tagit från Kosova under åren; jag är inte säker att det blir en vinstaffär för serberna.

Vad gäller kontrollen över territoriet så kontrollerar FN-styret UNMIK hela Kosova. UNMIK är fortfarande en legitim makt i Kosova och ska så förbli enligt planerna under en övergångsperiod på 120 dagar. Kosovas regering förblir tills dess en del av UNMIK men ska överta kontrollen i ordnad form efter denna period. Kosovas tullare och gränstjänstemän, poliser o.s.v. finns även i norra Kosova. De attackerades i går av en serbisk mobb men är i tjänst redan idag igen. Kosovas norra gräns är nu internationellt erkänd.

Argumentet om "Kosovas prejudikat" är likaså kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom.

Själv kan jag blott hoppas på att Kosova verkigen blir det prejudikat som Wange talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Inte heller stämmer det att Serbien håller låg profil. Mycket tyder tvärtom att gårdagens mordbränder i Kosovas norra gräns orkestrerats i Serbien. Som DN skrev om idag går det just nu busslaster med serbiska extremister till Kosova. Serbiens Kosovaminister Dusan Samardzic stöttade igår kväll öppet mordbränderna i Radio B92, med motiveringen att "det får inte finnas någon gräns" mellan Serbien och Kosova. Men Serbien kommer att hålla låg profil framöver, i takt med att fler länder erkänner Kosova. Redan idag kräver biträdande premiärministern Bozidar Djelic besinning och att man "får tänka på vad som är i Serbiens bästa intressen", något som får ses som ett första uppmuntrande tecken.

Vi får inte låta rädslan ta över. När allt kommer omkring har albaner och serber levt sida vid sida i tusentals år. Grannsämjan förstördes när man bildade nationalstater, varvid Serbien fick i sin lott att styra över halva albanska nationen. Nu är den tiden förbi. Om fransmän och tyskar kan umgås idag efter två världskrig så finns det inga skäl att tro att serber och albaner inte skulle kunna göra det också. Ge det 10-15 år, så ska du se oss alla i EU.

Kosova, ett lysande prejudikat (II)

Svante Säwén skriver i Dagbladet att Kosova skapat "ett farligt prejudikat". Det är ironiskt nog en ståndpunkt som Säwén delar med de mest ärkekonservativa skribenterna i USA.

Argumentet är naturligtvis kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom.

Själv hoppas jag att Kosova blir det prejudikat som alla talar om. Den historiska utvecklingen har lett till att tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag. Just det, om inte annat borde, hälsas med glädje av alla som ser sig som progressiva.

Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Var står (KP) egentligen!?

Kommunistpartiets språkrör Proletären tar i sitt senaste nummer ställning mot Kosovas självständighet. Kosova stöds av USA, som ju är imperialistiskt. Och så bryter det mot folkrätten. Men Proletären anser ändå att albanerna har samma rätt till självbestämmande som alla andra.

Det är svårt att ta debatt mot en sån inställning. Dels faller den på sin orimlighet. Och dels för att den är oetisk, eftersom Kosova stämplas som "guilty by association" eftersom de länder som erkänt det är imperialistiska. Som om det är Kosova som väljer vilka som erkänner dem och/eller hur dessa ska bete sig i sin utrikespolitik (i själva verket skulle de nu välkomna ett erkännande också från Nordkorea).

Jag inser förstås att det finns frågeställningar kring hur förankrat Republiken Kosova är i folkrätten. Jag är därför nyfiken att veta om (kp) tagit avstånd från tesen om revolutionärt våld. Om det i stället stödjer en konservativ folkrätt som ser alltid till statens suveränitet på bekostnad av folket.

Som det är nu finns det ingen som helst skillnad mellan Proletären och de ärkekonservativa skribenterna i USA, i varje fall vad gäller resonemanget kring Kosova och folkrätten.

Själv hoppas jag att Kosova blir det prejudikat som alla talar om. Den historiska utvecklingen har lett till att tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag.Just det, om inte annat borde, hälsas med glädje av alla som ser sig som progressiva.

