Blogghemmet

Jag vill ha en debatt om Nato nu!

2009-04-05T21:45:00.000+02:00

I helgen införlivades Albanien och Kroatien i militäralliansen Nato, som därmed består av 28 europeiska demokratier, från vårt nordiska grannland Norge till Turkiet i södra Europa.

Gemensamt för alla allierade och ett krav för att ingå i alliansen är att man har folkstyre genom fria val, civilstyre över militären, samt ett transparent och defensivt försvar.

Så frågan är, hur kommer det sig att Sverige ännu inte är med?! Sist jag kollade upp stöttade vi nämligen samtliga dessa krav, om regeringsförklaringen, UD:s policydokument och Försvarets offentliga handlingar är att lita på.

Vi är med i Natos paraplyorganisation Partnerskap för fred, som samordnar alla länder som samarbetar med Nato. Våra vapenköp är Made in Nato, vi deltar i utvecklingen av vapensystem för Nato, vårt militära underrättelsesamarbete stavas Nato. Vi håller på att lägga om hela vårt försvar för att betona insatser utomlands, som sker ihop med Nato och inte skulle fungera utan Natos kapacitet vad gäller transport och personskydd.

Varför är vi då inte fullskaliga medlemmar!?

Missförstå mig rätt: jag förstår argumenten från det kalla kriget. Jag stödjer inte dem, tycker att de var ynkliga och fega och oerhört osolidariska redan på den tiden; men jag förstår dem.

Den officiella alliansfriheten hindrade förstås aldrig försvarsledningen från att planera för invasionsförsvar byggd på antagandet om Natobistånd inom 48 timmar, eller FRA från att agera som Natos radaranläggning. Faktum är att det inte stoppade ens socialdemokratiska regeringar från att bakom ryggen på sina väljare resa till Washington DC och begära att Sverige skulle inordnas under det amerikanska kärnvapenparaplyet.

Men det fanns trots allt en del billiga inrikespolitiska poäng att tjäna på att vara alliansfri; man kunde stol sjunga Internationalen i sossekongress, om inte annat. Det kanske fanns också militära fördelar för alla inblandade, inklusive Nato, att inte dra på mer ryska trupper till norra flanken. Så den dåvarande alliansfriheten - sådan som den nu var - kanske var begripligt och, vem vet, måhända också förlåtlig till viss del.

Men idag, när Sovjet och Warshavapakten inte existerar längre och Sverige i allt utom namnet finns med i Nato. När vi vet allt vi vet, och gör allt vi gör. Kan någon säga mig varför vi inte är fullvärdiga medlemmar i demokratiernas militärallians och påverkar den inifrån, i stället för att bara skicka ut trupper när de begär det!?

Wasting perfectly good bombs

2009-03-24T13:36:00.007+01:00

Ten years ago, NATO fought its first armed conflict, having launched an aerial campaign against Serbia over Kosova. The attack infuriated Russia, China and many states around the globe who had similar ethnic problems. It also united a broad spectrum of pacifistic, leftist, conservative and neonazi circles in Europe in oposition to war. But the result showed, once again, that justice occasionally is to swing a sword if it wants to be heard; the problem being, how to avoid making it a habit.

During the era of George W Bush, it became a fait accompli to regard Kosova as just another show of American cowboy practices, a typical intermezzo in between the invasion of Grenada and the invasion of Irak. In other words, it was judged to have been a bed step, pretty much like everything else that Bushism has accomplished. But those who said and still say so - and they are many - obviously haven't done their homework on Kosova.

The fact of the matter is, that back in 1999, no other credible option was at hand. Serbia had shown its blatant disregard for constitutional legitimacy back in March 1989, when it broke the constitution to revoke Kosova's autonomy, and later on when it staged mass meetings av Serb extremists throughout Yugoslavia. In the beginning of 1990's, it was once again Serbia’s leadership, which controlled the army and knew its opposition’s military weaknesses, who had shifted the conflict from a political to a military arena. In Kosova itself, Serbia had imposed a virtual apartheid for more than a decade, throwing Albanians out of government institutions, schools, and medicare, and cutting them off from all social benefits. The share scale of the oppression was simply shocking.

When an Albanian revolt finally occurred, Serbia hadn't waste a moment to scorche the earth. Scores of UNSC resolutions prior to the NATO intervention spoke of hundreds of thousands of IDP's and of "humanitarian catastrophe" - but fell short of giving green light to a military intervention, because of the Russian intransigence.

The question that NATO critics haven't answered satisfactory up today is simple. Given Milosevic in Serbia, and Russia in SC, what other decent option was there for NATO, other than to intervene?

It is obvious to me, that the lack of UNSC mandate speaks less of "US militarism" and "NATO aggression", and more of a paralyzed UNSC.

In the days and months to follow, NATO intervention also spurred an interesting debate on reform of UNSC and its permanent member's veto rights. Optimists also had a field day, hoping that Kosova could open for a much needed evolution of the international law. State sovereignty could perhaps be challenged more often, if it would be excised in such a fashion as to commit genocide and crimes against humanity.

Today, pessimists can conclude that this was not ment to be the case. No reforms in UNSC veto rights have been legally initiated, ergo there are no attempts to develop an international law more suitable for the 21'st century. As far as Kosova itself is concerned, instead of becoming the new rule it deserved to be, it was - and still is being - treated as an exception from the rule. Or, as diplomats prefer to call it, "a case of Sui seneris".

This, off course, hampers Kosova's avenue and the lives of us who happen to be citizens there. We can't look forward and see any light at the end of the tunnel, since there is no light there to be seen. We seem to have been confined into a tight Sui generis cage, without any time limitations or getaway strategies which would allow us to feel less Sui generis and more, say, normal.

But at least, we have got half the price: Kosova is legallly independent, albeight partially and under an unclear international mandate. As un-normal as this Sui generis might be, it is still better than before.

The community of democratic nations who intervened in Kosova, on the other side, wasted tons of perfectly good bombs to change absolutely nothing to the better for themselves. That makes them, not Kosova, the biggest looser of the entire Kosovar affair.

"Svenska poliser hjälpte Karadzic"

2009-03-06T13:44:00.003+01:00

Svenska poliser i Bosnien medverkade till att hjälpa Radovan Karadzic att hålla sig undan rättvisan efter det att han åtalats av krigsförbrytartribunalen i Haag. Det hävdar en amerikansk professor som forskat i sekretessbelagda handlingar vid USA:s försvars respektive utrikesdepartament.

De inblandade svenska poliserna deltog i International Police Task Force IPTF, som sattes upp av FN 1995 för att bistå Bosnien att återupprätta ordningen i landet efter det blodiga aggressionskriget från Serbien.

Mellan februari och juli 2006 sprang svenskarna ofta på den av Haagtribunalen efterlyste Karadzic, som åkte öppet mellan sitt högkvarter i Pale och Sarajevo. Men de agerade inte och rapporterade inte uppåt, hävdar Charles Ingrao, som forskar i modern historia vid Perdue University.

Radovan Karadzic var då officiellt efterlyst sedan ett halvår tillbaka. Den 25 juli 1995 hade Haagtribunalens åklagare åtalat honom som medansvarig till folkmord, brott mot mänskligheten, samt brott mot krigets lagar som lett till 300 000 människors död i Bosnien.

Enligt Ingrao ingick de svenska poliserna i en inofficiell ring som bildats med stöd från USA:s försvarsdepartament Pentagon för att skydda Karadzic och Mladic från gripanden. Detta eftersom Pentagon vid den tiden fruktade en ny bosnienserbisk revolt mot den internationella närvaron i Bosnien.

Ingrao, som fått tillstånd till hemligstämplade handlingar vid USA:s utrikesdepartament, säger till Balkan Insight (http://www.balkaninsight.com/) att Pentagons policy fick stöd även av USA:s dåvarande presiden Bill Clinton, som fruktade att amerikanska förluster i Bosnien skulle sänka hans popularitetssiffror.

Däremot ogillades policyn starkt av USA:s utrikesdepartament, som inte trodde på en varaktig fred i Bosnien så länge Karadzic och Mladic gick fria.

Men Pentagons linje vann, varför både internationell polis och militär fick vända bort blicken när Mladic och Karadzic visade sig offentligt. En amerikansk specialstyrka observerade bl.a. Mladic minst 20 gånger mellan Zepaberget och omkringliggande orter kring Han Pijesak mellan februari och juli 1996. Styrkan fick order att inte ingripa.

Dessutom träffade en hög amerikansk militär underrättelseofficer Mladic vid flera tillfällen i dennes kommandopost vid Zepaberget, som var högkvarter för det 25:e skyddsregementet ur den Bosnienserbiska armén. Syftet med mötet var att få Mladic att överlämna sig frivilligt till krigsförbrytartribunalen i Haag.

Den andre efterlyste, Radovan Karadzic, släpptes i sin tur igenom IPTF:s vägspärrar kring Sarajevo av svenska, österrikiska och ukrainska poliser. Dessa agerade inte och meddelade aldrig händelserna till sitt eget högkvarter i Sarajevo.

Agerandet stred flagrant mot IPTF:s deklarerade mål, där gripandet av efterlysta krigsförbrytare hade högt prioritet. En förklaring till svenskarnas agerande kan dock ligga i organisationen.

De svenska poliserna i Bosnien tjänstgjorde under egen nationell flagg med IPTF som paraply. Samtidigt som riksdag och regering såg då - liksom de ser nu - den svenska polisinsatsen inte som en renordlad polisiär operation, utan som en integrerad del av den svenska säkerhets- och utrikespolitiken.

Följaktligen beredde de svenska poliserna sina insatser i tajt samarbete med försvaret. På den tiden med BA05, som hade överste Rolf Dahlström som bataljonchef, och efterföljande BA06, med överste Tommy Johansson som bataljonchef. Och man behöver inte vara ett geni för att inse att dessa kan ha bedömt det som fördelaktigare att följa det amerikanska försvarets linje.

