Alf Ronnby krävde i Skånskan den 3/3, dagen innan regeringen meddelade att Sverige skulle erkänna Kosova, att man skulle göra tvärtom. Jag kan förstå om man tvekar inför en ny förändring i världskartan, det är naturlig och sund reaktion. Men Ronnbys ställningstagande byggde på en del felantaganden.Kosova uppfyller nämligen med råge de folkrättsliga kriterierna för en stat, man har en permanent befolkning, ett definierat territorium, samt en statsapparat som utövar kontroll över territoriet; det sistnämnda med hjälp av internationella fredsbevarare, vilket är inte så ovanligt i världen. Folkrätten är inte ristat i stentavlor, utan består av två ledande principer, den om staters suveränitet men också av självbestämmandeprincipen. Man bestämmer från fall till fall, i Kosova vägde den senare över. Att Serbien idag hycklar sig som försvarare av folkrätten är cyniskt, då man själv bröt mot ett flertal riktade säkerhetsresolutioner om Kosova när man själv styde över landet.Ronnby behöver heller inte frukta ryska baser i Serbien, Ryslands försvarsministerium har tydligt tagit avstånd från alla lösa rykten.
När Ronnby beskriver Kosova som "en muslimstat" och premiärministern Hashim Thaçi som "jihadist" visar han att han saknar kunskaper om det albanska samhället. De flesta som åker till Kosova släpper den fördomen inför åsynen av alla tjejer i kortkjol och piercade killar. Hashim Thaçi har ett förflutet som albansk nationalist, en ideologi som sätter ett egenvärde i att höja nation över religion. Han har dock efter befrielsekriget modererat sin politik avsevärt, Kosovas regering är idag den mest moderata och västinriktade på hela Balkan. I sitt första tal efter självständigheten hade Thaçi en imam till vänster, samt en katolsk präst till höger. Imamen, Naim Tërnava, prisade "den albanska nationens nyvunna frihet och självbestämmande" och manade om "respekt för alla medborgare" - inte ett knyst där om vare sig otrogna, sharia, eller islam över huvud taget.
På det viset är Kosova landet tvärtom: här var det muslimerna som hissar USA:s flagga och de kristna som bränner det. Som kuriosa vill jag citera den israeliske skribenten Shlomo Avineri som skrev häromdagen i en israelisk tidning: "Många av de intellektuella och oppinionsbildare som stöttat Kosova under åren är av judisk påbrå: Elie Wiesel, Michael Walzer, Richard Holbrooke, Bernard-Henri Levi, Bernard Kouchner etc". När Ronnby jämför Hashim Thaçi med Hamas ledare, som kräver Israels utplåning, är han rejält ute och cyklar.
Ronnby har å andra sidan rätt i att Kosova, likt de flesta andra Balkanländerna, har samhällsproblem och kommer att kosta EU en del pengar. Världsbankens ekonomiska experter har bedömt att den olösta frågan utgjort den tyngsta orsaken bakom landets ekonomiska och sociala stagnation. Idag har dock många vaknat till insikten att Kosova kan också bli en tillgång för Europa. Landet har en ung, mångspråkig och företagsam befolkning samt har omfattande naturtillgångar, bl.a. zink, bly, nickel, silver och guld, samt de näst största kolfyndigheterna i Europa. Kosova har också ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet. Den svenska ekonomisajten E24 bedömmer därför att självständigheten kan bli en riktigt god affär även för svenska företag.
Sist men inte minst, det kraftigt uppblåsta faran med prejudikat. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Att Putinryssland, som kontinuerligt söttat extremister i grannländerna med vapen och pengar, jämför Kosova med sina banditstyren, är också befängt. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter.
Men där kan man också vända på resonemanget. Jag för en hoppas på att fallet Kosova trotsar diplomatins lugnande piller och verkigen blir det prejudikat som man talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom. Om ett oberoende Kosova hjälper fler människor i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.