Lär dig albanska och förstå Kosova

Richard Swartz på SvD tycker idag att det albanska samhället är "gåtfullt". Han beskriver att han har en fragmentarisk kunskap om Kosova, mest genom att ha träffat ledarna. Han nämner Mehmet Bakalli (hans namn är Mahmut, men låt gå), Azem Vllasi, Ibrahim Rugova. Den förste var glader, den andre butter, den tredje kloker. Det är svårt att orientera sig i Kosova med de kunskaperna. En specialist i München har rekomenderat honom att avstå från att förstå utvecklingen och i stället studera "klanerna" i Kosova.

Suck, säger jag bara.

Men Swartz är ändå lite kloker själv. Han medger i artikeln att han inte känt "någon - solid - journalist" (bindestrecken hans egna) som kunnat albanska. Nu råkar jag tycka att han är en solid journalist själv, så jag antar att han räknar in sig själv i den skaran.

Ett välmenande tips till Swartz och hans kollegor, som möjligen motsäger specialisten från München. Vi brukar ju tycka att svenska språket är nyckeln till att förstå Sverige. Så, vad sägs om att droppa "klanerna" och gå en kurs i albanska?

Man kan i och för sig också avstå från att skriva när man är oinspirerad. Men som jag förstår kan det bli svårt då att försörja sig som journalist.

Hur många serber har flytt?

Kenan Habul återger i Sydsvenskan den 19/2 en intervju med en kosovaserbisk aktivist där denne uppger att 200-250 000 serber skulle ha flytt Kosova. Siffran har tidigare också angetts av TT. Den utgör ett kungligt exempel på serbisk propaganda mot det nya Repubiken Kosova.

Man behöver bara kontrollera de serbiska källorna för att se att siffran är kraftigt överdriven. År 1991 arrangerade Milosevic en folkräkning i Kosova, som bojkottades av albanerna. Då fann de serbiska myndigheterna att det bodde 194 000 serber i landet, en fin och rund siffra i Milosevics smak. Idag uppger det serbiska Kosovoministeriet i sin officiella webbsite att 120 000 serber bor kvar i Kosova. Serber har under hela 1980- och 90-talet klagat på serbisk utflyttning från Kosova samt på att man har låg nativitet, kontra albanernas påstådd "fientligt höga" nativitet. Hur är det då möjligt att 250 000 serber skulle ha flytt!?

I kategorin "kosovaflyktingar" ingår förutom serberna även goraner, turkisktalande, bosniaker, romer, samt också de tiotusentals albanska "internflyktingar" som ännu inte kunnat återvända till sina hem i de serbiskt styrda enklaverna. Det är bra att ha koll på detta när man skriver om Kosova.

Skevt om romerna, Sanvér

I en arikel i Dagen den 19/12 skriver Paul Sanvér från Länderkommittén om romernas situation i Kosova och i Serbien. Han beskriver levnadssituationen för några kosovaromska familjer som flytt till Serbien och kritiserar Kosova och de internationella organen i Kosova för att presentera "fantasisiffror". Sanvér går så långt som att dra paralleller till nazisternas utrotning av romerna under andra världskriget och ber UM Carl Bildt att agera.

Romer är en utsatt grupp i Kosova såväl som i hela Östeuropa; som Sanvér påpekar så är det inte så otadligt i Sverige heller på den punkten. Romerna i Kosova utsattes efter kriget för urskiljningslösa attacker som hämnd för ett fåtal romers kollaboration med Serbien. Romerna har ärvt en diskriminerad ställning i samhället och är även idag underrepresenterade i högre utbildning, i de centrala och lokala myndigheterna, samt i andra samhällsfora. Den grava underrepresentionen kan inte helt tillskrivas den romska livsstilen, eftersom kosovaromerna är mestadels bofasta och talar landets två stora språk, albanska och serbiska.