Enligt Igrao gick till slut även USA:s utrikesdepartmanet med på linjen och skickade iväg sin toppdiplomat Richard Hollbrook att förhandla med Karadzic och Mladic. De förvärvade ett muntligt löfte från Hollbrook att de inte skulle gripas med våld och i genfäld skrev de på ett löfte att dra sig tillbaka från politiken.

Karadzics utlämning botar inte Serbien

2008-07-23T08:32:00.003+02:00

Dr Radovan Karadzic, psykiatern som peppade Sarajevos gamla fotbollslag, skrev känslig kärleksdikt och anförde folkmordet på uppemot en halv miljon människor är gripen och ska utlämnas till krigsförbrytartribunalen i Haag. Jag minns ännu hans sista TV-sända hot från podiet i det bosniska parlamentet, från april 1992: 'Om det startar ett krig här i Bosnien, så kan jag lova er att det inte blir några muslimer kvar på slutet."

En vecka senare bröt helvetet loss. Krypskyttar från det centralt belägna Holiday In sköt mot ett fredligt demonstrationståg för ett enat Bosnien, bestående mest av Jugonostalgiker och gamla Titotrogna pensionärer. Hotellpersonalen stormade Karadzics rum för att få tag på honom, hans fru Liljana och dotter Sonja, men de hade flytt hals över huvudet. Strax därefter landade de första granaterna på Holiday In; under de 49 månader som staden var belägrad av Karadzic blev allén framför hotellet ökänd som Sniper Alley. Tidningarna sa att krypskyttarna arbetade på ackord, en skjuten man gav 20 tyska mark, en kvinna 50, ett barn 100: de var svåra att träffa, de små liven.

Under de följande åren fick en omskakad omvärld bevittna ett makalöst barbari, som på sina håll överträffade andra världskriget. Armétrupper som omringade hela samhällen och besköt dem urskiljningslöst till ruiner; kapitulationsvillkor som föreskrev rörelseförbud och särskilda igenkänningstecken för icke-serber; och så till slut veckoslutskrigarna "Tjetnitsi", frisläppta förbrytare ihopfösta med arbetslösa och gymnasieungdomar från Serbien, som svepte hus efter hus och slaktade överlevande. Blodbadets frisläppte en irrationell och hatisk ondska - i Jajce grävde man ut den muslimska begravningsplatsen och vräkte ut skeletten i floden, i koncentrationslägret Omarska fick söner bita loss sina fäders genitalier innan de sågades ihjäl - som dr Karadzic ansträngde sig för att sköta med ett rationellt sinnelag: först samhällets stöttepelare, sedan de intellektuella, sedan de övriga i vapenför ålder. FN:s expertkommission kunde i sitt slutrapport från december 2004 räkna upp till 202 koncentrationsläger för icke-serber och "nationsförrädare" i Republika Srpska.

De flesta är dock ense idag om att bosnienserbernas "president" dr Karadzic var blott ett verktyg för Serbiens ledare, Slobodan Milosevic. Det var dennes säkerhetstjänst RDB som hämtade dr Karadzic och installerade honom som ledare för Serbiska ungdomsorganisationen i Bosnien, förelöpare till det Serbiska demokratiska partiet SPS. General Ratko Mladic förde befäl över den 4:e armékåren i Prishtina, Kosova, innan han förflyttades av Milosevic till Bosnien. Den professionella trupper som sköte de regelrätta striderna för dr Karadzic fick uniformer, löner, vapen, bränsle och radarskydd från Belgrad, liksom också "veckoslutskrigarna" som partiledarna Seselj, Draskovic m.fl. bussade hjälpsamt in inför varje ny "offensiv". Serbiska inrikesministeriets antiterrorstyrka JSN, också kallade "de röda baskrarna" eller "Frenkis pojkar" efter sin chef Frenki Simatovic, tränade manskapet och bistod i strid. Serbortodoxa kyrkans synod tillhandahöll präster som skulle ge välsignelser och syndernas förlåtelser. S.k. intellektuella, journalister, författare m.m. som i årtioden hade ritat fram Storserbiens karta fick fritt fram i landets statskontrollerade medier för att artikulera "den serbiska synen": det var alltid muslimerna som hade börjat först, påståendena om övergrepp var lögner och antiserbisk propaganda, alt. begick alla sidor lika mycket övergrepp - teorin om lika goda kålsupare odlades fram. När Belgrad tappade lusten att leka krig - mycket tackvare USA:s resoluta ingripande - så knuffades dr Karadzic åt sidan och slakten avslutades lika tvärt som det hade börjat. Vid fredsöverenskommelsen i Dayton var dr Karadzic undangömd likt Frenkensteins monster; avtalet frammörhandlades och signerades egenhändigt av Slobodan Milosevic.

Allt detta vill Belgrad inte kännas vid idag när man gripit och ska utlämna dr Karadzic. Sic transit gloria mundi: mannen som anförde slakten av en halv miljon människor för Belgrads räkning ska få tjäna fädernelandet en sista gång och ensam bära hundhuvudet; Serbien hoppas rentav komma ett steg närmare EU genom att lämnna ut honom. Man hoppas inte helt i det blå heller, eftersom flera EU-länder, däribland också Sverige genom utrikesminister Carl Bildt, vill skänka guld och gröna skogar om bara dr Karadzic och Mladic utlämnas. Som av en händelse handlar det om samma länder som in i det längsta talade om farorna med ett internationellt ingripande mot bosnienserberna. "Att kriga för fred är som att knulla för att behålla oskulden", chikanerade Jacques Chirac jänkarna då (och glömde bort att de fått kriga två gånger för att befria hans hemland). "Serbiens regering visar handlingskraft", hävdar Carl Bildt idag (och glömmer bort att denna består bl.a. av Milosevics gamla socialister).

Sanningen är att dr Karadzic inte var Serbiens sjukdom, utan blott dess symtom - en av folkmördarna absolut, klart hemmahörande i Haags karantän för resten av sitt miserabla liv; men ondskan går djupare än de synliga topparna av alla isberg. Den går djupare än den politiska kast som beordrade folkmorden, eller de militärer och poliser som verkställde dem. Den Galna serbsjukan har i själva verket infekterat hela samhället: rader av intellektuella, journalister, författare m.fl. som skrev och ännu skriver hatiska böcker om De Andra; otaliga skollärare som ännu idag läser stolta högt ur samma böcker till sina skolelever; läkare som förestod tortyr och idag leder medicinska fakultet; biskopar som välsignade heliga krigare för Storserbien som idag leder Serb-ortodoxa kyrkan. Kuriosa: den "liberale" presidenten Boris Tadic satt under Milosevics sista år vid makten som ordförande för parlamentets utskott för samordning av säkerhetstjänsterna. Osv neråt i samhället: den serbiske löjtnant som i februari 1998 ledde massakern mot civila i Drenicaregionen i Kosova har idag överstegrad och jobbar som lektor på Serbiens polishögskola! -Symtomförteckningen kan göras ganska lång...

Därför kommer gripandet av Karadzic eller Mladic inte att bota Serbiens sjukdom, lika lite som att spotta ut loskor botar en förkylning. Det Serbien behöver är ett eget 'Vergagenheitsbewältigung', en holistisk och ärlig konfrontation med sitt förflutna och sin framtid, likt det som Tyskland tvingades göra efter andra världskriget. Innan det sker, så bör EU:s ledare tänka två gånger innan de lovar något till serberna.

Vi behöver en FRA-lag

2008-06-18T17:03:00.002+02:00

Den tilltänka FRA-lagen i nuvarande form fick inte passera i riksdagen och är åter skickat på remiss till tunga instanser. Fler av dem har redan gjort tummen ner eller uttryckt oro i olika grad mot den, varför jag inte tror att de tar i den ens med tång på ett bra tag, även om den kommer igen kompletterad med en Integritetsombudsman. Riksdagsledamöternas No pasaran har gett oss alla en viktig respit och ska inte förringas, som en del bloggomaner tycks göra.

Jag för min del avser att svära i kyrkan och argumentera att det behövs en FRA-lag; du som får nervsammanbrott av sånt kan klicka vidare redan nu. Jag tycker förvisso att vi behöver en FRA-lag som har bättre integritetsskydd, men ändå. Det smärtar mig att se att så många fattar så lite om en så viktig sak.

De som propagerar mot en FRA-lag tycks ha fallit i ide strax före 9/11 och vaknat precis idag. Tror vi verkligen efter 9/11, de efterföljande bombdåden runtom i Europa, samt hoten mot svenska konstnärer, att terrorismen är inbillad!?Många tycks helt enkelt ha missat helt att även terroristerna har klivit in i postmodernismen. När ordet "terrorist" myntades först i Ryssland på 1800-talet så förfogande den ryske anarkisten på sin höjd över en handgranat, som han hoppades skulle få lyckoträff på och döda tsaren och hans familj. Han var medlem i en elitistisk adelsklubb vars medlemmar kunde räknas i ena handens fingrar och kunde ibland - som ryska tidningar från den tiden kunde beskriva - tas i örat mitt i staden av laglydig far till herrans tukt och förmaning, till polisens glädje och kamraters löje. Eller så kunde hans fästmö hota att bryta förlovningen och få honom på bättre tankar.

Den islamistiska terroristen idag är ett helt annat fenomen. Han - ty det är oftast han - vill inte döda tsaren för att befria medborgarna utan så många medborgare som möjligt, dig och mig och våra barn inklusive, för att straffa oss alla. Hans syfte är inte att medborgare ska kunna bilda autonoma kommuner och utöva fri sex, utan att uppnå världsherravälde för sin trosuppfattning. Han är ofta född i Väst och/eller har fått smaka på västerländsk utbildning, är mångspråkig, IT-mångkunnig och politiskt enögd. Han lider av samma mindervärdeskomplex som många bönder känner när de möter belevade stadsbor i metropoler, som i kombination med hans gröna fascism gör honom fullkomligt livsfarlig. Han flyttar ofta till andra sidan jordklotet från barndomens släkt och vänner, till en sekt där endast hatiska meningsfränder äga tillträde. Han skriver inte kärleksdikter på sin fritid, utan dammsuger internet efter ett massförstörelsevapen och drömmer våta drömmer om att spränga i luften ett kärnkraftverk. Han är fanatiskt massmördare med gudomlig mandat, gör ingen urskiljning mellan civila och krigförande, och sätter en ära i att döda så många så möjligt på ett så häpnadsväckande sätt som möjligt.

