Jag läste nyss en artikel i Nya Ålandstidningen av Harriet Tuominen från den 22 november där man höjde till skyarna svenske filmares Malcolm Dixelius förslag om en 'åländsk lösning' på Kosovas problem. Det var kanske att vänta sig i Nyan när ens hemöar nämnts i storpolitiken. Inte dessto mindre är Dixelius förslag helt orealistiskt.Undertecknad arbetade under 1990-talet på dåvarande Kosovas informationskontor i Stockholm, en informell beskicking som hade etablerats av den albanska motståndsrörelsen. Före NATO-ingripandet 1999 besökte jag Åland vid ett flertal tillfällen i ett konfidentiellt uppdrag från motståndsrörelsen, för att studera era förhållanden och avgöra om en åländsk lösning vore att föredra. Mitt intryck var mycket gott, jag förstärktes med ett team och så småningom lade vi fram ett förslag som mig veterligen framfördes till den serbiska sidan via en tredje part, i all hemlighet förstås, så sent som våren 1997. Då, före Recakmassakern och blodbaden i Drenica, hade man en chans att tillämpa 'den åländska lösningen' i Kosova. Men vi fick aldrig ett svar från Belgrad. Den enda slutsatsen som både vi albaner och den hjälpvilliga tredje parten kunde dra var den att i Serbien inte fanns en vilja till att erbjuda Kosova någon substantiell autonomi.
Numera, ett krig och flera blodbad senare, är Kosova begripligt nog inte längre intresserat av en åländsk lösning. Det som Dixelius underlåter att nämna är att den serbiska staten bedrivit organiserad statsterror och etnisk rensning mot civilbefolkningen i Kosova. Under krigsåren 1998-1999 dog och försvann 10 344 personer (ett tusental serber och resten albaner) enligt uppgift från Council for Defence of Human Rights and Liberties i Prishtina. Uppemot 20 000 våldtogs, enligt Centre for Protection of Women and Children; Human Rights Watch skrev i sin rapport 1998 att våldtäkt hade använts som vapen i etnisk rensning. Världsbanken konstaterade samma år att 184 000 hus hade bränts och skadats, till ett värde av 8 miljarder USD. 1,6 miljoner invånare av totalt 2 miljoner fördrevs från sina hem och härd, varav nästan 1 miljon utanför landets gränser, enligt UNHCR. Krigsförbrytelserna ingick i en kampanj av etnisk rensning organiserad av de serbiska myndigheterna.
Omvandlat till Finlands förhållanden motsvarar detta 32 tusen döda, 62 000 våldtagna och 4.6 miljoner fördrivna från riket. När Ålands autonomi blev till genom beslut i Nationernas Förbund år 1921 kröktes inte ett hårstrå på hela Åland. Att föreslå en åländsk lösning för Kosova idag är därför milt sagt blåögt.