Men Sanvér ger en skev och enögd bild av det arbete som gjorts för att förbättra romernas situation. Kosovas myndigheter jobbar nämligen rätt hårt för att komma till rätta med bristerna. Polisen har agerat hårt för att förhindra hatbrott mot romerna och under förra året sjönk antalet hatbrottsanmälningar till de lägsta nivåerna någonsin. För första gången någonsin har romer folkbokförts och fått ID-kort. Som rom får man idag gratis skolutbildning och skolböcker på romanes av Kosovas skolverk. Kosova är det enda landet i Europa (!) där man har sändningar på romanes i public service TV och radio. Två romska partier finns i parlamentet och en rom har också utsetts till minister. Kosova tilldelar årligen medel av sin budget och samarbetar med av internationella donatorer för att bygga nya hus till romska flyktingar. Landets president och premiärminister har båda talat till de romska flyktingarna i Serbien, i förhoppning om att de uppger drömmen om asyl i tredje land och återvänder till sina hem och härd i Kosova.

Det är mycket kvar att göra innan romer får samma levnadsvillkor som andra grupper i Kosova, men det är en djävla bra start, anser jag. Att Sanvér kallar detta för "fantansisffror" och jämför med nazismen är inte ett brott mot sanningen, utan också ett skymf mot nazismens offer.

Tungt fel, Aagård

Martin Aagård hade skrivit en tung kolumn i dagens kulturbilaga i SvD. Jag kan inte förstå hur någon som föresatt sig att kritisera ett rasistiskt parti kan ge en så onyanserad, ja rentav nykolonial bild av Kosova och dess människor.

Extremister finns i alla samhällen, det fanns i UÇK och det finns i Kosova idag, liksom det finns i Sverige och annorstädes. Men Kosova är inte ett land som domineras av gatuslagsmål, utan där en majoritet av människorna i fem på varandra efterföljande val transcenderat sitt arv och sin historia och röstat fran moderata krafter. De bönder, elever, lärare, bilmekaniker, böneutropare, katolska präster, läkare, städare och andra som utgjorde stordelen av UÇK kämpade inte mot serberna för att de var olika och såg annorlunda ut, utan för att serberna agerade som herrefolk och anställde en statsorganiserad terror mot den icke-serbiska civilbefolkningen. Haagtribunalen har åtalat och dömt Serbiens statsledning för dessa brott, vissa av dem jagas fortfarande.

Man väljer själv vad man vill lyfta. När Martin Aagård väljer att bortse från majoriteten och lyfter en liten minoritets brott gör han precis som det SD som kan kritiserar.

En omtumlande förändring

Utvecklingen kring Kosova under de föregående dagarna har gått snabbt. Ett nytt land har fötts fram och har fått erkännande från en rad länder. Europas karta behöver ritas om igen.

Att det skulle smälla den den 17 februari visste vi före de flesta andra. Att Republiken Kosova skulle få erkännande från USA och de flesta EU-länderna visste vi också i förväg, även om det blev något förvånande Afghanistan som var föst ute med ett erkännande. Sverige erkänner Kosova den 4 mars, har Carl Bildt sagt. Serbiens argument mot självständigheten höll helt enkelt inte. Serbien bröt den gamla jugoslaviska konstitutionen när man fråntog Kosova sitt självstyre. Det bröt mot folkrätten varje dag när det hade makten över Kosova. Att åberopa juridiken var därför direkt skadligt för Serbien, men det insåg de inte. Serbien, som agerat som Rysslands bandhund på Balkan under århundraden, anklagar nu Kosova för att gå andras ärenden; men det var heller ingen som trodde att de blir goda förlorare.

En del länder, främst de som har egna missnöjda minoriteter, har förvisso sagt nej till Kosova. Spanien, som förbjudit baskiska politiska partier, Ryssland, Kina, Vietnam, samt Azarbaijan, som räds att förlora Nagorny Karabach. Det är fler som räds exemplet Kosova, men ännu fler jublar. Ty Kosova är i själva verket ett lysande prejudikat. Den tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Vi är inte riktigt där än, men Kosova utgör onekligen ett rejält steg framåt.