Det är inte bara tankesättet som ändrats, utan också antalet och möjligheterna som står till buds. I det gamla ryska klassamhället var läs- och skrivkunniga adelspojkar, ur vars led anarkisterna värvade sina rekryter, en exotisk och lätt identifierbar/kontrollerbar population. Att den gruppen också var introvert och samvetstyngd enligt dåtidens mode var heller inte till nackdel; ingen match för CSI:s moderna profilers, helt enkelt.

Till skillnad från Tsarrysland kan varje kotte idag läsa en bok och många stannar tyvärr ofta där: fabelns sinnrika varning för en som läst blott en bok har aldrig varit sannare än idag. Många i arabvärlden har riklig tillgång till halvdålig och illa underbyggd civilisationskritisk litteratur, men ingen intellektuell skolning att kritiskt granska den. Teknologins framväxt gör det möjligt för dagens skrupellösa islamistledare att rekrytera medhjälpare i världens fem kontinent. Den gör det slutligen också möjligt att sätta ett massförstörelsevapen i händerna på en halvskolad rekryt och lova honom ett evinnerligt liv med sjuttio oskulder om han spränger den mitt ibland oss. Det är möjligheter som den urprunglige terroristen inte kunde drömma om - och faktiskt inte heller önskade.

Att i denna värld propagera för att Sverige inte behöver frukta terrorismen är därför inte bara urbota dumt, utan direkt farligt. Argumentet att Sverige inte har något otalt med islamismen, eftersom vi inte är Irak och/eller vi ogillar Bush är möjigen än sämre. Faktum är att det finns moskéer idag där man öppet eller i det fördolda samlar pengar till jihad; dessa skickas iväg elektroniskt till bankkonton utomlands och finansierar sprängdåd mot västerländska intressen. Vi får inte ge upp för svaghetens argument, som vägrar rusta upp för att inte provocerar ondskan: en ny 'Peace in Our Time' i postmodern version.

FRA-förslaget får gärna för mig kompletteras med en Integritetsombudsman, strängare bestämmelser mot vidarebefordran av information, samt strängare reglering kring hanteringen av den s.k. överskottsinformationen, d.v.s. kollateral information som fastnat i nätet. Men onekligen så finns det ett klart behov, som rör allas vår säkerhet samt Svea Rikes förmåga att föra en självständig politik utan fruktan för terroristernas vedergällning. Att låta just försvaret att hantera den uppgiften är faktiskt smartare än att sprida avlyssningskapaciteten på fler instanser: då blir det svårare att ha överblick och lättare att undkomma demokratisk kontroll.

Statens främsta uppgift och enda existensberättigande är just det att man tryggar medborgarnas liv och leverne; svenska staten riskerar att misslyckas i denna sin mest grundläggande uppgift om man försummar att ha koll på terrorismen. I slutändan är en stark och levande liberal demokrati ändå den bästa garantin mot missbruk av sådana system.

Det står envar fri att välja sin favoriträdsla, men jag för en tänker inte frukta en försvarsmakt under civil ledning i ett land där jag kan rösta bort denna ledning vart fjärde år. Jag menar, vad är det värsta som kan hända: att de säljer vidare mina e-brev till McDonalds, eller ett försäkringsbolag? Det unnar jag dem gladeligen, ty alternativet är faen så mycket värre.

Förledd av Obamania

2008-06-12T08:21:00.003+02:00

I och med Hillary Clitons beslut att kasta in handduken är den svarte Illinoissenatorn Barack Hussein Obama officiellt demokraternas kandidat i nästa presidentval i USA. För mig personligen har det varit en drömfinal, att en kvinna och en svart tävlat om posten som president för världens största demokrati. Som en passionerad Amerikavän kan jag inte annat än glädjas åt att landet så tydligt demonstrerar sin omtalade förmåga att överkomma sina begränsningar. Jag hoppas blott att europeiska länder - Sverige inberäknat - som i skydd av USA:s kärnvapenparaply tryggt kunnat bygga upp välfärd åt sina egna medborgare under decennier, följer just detta exempel.

Samtidigt är jag innerligt glad att jag som svensk slipper ta ställning via röstsedeln. Ty glädjen till trots, så hör jag envist en liten varningsröst i huvudet som gör mig mycket klyven.
Ta det här med skatterna, till exempel. Som senator för Illinois röstade Obama för att höja mer än 300 skatter och avgifter för att klara av delstatens kroniska budgetunderskott. De flesta ekonomerna skulle rygga tillbaka inför en sådan iver: om höjningarna betalas av företagare kan de anställa färre löntagare, eller måste rentav sparka en del av dem; om de betalas av löntagare drabbar det ändå företagen i slutändan. Som erfaren kommunalanställd kan jag dessutom intyga att offentlig sektor fungerar enligt mottot mycket vill ha mer: så i Sverige och troligen så också i USA. Vad jag förstår förblir Illinois en av de mest korrupta delstaterna i USA; vilket kan vara elakt förtal i stil med smålänningar mot blekingar, eller också ett kvitto - undertecknat 'Barack Obama' - på att högre skatter inte utgör någon universalmedicin.

Eller ta utrikespolitiken, ett område där Obama medger att han inte har någon erfarenhet. Det hindrar inte honom från yviga och besynnerliga policyuttalanden. I en intervju den 27 juli 2007 för CNN lovade han exempelvis att "tala förutsättningslöst" med "ledarna för Iran, Syrien, Venezuela, Kuba och Nordkorea": bara en sån sak! Karln antydde rentav att han kunde tänka sig att låta Iran och Syrien (!) "stabilisera" Irak:

"Om vi säger till dem [Iran och Syrien] att vi inte ska bli en permanent ockupationsmakt är vi också i positition att säga att de måste dra ett större lass vad gäller att stabilisera regionen".

Då ska man komma ihåg att de "ledare" som Obama vill tala med "förutsättningslöst" är - Venezuelas ledning undantagen - ett omvittnat pack mördare och kriminella, som bryter dagligen mot i stort varenda paragraf i FN:s karta om mänskliga rättigheter. Human Rights Watch, Amnesty International och FN:s råd för mänskliga rättigheter betecknar enhälligt Nordkorea som "en av världens mest repressiva stater", som "vägrar sina medborgare rätten till information, föreningsfrihet, rörelsefrihet och religionsfrihet" och där det förekommer "godtyckliga arresteringar, tortyr och avrättningar", bl.a. Samma beskrivning gäller i stort även Iran och Syrien. I Venezuela kränker man blott informationsfriheten; det senaste lagförslaget som gav presidenten ensamrätt att utropa undantagstillstånd utan tidsbegräsning drogs häromsistens tillbaka av densamme efter larm från internationella mr-grupper. Men Venezuela har ertappats med att bistå FARC-gerillans knarkbaroner och kidnappare på andra sidan gränsen i Columbia, så el Presidentes världssyn behöver vi nog inte gissa oss till.

Att låta Iran och Syrien "stabilisera" Irak tar ändå priset. För det första är de inte så värst stabila själva, till att börja med. För det andra så är det just dessa två länder som pekas ut som de främsta stödkällorna till terroristerna i Irak. Hezbollahs och Syriens bilbomba-först-och-fråga-sen-policy i Libanon ger en tydlig fingervisning om hur en sådan "stabilisering" skulle se ut. Om dessa länder får forma Irak efter sitt anlete är allt hopp ute för de miljoner irakier som i dagsläget inget annat än hoppet har.

Att Obama är beredd att "tala förutsättningslöst" med dessa förbrytare sänder kalla kårar längs ryggraden. "Förutsättningslöst" kan ju bara betyda en sak. Nämligen att han avser att blunda för deras brott mot sina egna och andras medborgare och strunta blankt i hur det går med irakierna, bara han får uppfylla sitt vallöfte om "en hedervärd reträtt". Jag vet inte riktigt vad Obama menar med Change, för detta har vi nog sett förr.

Ser man till vilka beslut som Obama fattat i sin politiska karriär, som inte alls är så kort som det sägs - han har inte varit länge i Washington DC men har en ansenlig politisk karriär från hemstaten i Illinois - men också i sitt privatliv, så blir varningsrösten till ett ylande. Bl.a. att han varit med att rösta ner ett lagförslag om sjukvårdshjälp till överlevande abortfoster i en sorts sen abort som är tillåten i Illinois, eftersom det enligt honom kunde kränka kvinnors aborträtt: Elisabeth Hermodssons blodisande varning för idealism är det första jag kom att tänka på. Eller att han fått pengar till skänks (?) av en nyligen korruptionsdömd filur för att köpa en stor hustomt, som för övrigt ligger nästintill den dömdes.

När allt kommer omkring så inser jag att jag kanske förletts av Obamania av fel skäl. Kanske var han en bra projektionsduk för mina egna önskningar och förhoppningar. Eller så tänkte jag mer på hudfärg än på politik. Vilket är förstås fundamentalt fel, naïvt i bästa fall, ett slags förädlad/muterad rasism i värsta. Man ska ju trots allt hålla ögonen på bollen: i ett politiskt val är det ändå synen på politiken som borde styra. -Till mitt försvar vill jag ändå framföra att jag fått självinsikt och bedritivt ihärdig research på egen hand - det är mer än vad man kan säga om flertalet som orerar om valet därute.

Du som framhärdar i ditt stöd till Obama behöver dock inte ge upp. Han verkar nämligen rätt flexibel. Jänkarna stämplar sånt som flipp-flopp, men det kan ju lika väl vara sunt tänkande. Obama var exempelvis en eldig motståndare till Irakkriget som senator i Illinois, men har faktiskt tonat ner sin retorik i Washington DC. Där han har vid upprepade tillfällen röstat emot demokraternas krav på en tidtabell för ett trupptillbakadragande; ja, han har t.o.m. röstat ja till flera budgettillägg maa Irakkriget. Och pengarna, dem hann han betala tillbaka innan det hela läckte till medierna. Så vem vet, han kanske inte är sämre än den där andre snubben ändå.

