Läste förundrad artikeln ’EU som krigsanstiftare’ som publicerades i Proletären den 11/12-2007. Enligt artikelförfattaren är det EU som vill slita loss Kosova från Serbien. Detta menar han/hon är ett brott mot folkrätten. Artikelförfattaren oroar sig också för den serbiska minoriteten i ett oberoende Kosova, samt undrar varför Republika Srpska inte kan agera som Kosova och utropa sin självständighet.Artikeln var inte signerad, varför jag inte vet var artikelförfattaren bor. Men en sak är då säker, han kan inte ha bott i Kosova. Ty kravet om oberoende där har inte drivits av utomstående européer, utan av de fattiga massorna av arbetare och bönder i Kosova. För dem har detta varit lika mycket en fråga om nationell frihet och oberoende som ett ställningstagande mot exploateringen från Belgrad. När Serbien ockuperade Kosova 1912 var det ingen skillnad i levnadsstandarden mellan en albansk och en serbisk bonde. År 1986, efter drygt 70 år av kolonialstyre från Belgrad, var Kosovoalbanska bönders levnadsstandard fem gånger lägre än motsvarande i Serbien, enligt officiella siffror från det dåvarande Jugoslaviska statistikkontoret. Den albanska bonden, som identifierades tidigt av Belgrad som en svår motståndare till kolonialismen, utsattes för hårda beskattningsregler, markexproprieringar, samt hot och våld. Min farfar var en av dessa bönder, han tvingades köpa sin mark fyra gånger från ständigt nya serbiska landsherrar. Snarlikt agerade Serbien också mot det albanska proletariatet i städernas förorter. Europas - inklusive EU:s - fel är snarare att de under närmast ett århundrade blundat för serbiska härskarmaktens utplåningspolitik i Kosova. EU försöker också nu in i det sista att fördröja ett självständighetsbeslut, eftersom det skulle rubba den rostiga imperialistiska balansvågen på Balkan.
Artikelförfattaren lyfter folkrätten men glömmer att den idag skyddar stater på bekostnad av den lilla människan. Att Serbien idag vurmar om folkrätten är ett hyckleri, själv bröt man konsekvent både mot folkrätt och mot flera riktade resolutioner i säkerhetsrådet så länge man styrde i Kosova. För att ernå en överenskommen självständighet har albanerna erbjudit Kosovoserber fullt självstyre i sina kommuner, obehindrade och institutionella förbindelser med Belgrad, vetorätt i alla större nationella beslut, samt har erbjudit serbortodoxa kyrkan ex-territoriell status i Kosova. Då ska man inte glömma att serberna är privilegierade än idag. OSSE:s enkäter i Kosova visar att de forna landsherrarna har ännu idag högre levnadsstandard, högre inkomster och lägre utgifter, fler bilar, skolor, vårdcentraler och TV-aparater per invånare, än de fattiga albanerna. Arbetslösheten i Zubin Potok, där de fattigaste serberna bor, är 21 procent. I Drenas, där det bor de fattigaste albanerna, är den 72 procent.
Mot den bakgrunden är det självklart att Kosova inte kan jämföras med Republika Srpska. I Kosova är det underdoggen som rest sig. Republika Srpska är resultatet av ett monstruöst serbiskt folkmord mot fattiga och värnlösa bosniaker.
Måhända är det USA:s deklarativa stöd för ett självständigt Kosova som fått artikelförfattaren att få allt om bakfoten. Att förklara albanerna Guilty by Association och stämpla Kosova som 'ett amerikanskt påhitt' är Serbiens favoritlögn, avsedd att dölja dess förbrytelser mot de fattiga i Kosova.
Men bakgrunden är, som sades ovan, en helt annan. Artikelförfattaren ska inte inbilla sig saker. Serbien är inte en allierad i kampen mot den amerikanska imperialismen. Utan just imperialismens gamla vakthund på Balkan, som har störtat ner i fördärvet av sin egen högmod. Måtte den aldrig resa sig igen!