Själv har jag deltagit på olika sätt i befrielsekampen sedan barnabenen. Ställd inför en brutal fiende fick man aldrig tillåta sig lyxen att slappna av, än mindre att tvivla eller förtvivla. Min farfar Sakib brukade berätta för oss barnbarnen om två grodor som föll i en hal mjölktunna. Den ena gav upp och drunkande. Den andra paddlade på för bara livet, utan någon som helst chans till räddning. Mjölken blev till youghurt, youghurten blev till ost, och grodan kunde hoppa ut. Ni får själva välja vad för sorts grodor ni ska vara, brukade han säga till oss. Själv dog han en hemsk död, utan att ha smakat på friheten.

Jag vet att jag borde vara glad, också för hans skull. Ändå känns allt så overkligt och så kluvet här utanför den gamla tunnan, man är fullkomligt omtumlad.

Å ena sidan pur glädje och en känsla av insikt som ännu till hälften vägrar trilla in, att vi faktiskt har segrat. Jag tänker på min familjehistoria. Min farfarsfar som fick sitt hus och sin mark exproprierad fyra gånger och fick leva med sin familj, däribland min farfar, som sjabbiga hundar. Min morfar, vars familj fördrevs av serber från dagens Serbien en kall februarinatt 1879 och som dog ut i snön; han togs upp som ende överlevande från sin mors dödsfrysna armar och växte upp som föräldrarlös, fick aldrig veta sina föräldrars eller sina syskons namn. Min far, som satt mer inne i fängelse än var ute med sin familj. Jag själv, som fick stämpel som ung och förbjöds att studera eller att inneha ett jobb, dömd till att bli kriminell av en kriminell regim. Alla vi, generationer av ett förnekat och förjagat folkslag, har äntligen fått en upprättelse.

Å andra sidan blev inte Kosova som jag hade tänkt mig. Våra serbiska grannar gläds inte med oss, Kosova förblir etniskt och religiöst splittrat. Dess självständighet är vingklippt och övervakas av en EU-mission som har en närmast kolonial funktion. Det solkar glädjen och förtar mycket av segersötman. Kvar blir en bitterljuv känsla, av att allt hade kunnat vara annorlunda, ännu bättre och bjärtare, om bara Gud, serberna, ödet eller stormakterna hade beslutat så. Det är så konstigt att tänka så, man får skuldkänslor mitt i glädjen.

Kanske borde jag bara släppa loss och glädjas vilt om än blott för en dag. Kosova har ännu en lång väg att gå, men nu blir det i varje fall i nerförsbacke. Det borde räcka som skäl för en ordentlig fest. Jag vet att min farfar skulle gilla det.

Varför blir inte Kosova som Östtimor?

Östtimor, den f.d. indonesiska provins som fick sin självständighet år 2002, genomlever en allvarlig kris. Presidenten och premiärministern undgick med knapp nöd igår ett samordnat attentat av rebeller från landets militär, som ser ut att ha försökt genomföra någon sorts statskupp.

Exemplet utgör en allvarlig varning även för Kosova, som i helgen väntas utropa sin självständighet. Onekligen finns det en del paralleller mellan Östtimor och Kosova.

Liksom i fallet Kosova, där den fredsbevarande K-Forstyrkan är tänkt att sköta säkerheten även efter självständigheten, så sköts Östtimors säkerhet fortfarande fem år efter självständigheten av utländsk militär och polis under FN-flagg. Både Östtimor och Kosova fick ärva en svår situation efter Indonesiens respektive Serbiens tillbakadragande. All administration försvann över en natt, inklusive folkbokföring, domstolsregistrar, skattebokföring och egendomslagfarter. Båda länderna fick börja om från scratch helt enkelt, med lite mer än entusiasm och god vilja till hands.

Till råga på det plågas båda länderna av etniska splittringar och dålig ekonomi. Samhället lider också av späningen mellan garvade krigsveteraner från befrielsekrigen och civila ledare, som ofta levt utomlands under ockupationen.

Sannolikheten för en östtimoriansk scenario i Kosova får ändå anses vara låg. Mellan länderna finns det också stora skillnader.