Kosova, erkänt men ohjälpt

2008-06-09T16:14:00.002+02:00

Den 17 februari förklarade sig Kosova självständigt och glädjescenerna i huvudstaden Prishtina visste inga gränser. Knappa fyra månader senare är glädjen betydligt mer uppdämd.

De sociala och ekonomiska problemen kvarstår. Kosovaren har alltjämt en inkomst på 800 euro/året i snitt, c:a 10 gånger lägre än de bulgariska eller rumänska uppkomlingarna i EU; det är ett BNP per capita som faktiskt understiger Rwandas. 38 procent av befolkningen är alltjämt fattiga eller extremt fattiga enligt Världsbankens definition och lever på - eller under - 1.5 euro/dagen; man har minst barn i utbildning och högst barndödlighet i Europa. Arbetslösheten har rentav ökat med 5.7 procent och är idag högst i världen efter Etiopien; unga och kvinnor har 62 procents arbetslöshet och 90 procent av dem är långtidsarbetslösa. Det hela kunde ha börjat bättre, helt enkelt.

För att klara biffen behöver Kosova både donationer och investeringar i form av utländskt riskkapital. Men donationstrenden är i en tydlig nerförsbacke, sedan 2004 har den minskat årligen och 2007 års budget på lite drygt 1 md euro fick bygga helt på inhemska inkomster från tull, skatter, samt försäljning av tidigare samhällsägda (d.v.s. socialistiska) företag. Kosovas regering väljer förstås att se sin svaghet som en dygd och framställer detta som en enastående framgång. Donationer är ett annat ord för allmossa, säger man, och man vill hellre se investeringar från inhemsk och utländsk riskkapital i stället. Men ideliga elstopp, flagnande asfalt på motorvägar och försinkade projekt om vägbyggen talar tydligt om hur hårt landet ändå blir drabbat av donationstorkan.

Den inhemska riskkapitalet lyser med sin frånvaro. Under 2007 investerade inhemska entreprenörer 284 mil euro, dock mest i företag med lågt värdeökaning inom service- och restaurangnäringen. Kuriosa: detsamma organ hävdar självt i sin kvartalsrapport att utvecklingen beror troligen på den kolonialekonomi som s.k. 'internationals' och hjälporganisationer skapat i Kosova, där fokus ligger på snabba cash.

Värst är att det internationella riskkapitalet, som man desperat hoppas locka, för närvarande flyr Kosova som djävulen flyr korset. I 29 privatiserings- och bolagiseringsomgångar av gamla socialistiska företag har Kosova kunnnat casha in lite drygt 321 mil euro, varav de flesta albanska eller utlandsalbanska. Riskkapitalet har uteblivit också från gruv- och energisektorn, som möjligen är det som Kosova kan tävla med också internationellt. Hittills har blott 2.65 mil euro lagts ut av utländska gruv- och energibolag för s.k. inledande fisibilitetsstudier, d.v.s. undersökningar huruvida det över huvud taget är lönsamt att investera.

Det är ingalunda vad regeringen hade hoppats på och inte ens en droppe i havet jämfört med hur mycket Kosova behöver. Utvecklingsstrategin 2008-2020 är ett hemligstämplat utredningsdokument som Kosovas förra regering beställde, där både inhemska och utländska ekonomiexperter bidrog. Dokumentet fastslår att Kosova behöver 2.2 md euro i offentliga investeringar, 3 md euro i inhemsk riskkapital, samt 2.2 md euro i utländsk dito, för att upprätta någorlunda fungerande förutsättningar för en ekonomisk tillväxt.

Förra regeringen fick utredningen i handen i april 2007; utredningssamordnaren fick sparken och hans kontor lades ner knappt en vecka senare genom ett dekret (!) från förra premiärministern Agim Çeku. Läser man utredningen hajar man snabbt varför: sämre PR inför en annalkande självständighetsförklaring får man leta efter.

Ändå vore det fel att peka ut kosovarerna som boven i dramat. Fler kosovariska regeringen i följd har arbetat för att införa ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Att starta ett företag kostar mellan 10 och 200 euro och tar ett par timmar. Man tillåter också utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet.

Landet lider förvisso av korruption och brottslighet, men så är inte grannländerna imuna mot dem heller. Frågan är också om inte korruptionen, liksom resten av ekonomin, är kolonial. I Kosova säger man öppet att när korruptionen är femsiffrig är den inhemsk; när den är sexsiffrig eller högre är det FN-styret som står bakom.

Den senaste FN-rapporten om laglydigheten i Europa (ja, FN använder våra skattepengar för att skriva såna rapporter också) hävdar emellertid att hela Balkan - inklusive Kosova - verkar ha fått bukt med den organiserade brottsligheten och uppvisar en bra trend vad gäller korruptionsbekämpning. Det första officiella beslut som Kosovas nyvalda regering fattade i februari 2007 var mycket riktigt att anställa en egen oberoende utredning av korruptionsskandalerna kring landets tre vittomtalande guldgäss, Prishtina International Airport, landets post-telekom, samt energibolaget KEK. Huruvida detta kan rucka på de feta 'internationals' som skott sig där återstår att se; mer än så kan en Kosovaregering faktiskt inte göra.

Ty när allt kommer omkring, så styrs Kosova fortfarande - sin formella självständigeht till trots - inte från Prishtina, utan från New York, från Bryssel, samt i vissa landsändar alltjämt från Belgrad. Det är detta makalösa virrvarr med FN, EU, Serbiens rebelliska enklaver, samt en folkvald men maktlös regering i Prishtina, som får det internationella riskkapitalet att fly Kosova som djävulen flyr korset.

Inte undra på att ekonomisk utveckling uteblir då. Det Kosova behöver är en tydlig och transparent styrning och en fungerande centralmakt; alltså inte oximoronen "villkorad självständighet" och all den röra den innebär, utan en riktig självständighet, redan här och nu. Tyvärr står vi inte närmare den idag än den 17 februari.

Mer konstigt då att de inhemska kapitalisterna ändå vågade satsa 284 mil av sina surt förvärvade euros i en sådan riskfylld företagsmiljö. Men så är ju oftast entreprenörerna ett lands riktiga hjältar - i Kosova likväl som i Sverige.

Energiduell om Balkan

2008-05-05T14:57:00.000+02:00

Att Sydosteuropa börjar skrälla på fler områden än schlagerfestivalen har inte undgått ekonomer och företagsledare. Ungern, det misshandlade styvbarnet som förlorade både landsdelar och framåtsanda efter 1990-talets alla krig, är nu med i EU och tar emot rekordhöga utländska investeringar, årligen c:a 30 procent mer (!) än året innan. Rumänien har som första EU-land infört ’flat tax’ på 16 procent som lockar till sig enorma investeringar och hjälper till att hålla både inflation och arbetslöshet på rekordlåga 4 procent. Underbarnet Bulgariens tillväxt förutspås ligga i år på 6,1 procent årligen för fjärde året i rad, drygt dubbla tillväxttakten än hos ’de gamla’ 15 i EU. Även Albanien har fått igång sin rostiga motor, med en årlig tillväxttakt på 7.3 procent, ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU och en officiell inbjudan att ansluta sig till försvarsalliansen NATO; Ericsson har svensk personal på plats i Tirana, liksom Electrolux, AtlasCopco och Volvo lastvagnar.

Den dramatiska tillväxtökningen i Sydosteuropa drar också med de krigsdrabbade delarna av det gamla Jugoslavien. Slovenien är redan med i EU, uppfyller med råge kriterierna för valutasamarbetet ERM II (med i eurozonen sedan 1 jan 2007) och har en stabil årlig tillväxt på 4 procent, där lejonparten av både import och export sker med EU. Kroatien står redan med ena foten i EU och har en tillväxttakt på i snitt 4 procent. Makedonien har redan fått en rad större projekt i miljardklassen godkända av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling samt Världsbanken. Montenegro har också siktet inställt på EU och placerar redan idag drygt 90 procent av sin industriproduktion utomlands. Till och med sorgebarnet Kosovas ekonomi övergick från regress till tillväxt under 2006 och 2007, om än med anspråkslösa 2-3 procent/år, med utländska investeringar som i dagsläget uppgår till en tredjedel av BNP (mer än de flesta länderna i Mellanöstern) och som väntas öka ytterligare efter självständigheten. Serbien har också haft en tillväxttakt på 6.3 procent/år de senaste åren och fick denna månad (apr 2008) äntligen ett SA-avtal med EU, mycket tackvare EU:s önskan att rikta in det serbiska ekonomiska snälltåget mot en europeisk slutstation.

För EU:s del handlar dock det serbiska SA-avtalet inte om filantropi. Både Serbien och de övriga växande ekonomierna hämmas av energibrist och måste få sina behov tillgodosedda, eller åtminstone lindrade, om de ska nå samma nivåer som väst.

Ergo South Stream, Rysslands erbjudande om gasledningar i miljardklassen med Serbien som regional insamlingspunkt, som är tänkt att förse hela Sydosteuropa och vidare Italien och EU med ännu mera rysk gas. Projektet lanserades i juni 2007 som ett gemensamt projekt av Paolo Scaroni, VD:n för Italiens statliga energibolag ENI, och dåvarande VD:n för Gazprom, en viss Alexander Medvedev; om det senare namnet klingar bekant, så är det Rysslands nuvarande tsar, förlåt: president. För EU:s del handlar det alltså att förekomma hellre än att förekommas.

Ty en sak är klar: South Stream (Juzjnij Potok på ryska) är den största enskilda satsningen i rysk ekonomi efter Stalins industrialisering på 1930-talet. Det är i själva verket ett ryskt-italienskt joint venture registrerat i Schweiz som South Stream AG, avsett att leda 31 miljarder (!) kubikmeter gas årligen längs ett 900 km lång pipeline från Beregovayas gaskompressor vid Svarta havet via hamnstaden Varna i Bulgarien till Italien och EU. Avstickare från South Stream ska gå genom Ukraina, Rumänien, Ungern, Kroatien, Bosnien och Herzegovina och Slovenien, med Serbien som största depåanläggning inför vidare transport mot Italien och eventuellt fler intresserade länder i Centraleuropa (österrikiska Baumgarten and der Marchs gasdepåanläggningar har redan prospekterats av nyfikna ryssar). Prislappen är också därefter: 70 – 100 miljarder kronor enligt projektägaren SSAG; eller lite drygt 195 miljarder kronor, om man – som jag – hellre tror USA:s energidepartement.

Varför jag hellre tror dem? Ja, dels brukar ryska projektägare alltid salta väglaget med överoptimistiska prognoser vid take off och landning. Dels borde jänkarna om några veta vad det kostar att bygga pipelines genom Balkan, eftersom de har egna framskridna planer på sådana. Ty ryssarnas SSAG byggs inte ut i Terra nulla, utan rakt över jänkarnas ömmaste tår. I USA:s officiella strategidokument för 2000-talet, som USA:s utrikesdepartement författat i samarbete med bl.a. det amerikanska energidepartementet, står nämligen just trekanten Svarta havet – Balkan – Mellanöstern som ”det strategiskt viktigaste området för USA” under oöverskådlig framtid.

USA:s energidepartement sponsrar redan det USA-registrerade AMBO Inc, som står för Albania, Macedonia, Bulgaria Oil. AMBO Inc. är tänkt att föra 119 ton kaspisk olja per dag via 894 km långa ledningar från den bulgariska hamnen Burgas till den albanska hamnstaden Vlorë i centrala Albanien, där amerikanska supertankers ska ligga för ankar. Ett trilateralt avtal mellan de berörda Balkanländerna undertecknades den 31 januari 2007, där Balkanländerna åtog sig ansvaret att bygga, operera och underhålla gasledningarna; att det ska ske med amerikanskt finansiellt stöd är underförstått för alla (kalaset kostar inte mindre än 9.7 miljarder kronor).

Jänkarna är heller inte de enda som gräver på Balkan. EU kör sedan ett årtionde tillbaka sitt eget race med Nabucco Pipelines, en grundsten i EU:s omfattande Transeuropeiska energinätverk. Syftet med Nabucco är att ”diversifiera energikällorna”: iransk, irakisk, azerisk, kazakhisk, turkmensk, egyptisk and syrisk naturgas ska lätta det ryska struptaget om EU:s energisektor (Gazprom täcker drygt en fjärdedel av EU:s energibehov). Nabucco Gas Pipeline International GmbH, registrerat 2004 som ett multinationellt joint venture med säte i Wien, är nu villigt att betala närmare 10 miljarder kronor för att bygga 3.300 km egna gasledningar från hamnstaden Erzurum i Turkiet till Baumgarten an der March – samma ort alltså som nu ryssarna lägger bud på genom SSAG.

Den här duellen har inte uppmärksammats i Sverige, där man mest larmat mot ryska Gazproms planer på North Stream, gasledningar som ska gå längs svenska vatten för att förse Nord- och Centraleuropa. Skillnaden är dock att SSAG ska lägga sina klor på nya och bräckliga demokratier. Dessa blir nu utsatta för samma omilda påtryckningar (vissa kallar dem ren utpressning) som Ukraina, Georgien och de baltiska länderna har fått känna på under de senaste åren. Som om detta inte var nog har ryssarna också en Blue Stream, som har siktet inställt enkom på Turkiet, samt en nordafrikansk gasledning: man tänker helt sonika lägga beslag på de energikällor som EU är så desperat att nå för att undkomma det ryska björngreppet. En framtid där varje glödlampa, varje spis och varje värmeelement i väst styrs från Moskva – där har du den nya ryska stormaktsdrömmen i en nötskal.

I denna Grand Manouvre har alltså Balkan återigen kommit att bli en viktig pusselbit. Balkan har ibland kallas för ”en bro mellan civilisationer”: en bro som tyvärr många trampar på. Om denna bro ska återerövras för den ryska intressesfären eller får växa fritt som en del av det nya Europa kommer i slutändan att bero på vem som vinner den här duellen.

Serberna vänder Europa ryggen

2008-03-22T00:53:00.006+01:00

En majoritet av serberna anser att Kosovafrågan bör lyftas "till varje pris" som villkor för medlemskap i EU.

Drygt 40 procent tvekar inför eller motsätter sig helt att bli medlemmar, enligt en färsk undersökning från Gallup som genomfördes före Kosovas självständighet den 17 februari.

Undersökningen, som utfördes för det NATO-vänliga Serbiska Atlantrådet, bekräftar farhågorna om att serberna är klyvna inför en integration i Europa, främst p.g.a. utvecklingen i Kosova.

59 procent av serberna stödjer förivsso i princip Serbiens närmande till en "euroatlantisk integration". Men hälften av de utfrågade svarar att medlemskapet i EU ska villkoras "till varje pris" med att Serbien får igenom sina krav i Kosova. 24.4 procent av serberna är dock helt emot en integration, medan ytterligare 17.1 procent tvekar.

Gallups enkät genomfördes på en population av 1020 vuxna serber över 18 år mellan den 7 och 12 februari, d.v.s. före Kosovas självständighetsförklaring den 17:e samma månad. Bedömare som kommenterat resultatet i serbiska medier fruktar att serbernas allienering från Europa ökat ytterligare därefter.

Kosova får vapenleveranser från USA

2008-03-21T04:03:00.002+01:00

Kosova får fortsättningsvis amerikanskt vapenstöd för att stå emot hotet från Serbien. Stödet, avsett att skapa en liten men vass armé, väcker ramaskri i Belgrad och har fått Ryssland att agera i säkerhetsrådet.

Beslutet att leverera vapen till Kosova fattades igår av USA:s president George W Bush, enligt uppgift i Vita Husets hemsida "för att stärka Kosovas kapacitet att bekämpa terrorism".

Beslutet fattas mot bakgrund av det nyligen kvästa upproret i den nordliga staden Mitrovica vid gränsen till Serbien, där extremister i den serbiska enklaven lyckades driva ut FN-adminsitrationen, ta över nyckelbyggnader i samhället och genomföra flera sprängattacker mot icke-serbiska hus innan de slogs tillbaka av en internationell militärstyrka.

K-Forsoldaterna möttes dock dessförinnan av eld från bl.a. krypskyttar och AK47:or, men också kulsprutor, handgranater och raketgevär; till sist fick man sätta in helikoptrar och pansarfordon för att bryta igenom extremisternas försvarslinjer.

Nu verkar den amerikanska administrationen ha fått nog av serbiska nationalister. Det 2 500 man starka Kosovo Security Force, som är tänkt att bildas framöver, ska tränas och utrustas för att själv kunna ta itu med dylika situationer.

Enligt Bruce Jackson, som leder det inflytelserika Project for Democracy i Washington DC och som intervjuades i lokala medier ikväll, så handlar det inledningsvis om "småkalibriga vapen och kommunikationsutrustning".

"Tittar man noga vad som är avsett att skeppas över [till Kosova] så inser man att USA vill stärka en sorts lokal gendarmeri, som ska kunna ta itu med våldsdemonstrationer och agera mot terroristangrepp", sa han för BBC på albanska natten till idag.

Den amerikanska ambassaden i Belgrad lät dock idag antyda att stödet kan öka i paritet med det militära stöd som USA ger till andra länder i regionen.

"Det är rutinbeslut likt dem som vår administration fattat tidigare också för Serbien eller andra länder på Balkan", hette det i ett uttalande från ambassaden. En del Belgradmedier menade att uttalandet utgjorde "sista varningen" till Serbien, lägg ner bråken i Kosova eller stå för konsekvenserna.

De första officiella motreaktionerna kom dock inte från Serbien, utan från Ryssland. Den ryske ambassadören i NATO Dmitri Rogozin varnade att USA hotar maktbalansen på Balkan och krävde ett möte i FN:s säkerhetsråd om Kosova.

"De [USA] säger att de vill stärka Kosovo mot terrorismen, men Kosovos ledning är själva gamla terrorister. Det är helt obegripligt", sa Rogozin till Reuters igår.

Rogozin, som har generallöjtnants grad, är ökänd som en hårdför typ; vissa menar att han skickades till NATO-högkvarteret i Bryssel just därför. I januari i år hotade han bl.a. att upprätta ryska militärbaser i Serbien om USA skulle erkänna ett självständigt Kosova. Han fick dock backa senare och skyllde på "felöversättning" i västliga medier.

Den förste att reagera i Serbien var premiärminstern Vojislav Kostunica, som varnade USA mot "ett nytt djupt felaktigt steg i Kosovo". Han gissade att beslutet skulle väcka "folkligt missnöje" i Serbien; flera av hans hantlangare gick mycket riktigt snabbt ut för att uttrycka ett sådant å serbiska folkets vägnar.

"Kosovo ska inte ha en egen armé, det utgör en röd linje för oss som vi inte kan tillåta att man korsar", uttryckte sålunda Dusan Spasojevic, statssekreterare vid det serbiska försvarsministeriet.

"Det handlar inte om polisiär utrustning, Vita Huset säger uttrycklingen att det handlar om 'försvarsmaterial'. Nu ger de [USA] inte stridsvagnar och flygplan till Kosovo det första de gör, men det är material som behövs för att bygga upp en militär från början", säger Zoran Dragisic, föreläsare på det statsstödda civilförsvarsfakultetet i Belgrad, till B92. "Det kan vara första steget mot att Pristina återinförlivar med våld [de Serbienstödda enklaverna i] norra Kosovo".

Den oberoende militäranalytikern Tomislav Djurin anslår dock en lägre ton. Han menar i stället att leveranserna kan knappt klassas som militära.