Analfabetismen på Östtimor uppgår till 50 procent, vilket är ojämförbart med Kosova. Till skillnad från Kosovva lever drygt 30 procent av den östtimorianska befolkningen i stammsamhällen i urskogen och står helt utanför penningsekonomin. Kosova ligger i Europa. Landets ekonomi har redan lockat till sig en del utländska investeringar, fråmst i bank-, bygg- och energisektorn, och lär få en helt ennan skjuts när man har upphävt osäkerheten kring landets status. Kosova har skrivit på FN:s milleniemål och har framför sig en tydlig - om än lång och krokig - väg in i EU.

Kosova har också lyckats mycket bättre med att bygga upp ett eget inhemskt styre och en egen förvaltning. Rättsväsendet drar fortfarannde till sig kritik och korruptionen är utbredd, men gapet till grannländerna är ändå inte ens tillnärmelsevis så enormt som i fallet Östtimor. I en del avseenden får det faktiskt mycket bra. Kosova är det enda landet på Balkan som har 30 procent kvinnor i parlamentet. Alla de fem val som genomförts i Kosova, såväl på central som på lokalnivå, har fått internationell beröm; en del observatörer har gått så långt som att lyfta dem som ett exempel för grannländerna.

De etniska spänningarna mellan serber och albaner är Kosovas största problem. Men det är ett problem som i stort underblåses utifrån från Belgrad. Kosovaserberna har fått genom Ahtisaaris paket fått unika garantier, som i flera fall överskrider allt det som åstadkommits i minoritetsskydd i Europa. I Kosova tjänstgör serberna idag som poliser, lärare, läkare, statsråd. Serber finns tom i Kosovas skyddskår TMK, den organisation som är en direkt efterträdare av gerillan UÇK och som är tänkt att utgöra kärnan i landets blivande armé.

Kosovas romer har för första gången någonsin skrivits in i folkbokföringen, utrustats med ID-kort, och får både skolutbildning och egna program i landets public service TV på hemspråket. Både romer och andra folkgrupper, såsom bosniaker, turkisktalande etc. stödjer kampen för självständighet. Att albanerna sedan utgör en homogen majoritet i landet med drygt 90 procent av invånartalet är också en tydlig skillnad jämfört med Östtimors splittrade etniska karta och kan inte direkt räknas som en nackdel i sammanhanget.

Den mest postitiva skillnaden i Kosova är ändå att denna albanska majoritetssamhället lyclats oerhört mycket bättre med att läka sina egna krigssår. Under det dryga år som gått sedan ex-presidenten Ibrahim Rugovas död i lungncancer i jan 2006 har de tidigare splittrade albanska partiena hittat till ett samarbete som tidigare varit otänkbart. Den parlamentariska demokratin fungerar hyfsat bra, den exekutiva makten är jämlikt fördelad mellan de två tidigare huvudoponenterna LDK och PDK. Opositionen har samtidigt fått mer insyn och inflytande i parlamentet än vad landets temporära grundförfattning föreskriver. Allt är inte guld och gröna skogar naturligtvis, men jag kan på rak arm nämna fler EU-länder som har skäl att avundas Kosova i den bemärkelsen. En kupp som på Östtimor är med andra ord otänkbar.

Den svåraste politiska utmaningen för Kosova i framtiden, som jag ser det, är att implemmentera Ahtisaaris lösning. Det är ett paket med en mängd komplicerade undantagsklausoler avsedda att skydda Kosovaserbernas särintressen. Det användes för att avvärja den serbiska kritiken och få större internationellt stöd för självständigheten, men kan paradoxalt nog göra det svårare att få landet att fungera ihop.

Och så ekonomin förstås, som är lika viktig i Kosova som i Östtimor - fastän det senare har en långt större kris. I fallet Kosova hänger den utvecklingen intimit ihop med Ahtisaaris paket, huruvida det ger det stabilitet som fordras för att locka utländska investeringar. Oaktat svaret, så är ju intrycket att Kosova har ett bättre utgångslänge och ett ojämförbart bättre perspektiv än Östtimor.

"Ryssland ska reagera försiktigt"

Ryssland "ska reagera försiktigt" när Kosova förklarar sin självständighet, tror USA:s försvarsminister Robert Gates. Han bedömer att ryssarna inte tycker om idén om ett själsvtändigt Kosova, men att de inte kommer att reagera på ett sätt som hotar den internationella säkerheten. Uttalandet till journalister kom vid en internationell konferens om säkerhetspolitik som avslutas idag i Münich, Tyskland.