"Vi får tro på USA när de säger att man vill stärka Kosovos säkerhet och förmåga att slå till mot terrorismen. Jag tror inte att det här är riktat specifikt mot Serbien", säger han.

I Kosova däremot ses de amerikanska vapenleveranserna som en livlina, inte minst efter de omskakande rapporterna från Mitrovica. Premiärminister Hashim Thaçi välkomnade beslutet.

"USA ställer upp enormt, vi har fått en specifik och utmärkt relation. Kosova utgör inget hot mot sina grannar men det måste få försvara sin demokrati mot extremism och våldsexcesser likt dem som vi alla sett på TV de senaste dagarna", sa han med tydlig referens till extremistupproret i Mitrovica.

De amerikanska vapenleveranserna går till Kosovo Security Force, en 2 500 man stark och multietnisk försvarsstyrka med en aktiv reserv på 800 man. Enligt Martti Ahtisaaris fredsplan som Serbien förkastade men Kosova godtog och som nu ligger till grund för Kosovas självständighet, ska KFS inte förfoga över tyngre artilleri, stridsvagnar eller flygplan.

"Kroatiska underrättelsetjänsten bistår Kosova"

2008-03-10T20:24:00.005+01:00

Kroatiska underrättelsetjänsten SOA hjälper regeringen i Kosova med klassificerade underrättelser, som bl.a. bygger på avlyssning av serbiska militära, polisiära och civila kommunikationer. Nyheten, som slagit som en bomb i Kroatien, publicerades igår i en kroatisk dagstidning och avhandlas i dag av de flesta konkurrenterna.

Bland de uppgifter som SOA ska ha vidarebefordrat till Kosova ingår en serbisk plan för hemlig infiltration i de serbiska enklaverna i Kosova, som ska understödja och samordna de lokala kosovaserbernas olydnad mot Kosovas regering. Underrättelserna är så exakta att de till och med uppger vad de serbiska underrättelseagenterna får i ett särskilt lönepåslag för sina hemliga operationer i Kosova.

SOA ska enligt uppgift också ha vidarebefordrat uppgifter om serbiska militära och polisiära trupprörelser i södra Serbien vid gränsen mot Kosova.

Kosova har ingen civil underrättelsetjänst, åtminstone inte officiellt. Det är dock en offentlig hemlighet att det funnits två konkurrerande albanska underrättelsenätverk, som tillhört den avlidne presidenten Ibrahim Rugovas parti LDK, respektive UÇK-ledaren tillika sittande premiärministern, PDK.

UÇK-gerillans arvtagare inom Kosovas värnkår TMK har dock hela tiden haft en egen underrättelsetjänst, som har fått stöd från både staten Albanien och vänligt sinnade västmakter. TMK har på papperet haft en roll som motsvarar svenska räddningsverket, men dess befäl och meniga samt också Kosovas politiska ledare har hela tiden gjort klart att de ser TMK som kärnan i Kosovas blivande armé.

Rykten i Prishtina säger att partienas informella men högst effektiva underrättelsenätverk har börjat samordna sin verksamhet sedan LDK och PDK ingått i regeringskoallition. Tanken är att dessa ska bilda stommen i Kosovas blivande civila underrättelsetjänst.

Enligt uppgift i kroatiska medier är det kroatiska SOA:s chef Tomislav Karamarko som "på egen hand" inlett det hemliga underrättelsesamarbetet mellan kroatiska underrättelsemän och kosovariska diton. Samarbetet ska dock inte ha underställts parlamentet eller ens Kroatiens president för godkännande.

"Serbien vill provocera fram våld"

2008-03-10T15:54:00.000+01:00

Serbiens Helsingforskommittén anser att regeringen i Serbien vill provocera fram våld som ett sätt att åstadkomma en etnisk delning av Kosova. Regeringen går därmed åter över en röd linje, som det internationella samfundet inte kan acceptera stillatigande, sa Sonja Biserko, som leder den serbiska Helsingforskommittén.

Biserko var inbjuden igår till ett rundabordsamtal om mänskliga rättigheter i Serbien, där också andra mr-aktivister och journalister var inbjudna.

Dusan Janjic vid Forum för etniska relationer konstaterade också att serbisk-albanska relationer är nyckeln till stabilitet på Balkan. Han tror att Ryssland "inte förlorar någonting" på att bråka om Kosova, men att Serbien och EU har mycket att förlora.

Bosko Jaksic från dagstidningen Politika var kritisk mot hur serbiska regeringen agerat efter Kosovas självständighet. "Regeringen har förvandlats till ett lantmäteri, man tänker endast på territoriet och glömmer bort helt livskvalitén för serberna i Kosova", sa han.

"NATO och UNMIK står över lagen"

2008-03-10T15:52:00.001+01:00

FN-styret UNMIK och de NATO-ledda fredsbevararna inom K-Forstyrkan i Kosova sätter sig över lagen i Kosova. Den nya EU-missionen EULEX, som är tänkt att efterträda UNMIK, måste därför leda med ett gott exempel och ta genast itu med den juridiska ansvarsfrågan.

Det är en bedömning som de ansedda människorättsorganisationerna Amnesty International, Human Rights Watch, samt den norska Helsingforskommittén, gör ett gemensamt uttalande i dag.

Mr-organisationerna poängterar att UNMIK har fått kritik av FN:s egna råd för mänskliga rättigheter, samt från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE och från Europarådet, för brott mot kosovarernas grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Det finns heller ingen oberoende myndighet som kan granska K-Forstyrkans agerande i Kosova, det är de enskilda länderna som bidrar som bedömer vad som är lämpligt agerande och ansvarstagande.

"Om EU vill bidra till att bygga upp respekten för mänskliga rättigheter och en rättsstat i Kosovo, så måste man leda med ett gott exempel", säger Holi Kartner vid Human Rights Watch.
De internationella styr- och säkerhetsorganen i Kosova bör exempelvis tillåta "utomstående, seriösa och oberoende utredningar av påstådda brott mot mänskliga rättigheter", heter det i uttalandet.

De tre mr-grupperna kräver också att Kosovas egna ombudsman för mänskliga rättigheter får mandat att utreda även påstådda brott mot mänskliga rättigheter begångna av de internationella organen inklusive K-For.

"De internationella organen och EULEX bör vidta alla åtgärder för att möjliggöra ombudspersonen att utreda påståenden om brott [mot mänskliga rättigheter] begågna av de internationella organen. Man behöver också säkerställa mer transparens i de fall där internationella domare och åklagare är inblandade", heter det i uttalandet.

Uttalandet från de tre ansedda grupperna kommer efter en serie avslöjande artiklar i kosovarisk press som bl.a. uppdagat grova oegentligheter i rättegången mot en 26-årig svensk med albanska rötter.

Svensken Jeton Kiqina dömdes förra året mot sitt nekande till 16 års fängelse för ett mord, trots att åklagarens huvudvittne meddelat att han utsatts för hotelser och tortyr av internationella poliser för att underteckna en "bekännelse".

Kosova är inget misstag

2008-03-06T14:07:00.001+01:00

Jonas Duveborn betecknar i Kristianstadsbladet den 5/3 Kosovas erkännande som ett misstag. Han oroas för hur folkrätten drabbas, samt för att man gett incitament till fler oroshärdar. Han tycker att omvärlden varit passiv för att motverka serbernas flykt från Kosova och den etniska separationen, samt att Kosova inte har en chans ekonomiskt. Kosova blir en ännu värre huvudvärk för EU framöver, spår han.

Det är vanligt att man är skeptisk inför större förändringar, det är en naturlig reaktion. Men Duveborns oro bygger delvis på felantaganden.

Folkrätten är inte ristat i stentavlor, utan är stadd i stadig utveckling. Den består av suveränitetsprincipen, men också av självbestämmandeprincipen. Man avgör från fall till fall och i Kosova vägde den senare principen över. Serbien hade heller inte utövat kontroll över territoriet i drygt åtta år, man kunde inte åberopa någon suveränitet i strikt mening.

Fallet är unikt i Europa, Serbien har mördat, våldtagit, fängslat och etniskt rensat miljoner medborgare. Serbiens politiska och militära ledare har åtalats och dömts för dessa brott i en FN-tribunal, många är alljämt efterlysta. Inget annat EU-land har betett sig så mot sina minoriteter. Det går inte heller att jämföra Kosova med de banditstyren som Putinryssland stöttar med vapen och pengar i Kaukasus. Däremot kan det finnas andra liknande fall längre bort i världen, men där kan Kosovas självtändighet bli någonting bra. Kriminella regimer får framöver tänka efter både två och tre gånger innan de släpper loss banditer och mördare i uniform. Själv ser jag Kosovas erkännande som en direkt konsekvens av Serbiens brott mot både folkrätt och flera riktade resolution i FN:s säkerhetsråd (7 stycken bara mellan 1998 och 1999).

Jag tycker som Duveborn att det är ett problem på många plan att tiotusentals kosovaserber flytt Kosova, de flesta i samband med Serbiens trupptillbakadragande. De hatbrott som inträffat efter befrielsekriget har också satt spår. Fast man kan inte hävda att FN/EU eller Kosova varit passiva. Det största integrationshindret är Serbien, som konsekvent arbetat för att separera kosovaserber. Man har uppmanat dem att vägra betala skatt, riva el- och vattenräkningar, avgå från sina jobb, bojkotta alla val o.s.v. och stämplat alla avvikande kosovaserber som förrädare. Och detta inte bara efter Kosovas självständighet utan oavbrutet sedan 1999, vilket flera officiella OSSE-rapporter kan intyga. Jag noterar förbryllad att Duveborn valt att utelämna detta helt.

Världsbankens experter har bedömt att den olösta statusfrågan varit störta problemet för Kosova, både vad gäller dålig ekonomi och andra efterföljande problem. Men Kosova har naturtillgångar, zink, bly, nickel, silver och guld, samt de näststörta kolfyndigheterna i Europa. Man har en ung och mångspråkig befolkning samt världens handelsvänligaste system med tull- och skattesatser som varierar från 0 till 10 procent. Ekonomisajten E24.se skriver att Kosova kan faktiskt bli en bra affär också för svenska företag. Därför tror jag med fler att Kosova kan tvärtom bli en tillgång för Europa, däribland också Sverige.

Många felantaganden om Kosova

2008-03-06T00:51:00.006+01:00

Christian Braw uttryckte i Dagen den 5/3 sin skepsis inför det Kosova som Sverige nu erkänt. En genomgång av hans argument visar dock att de bygger mycket på felantaganden och fördomar.

Efter Sovjets fall har ett fyrtiotal gränser ändrats i världen, länder har bildats, slagits ihop, delats och/eller försvunnit, utan något förhandsgodkännande från världssamfundet. När Kroatien utropade sin självständighet var en tredjedel av dess territorium ockuperat och centralregeringen i Belgrad helt emot. Det fordras alltså inga godkännanden från världssamfundet, än mindre från en centralregering, för att utropa sin självständighet. Däremot krävs det att man får ett erkännande i efterhand, något som Kosova nu har fått.

Avgörande har varit att Serbien bedrivit organiserad statsterror mot civilbefolkningen i Kosova, varvid man dödat, våldtagit, fängslat eller fördrivit drygt 1.5 miljoner människor. I processen har man förstört ekonomiska värden för 8 miljarder USD och skövlat en ovärderlig kultur- och religionsskatt. Serbien hade heller inte någon kontroll över territoriet i åtta år och kunde därför inte åberopa någon suveränitet. Det är märkligt att Braw inte nämner något av allt detta i sin artikel.

Lika märkligt är det att hävda att albaner, vars rötter går tillbaka till antiken, är någon slags ”invandrare” i Kosova. Det är en syn som Braw delar med regeringen i Serbien och Sverigedemokraterna här hemma. Som nysvenskar blir vi illa berörda av att Braw brukar begreppet ”invandrare” även i miljöer som Kosova, där man levt sida vid sida i drygt 1 500 år!

Det stämmer heller inte att albanerna skulle varit privilegierade under osmanska riket. Albanernas nationalhjälte Georg Castrioti Scanderbeg, vars flagga vi såg vaja överallt efter Kosovas självständighet, fick titeln Kristi Atlet för sin fanatiska kamp mot osmanska imperiet. Efter hans död blev albanerna imperiets ”förbjudna folkslag”: en bok på albanska kostade en livet, att verka för en albansk stat kostade detsamma också ens släktingar i flera led. Inte undra på att albanerna övergick till islam. Jämfört med dem fick serberna en rätt behaglig tillvaro i imperiet. De bedrev äktenskapspolitik med sultanerna och serbortodoxa kyrkan förblev intakt under hela osmanska styret; mest för att sultanerna såg den som ett redskap mot den farligare, korstågsidkande katolicismen.

När Braw sedan kopplar Kosovas motstånd mot Serbien ihop med Jihad låter han närmast som en serbisk megafon. Albanerna är den muslimdomerade nation som har flest kristna missioner i hela världen. Kosovas förste president, Ibrahim Rugova, sades enligt rykten ha konverterat; hans son fick mycket riktigt sin fars Bibel i arvslott. Hashim Thaçi, som ledde UÇK och som nu leder Kosovas regering, hade i sitt första tal efter självständigheten en imam till vänster, samt en katolsk biskop till höger. Imamen Naim Tërnava, prisade "nationens nyvunna frihet och självbestämmande" och manade om "respekt för alla medborgare" – inte ett knyst där om vare sig otrogna, sharia, eller ens islam över huvud taget. Författningsutkastet som Kosovas regering släppt på remiss slår fast att landet är ”en sekulär demokrati”. Samtidigt har regeringen lovat att färdigställa den magnifika katedral som Rugova började på i centrum av Prishtina, som blir Balkans största; Braw får gärna fråga valfri jihadist vad han/hon anser om allt detta.

För sin del skrev den israeliske skribenten Shlomo Avineri nyligen följande: "Många av de intellektuella och oppinionsbildare som stöttat Kosova under åren är av judisk påbrå: Elie Wiesel, Michael Walzer, Richard Holbrooke, Bernard-Henri Levi, Bernard Kouchner etc". Albanerna, som Braw beskyller som nazikollaboratörer, var den enda ockuperade nationen i Europa som hade en större judisk koloni vid världskrigets slut än i början. När Braw kopplar ihop den albanska motståndsrörelsen med jihadister som kräver Israels utplåning, så är han helt enkelt ute och cyklar.

Braw har dock tyvärr rätt i att många serbiska kyrkor har skadats i Kosova. Fast det beror inte på att de var kristna, utan på att de var serbiska: man såg dem som plågoandarnas och överhetens symboler. Serbortodoxa kyrkan, som i allt väsentligt agerar som en del av staten Serbien, har bidragit starkt till sitt att skapa ett sådant hat. Serbiska kyrkomän har haft regelbundna återfall i hatspråk, albaner har avhumaniserats och demoniserats och egna soldaters krigsförbrytelser har välsignats. I all sin tragik är ändå Kosova inget undantag, situationen var snarlik också i det katolska Kroatien efter kriget. Efter oroligheterna i mars 2004 då flera serbiska kyrkor angreps fick dock Prishtina en riktig tankeställare. Straffet för hatbrott skärptes och alla serbkyrkor som skadats erbjöds skadereglering från regeringens budget.

På ett plan delar vi också Braws oro för minoriteterna i Kosova. Det bästa sättet att mäta ett lands utveckling är att se hur man behandlar minoriteterna, sägs det. Men vi väljer att glädjas åt att Kosova så tydligt markerar att man vill dra ett streck över det förflutna. Albanerna har sträckt ut handen till landets serbiska minoritet.

Den utkast till Kosovakonstitution som är ute på remiss (www.kosovoconstitution.info) garanterar serberna överrepresentation i parlamentet, öronmärkta platser i regeringen, vetorätt i frågor som rör minoritetsskyddet, samt närmast total autonomi i egna kommuner. Utkastet särskiljer serbortodoxa kyrkan från alla andra trossamfund i Kosova och erbjuder den total skattefrihet samt diplomatisk okränkbarhet för dess personal. Dessa skyddsparagrafer får en stark konstitutionell ställning, för att ändra dem fordras 2/3 i parlamentet – samt 2/3 av minoriteternas röster. Det är en unik lösning som vida övergår kraven i den Europeiska ramkonventionen för minoritetsskydd, men som motiveras med Kosovas speciella etniska och religiösa historia.

Vi tror och hoppas att serberna till slut ska ta den utsträckta handen. Båda parter har nämligen mycket att vinna på det: inte bara ekonomiskt, utan främst i termer av medmänsklighet och värdighet. Vi hoppas också att även Christian Braw inser detta någon dag.

Gjohn-Marko Berisha
Pastor, Örebro

Shqiptar Oseku
Svensk-albanska kommittén

Fel antaganden om Kosova

2008-03-05T03:22:00.005+01:00

Alf Ronnby krävde i Skånskan den 3/3, dagen innan regeringen meddelade att Sverige skulle erkänna Kosova, att man skulle göra tvärtom. Jag kan förstå om man tvekar inför en ny förändring i världskartan, det är naturlig och sund reaktion. Men Ronnbys ställningstagande byggde på en del felantaganden.

Kosova uppfyller nämligen med råge de folkrättsliga kriterierna för en stat, man har en permanent befolkning, ett definierat territorium, samt en statsapparat som utövar kontroll över territoriet; det sistnämnda med hjälp av internationella fredsbevarare, vilket är inte så ovanligt i världen. Folkrätten är inte ristat i stentavlor, utan består av två ledande principer, den om staters suveränitet men också av självbestämmandeprincipen. Man bestämmer från fall till fall, i Kosova vägde den senare över. Att Serbien idag hycklar sig som försvarare av folkrätten är cyniskt, då man själv bröt mot ett flertal riktade säkerhetsresolutioner om Kosova när man själv styde över landet.Ronnby behöver heller inte frukta ryska baser i Serbien, Ryslands försvarsministerium har tydligt tagit avstånd från alla lösa rykten.

När Ronnby beskriver Kosova som "en muslimstat" och premiärministern Hashim Thaçi som "jihadist" visar han att han saknar kunskaper om det albanska samhället. De flesta som åker till Kosova släpper den fördomen inför åsynen av alla tjejer i kortkjol och piercade killar. Hashim Thaçi har ett förflutet som albansk nationalist, en ideologi som sätter ett egenvärde i att höja nation över religion. Han har dock efter befrielsekriget modererat sin politik avsevärt, Kosovas regering är idag den mest moderata och västinriktade på hela Balkan. I sitt första tal efter självständigheten hade Thaçi en imam till vänster, samt en katolsk präst till höger. Imamen, Naim Tërnava, prisade "den albanska nationens nyvunna frihet och självbestämmande" och manade om "respekt för alla medborgare" - inte ett knyst där om vare sig otrogna, sharia, eller islam över huvud taget.

På det viset är Kosova landet tvärtom: här var det muslimerna som hissar USA:s flagga och de kristna som bränner det. Som kuriosa vill jag citera den israeliske skribenten Shlomo Avineri som skrev häromdagen i en israelisk tidning: "Många av de intellektuella och oppinionsbildare som stöttat Kosova under åren är av judisk påbrå: Elie Wiesel, Michael Walzer, Richard Holbrooke, Bernard-Henri Levi, Bernard Kouchner etc". När Ronnby jämför Hashim Thaçi med Hamas ledare, som kräver Israels utplåning, är han rejält ute och cyklar.

Ronnby har å andra sidan rätt i att Kosova, likt de flesta andra Balkanländerna, har samhällsproblem och kommer att kosta EU en del pengar. Världsbankens ekonomiska experter har bedömt att den olösta frågan utgjort den tyngsta orsaken bakom landets ekonomiska och sociala stagnation. Idag har dock många vaknat till insikten att Kosova kan också bli en tillgång för Europa. Landet har en ung, mångspråkig och företagsam befolkning samt har omfattande naturtillgångar, bl.a. zink, bly, nickel, silver och guld, samt de näst största kolfyndigheterna i Europa. Kosova har också ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet. Den svenska ekonomisajten E24 bedömmer därför att självständigheten kan bli en riktigt god affär även för svenska företag.