"Min uppfattningen är, och det är bara min personliga uppfattning, att ryssarna - till och börja med, så tycker de inte om Kosovas självständighet - men ändå, de kommer att reagera försiktigt", sa försvarsminister Gates till journalister som samlats vid konferenslokalen.

Konferensen i Münich, den 44:e i raden, samlade drygt 350 deltagare, regeringschefer, ministrar och sakkuniga om försvars- och säkerhetsfrågor. Bland deltagarna fanns också Sveriges försvarsministern Sven Tolgfors.

Kosova, tillsammans med Afghanistan och Irak, toppade agendan för mötet. Dimitri Rupel, som presiderar över EU:s ordförandeland, meddelade att han väntar en snar självständighetsförklaring i Kosova. Det lär enligt honom ske "under vårt mandat som ordförandeland". Han hoppades också att EU under samma tid ska täcka hela Balkan med billaterala avtal om stabilisering och associering, som är det första steget mot ett fullvärdigt EU-medlemskap.

EU måste få ett avslut på den jugoslaviska krisen. Det innebär att EU ska skicka inbjudningar även till Makedonien, Serbien, Montengro, Bosnien och Albanien", sa Rupel.

Serbien delegation vid konferensen leddes av landets president Boris Tadic samt försvarsminister Dragan Sutanovac. Serberna utnyttjade konferensen för att återigen kräva "nya förhandlingar" med Kosova.

"Förhandlingarna måste fortsätta ända tills båda sidor blir nöjda", sa bl.a. Boris Tadic.

Serbien garderade sig emellertid även för den händelse att Kosova som väntat utropar sin självständighet den 17 februari. Försvarsministern Sutanovac begärde av EU:s "utrikesminister" Javier Solana att han "garanterar" säkerheten för serberna i Kosova. '

"Jag är övertygad att NATO inte ska syssla med frågan om [Kosovas] status utan ska även i fortsättningen övervaka freden och säkerheten i vår serbiska provins", sa Sutanovac.

Uttalandet kan ses som en gliring mot uppgifter som läckt i medierna igår att NATO ska bli behjälpligt vid uppbyggandet av en kosovarisk armé på 2 500 man.

I konferensen fanns inga kosovariska deltagare. Medierna i Kosova skriver idag att landets politiska ledare har haft möten i helgen för att förbereda texten i landets självständighetsförklaring.

Dagstidningen Koha Ditore skriver att landets president Fatmir Sejdiu, premiärministern Hashim Thaçi, parlamentets talman Jakup Krasniqi, samt ledarna för den parlamentariska opositionen Nexhat Daci, Bexhet Pacolli och Ahmet Isufi deltagit i möten. Även icke-namngivna utländska diplomater ska ha deltagit i de slutna mötena, enligt KD.

Kosovaparlamentets presidium träffas den 13 februari för att förbereda dagordningen för nästa plenummöte i Kosovas parlament. Presidiet får då troligen självständighetsdeklarationens text. Den väntas också inbjuda EU att ta över efter FN-styret, samt garantera medborgerliga rättigheter till alla landets minoriteter.

Ett självständigt Kosova har ett starkt stöd hos nästan alla höga ledare i USA. Även presidentkandidaterna Hillary Clinton och John McCain tros vara positiva. McCan, som är flitig gäst vid konfernsen Münich, avstod i år från att delta p.g.a. primärvalskampanjen, men skickade ut ett pressmeddelande där han stödde Kosova.

"Det är dags att dra hela Balkan och särskilt Kosovo från 1990-talets förflutna och knuffa dem vidare mot det 21:a århundradet, genom att erkänna dess självständighet", hette det i pressmeddelandet.

Även Rysslands försvarsminister Sergei Ivanov fanns med vid konferensen men avstod från kommentarar om Kosova.

Förutom Kosova diskuterade man också säkerhetsläget Afghanistan och de amerikanska planerna om ett nytt misilförsvar i det som tidigare varit Östeuropa.