Sist men inte minst, det kraftigt uppblåsta faran med prejudikat. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Att Putinryssland, som kontinuerligt söttat extremister i grannländerna med vapen och pengar, jämför Kosova med sina banditstyren, är också befängt. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter.

Men där kan man också vända på resonemanget. Jag för en hoppas på att fallet Kosova trotsar diplomatins lugnande piller och verkigen blir det prejudikat som man talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom. Om ett oberoende Kosova hjälper fler människor i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Välkommen hem, Sverige!

2008-03-04T16:17:00.003+01:00

Efter ett extrainkallat regeringssammanträde erkände Sverige officiellt Republiken Kosova. I och med detta intar Sverige åter sin rättmätiga plats bland de länder som tror på demokratin och har en medborgarsyn på staten.

Republiken Kosovas är det ultimata beviset på att ett paradigmskifte håller på att äga rum i folkrätten. Kärnan i det nya budskapet är att staten som är till för människorna och inte tvärtom. Och Sverige ingår från och med nu i den grupp av länder som stödjer, om än smått trevande, detta skifte.

Ty trots alla försäkringar om att ingenting har ändrats i folkrätten och att Kosova är ett särfall, så är det ändå ingen tvekan om att vi just beskådat en ny, spännande och positiv förändring. Förnyelsen är förvisso ännu inte inskriven i folkrättens lagtext och paragrafer, därtill är alltför många alltför rädda. Den knuffas följaktligen ut till det politiska medvetandets marginaler, förklaras och tolkas som ett begränsat avbrott från det normala; som just ett särfall.

Men det är så alla paradigmskiften börjar. Sanningen är att många provinser, regioner och landändar runt om i världen kommer ändå att ha Kosova som inspiration framöver. Det är trots allt en framgångsrik mall som innehåller flera värdefulla lektioner Att en avlägsen provins kan bara segra om man intar en högre moralgrund och stå för demokrati och ekonomisk utveckling. Att man ska ge erkännande till sina minoriteter om man vill ha erkännande från andra. Att man ska bygga upp sin case genom att prova fredligt motstånd och civil olydnad först, samt ta alla fredschanser som ges på vägen. Kosovas frigörelse var inte en revolution utan en lång och smärtsam evolution, som har emanciperat inte bara omvärlden utan också albanerna själva. Samt också rätt många serber: den regeringssponsrade indignationen i Belgrad kan inte längre dölja att egna medier, människorättsgrupper, jurister, en hel del intellektuella samt minst ett politiskt parti - Serbiens liberala parti - erkänner idag Kosovas rätt till självbestämmande. Jag misstänker att också detta utgör en del av förklaringen bakom Sveriges erkännande.

Att Kosova ändå segrade till slut kan också ses som ett tidens tecken. Det är inte bara Kosova som har mognat, utan också världen i stort. Kosovas sak räddades ju i nödens stund av ett militäringripande från världens starkaste demokratier. Demokratin och demokratierna har mognat, och de har övertaget i världen. För första gången i världshistorien har man också ett numerärt övertag, en majoritet av FN:s länder är demokratier. Flertalet av dem har också blivit rätt varma i kläderna härvidlag och styrs mer av hopp än av rädsla. De tror numer också att demokrati kan lösa även komplicerade etniska problem. Då är det normalt att det speglas också i synen på folkrätten. Jag för en vill därför gärna tro att Republiken Kosova är ett sundhetstecken i tiden.

Det är trösterik tanke. Att man trots all mediahajp om annalkande katastrofer, finansiella, ekonomiska, globala och ekologiska, kanske ändå lever i en bättre värld än ens föräldrars och farföräldrars. Att vi är liksom på rätt håll ändå. Att vi har åtminstone hajat någonting.
"Vi befinner oss i en folkrättslig gråzon", sa Carl Bildt som en förklaring till Sveriges dröjsmål. Kritiken har varit hård mot - i all väsentligt - hans egna tvekan och kaklyleringar. Socialdemokraternas Urban Ahlin, som är ordförande i riksdagens utrikesutskott, tycker att Bildt kunde ha agerat snabbare.

Nu har Bildt inte riktigt legat i lä som han låter. Faktum är att han i god tid informerat Kosovas premiärminister Hashim Thaçi per telefon om det förestående beslutet. Prishtina har känt till erkännandet före Sverige. Tullarna vid gränsen till FYROM hade planeringsmöte igår och har väntat glada på Sveriges ambassadör i FYROM (Makedonien), som ska lämna sina kredentialer till presidenten Fatmir Sejdiu, sedan kl. 08:00 i morse.

Men det döljer inte att Sverige inte ledde EU-ländernas erkännande av Kosova såsom jag och många med mig hoppats. Det är möjligt att Ahlin, som har ingående kunskaper om Balkan, har en bättre insikt om Kosovas utsatta läge. Eller så stämmer kanske ryktena att Bildt vill efterträda Javier Solana som EU:s utrikesansvarige, en post som fordrar att man är på god fot med de flesta EU-länderna.

Men faktum är att Kosova var och är i en gråzon, där har Bildt helt rätt. Så är det ofta med paradigmskiften, att de ofta sker i en gråzon någonstans i periferin, långt borta från maktens centra. Överheten tolkar bort dem, blundar för dem, kallar dem särfall och anomalier. Med tiden blir de dock alltfler, tills de förändrar hela systemet.

Min förhoppning är att Kosova i så fall blir det första steget mot en ny paradigm inom folkrätten. En som skyddar inte bara stater, utan också dess medborgare. Om det blir en sådan rörelse i världspolitken, så är det bra att vårt land är ombord. Bättre sent än aldrig, säger jag: det är här som den moraliska supermakten Sverige hört hemma hela tiden.

Inga krokodiltårar för Kosova, tack!

2008-03-03T10:52:00.002+01:00

Olle Jacobson skriver i Vimmerby Tidningen den 3/3 att Kosovas själsvtändighet strider mot folkrätten och säkerhetsrådets resolution 1244. Han anser att Kosova är serbernas vagga och tror att stormakterna har drivit på Republiken Kosova. Så han gråter för albanerna, som enligt honom hamnat från elden i askan.

Vad Jacobson inte nämner är att 1244:an slår fast att Kosova var en del av Jugoslavien, inte Serbien. Men Jugoslavien finns inte längre. Han kanske heller inte vet att folkrätten består av två principer, principen om staters suveränitet men också självbestämmandeprincipen. Man bedömer från fall till fall, och i fallet Kosova vägde den senare över. Självbestämmandeprincipen är inte ny, utan har legat till grund för flertalet av de länder som bildats efter avkolonialiseringen, med Kosova som det senaste exemplet.

För att en stat ska ha suveränitet ska man först och främst ha kontroll över territoriet. Serbien hade inte haft någon kontroll över Kosova i drygt åtta år, varav de två sista åren hade gått i skilsmässoförhandlingar. Kosova hade provat på att både att vara del av Serbien och att ha autonomi under Serbien, bådadera slutade i katastrof. Albanerna, som utgör 92 procent av befolkningen, ville begripligt nog inte underkastas fler experiment. Att fortsätta tvångsäktenskapet hade inte enbart varit inhumant mot båda, utan också högst problematiskt och kostsamt för omvärlden.

Inte heller stämmer det historiskt att Kosova är Serbiens vagga. Serberna invandrade på Balkan på 600-talet och bildade sina första stater norr om Kosova. De tog över Kosova på 1200-talet och styrde i landet blott c:a 250 år, innan hela området införlivades i det osmanska imperiet under ett drygt halvt millenium. Enligt samma logik kan också Sverige göra anspråk på Finland, eller Turkiet på själva Serbien. Det är en absurd gammaldags nationalism, som inte kan styra tillvaron på 2000-talet.

Republiken Kosova är inte en stormaktsprodukt, utan resultatet av en etthundraårig befrielserörelse. USA och EU stöttade Serbien med vapen och pengar under flera år, och kallade den albanska motståndsrörelsen för "fredsstörtare" och "terorrister" när det begav sig. Men de blev tvungna att ändra inställning, när världsmedierna kablade ut vad som höll på att ske i Kosova. Så Jacobson behöver inte fälla krokodiltårar för oss albanerna. I stället borde vi alla begråta de hundratusentals offer som dödads, våldtagits, fängslats och fördrivits under åren, medan västvärlden tvekade kring Kosova.

Sverigealbaner bistår Serbiens ambassadör

2008-03-03T08:26:00.007+01:00

Tidningen Sydsvenskan skrev den 29 februari att den sebiske ambassadören Ninoslav Stojadinovic börjat packa inför hemresan. Utrikesnämnden samlas nämligen på tisdag och Sverige väntas erkänna Kosova redan på torsdag. När så sker har herr Stojadinovic order från Belgrad att lämna riket inom två dygn. Så det så.

Ledsna och alldeles upprivna av den sorgesamma nyheten har medlemmar i Albanska föreningen i Stockholm haft ett krismöte i helgen. En källa inom styrelsen som vill vara anonym säger att man tänker bistå ambassadören efter bästa förmåga. Ett par NIKE sneakers ska inhandlas från föreningens skrala kassa för att skona herr Stojadinovics ben och fotleder. Herr Stojadinovic inte ska bli den ende serben utan NIKE-skor i ett Belgrad där alla skaffat minst ett par vid oroligheterna den 21 februari.

"Det känns ända in i själen", säger källan mellan tårarna. "Vem kommer att vaka över oss albaner nu!?"

Serbiska ambassader har sedan närmast ett århundrade tillbaka vakat över albanska politiska, fackliga och föreningsaktivister världen runt. Man har systematiskt förtalat dem, stört deras möten, konfiskerat deras tillgångar.

De uppstudsigaste albanerna har emellanåt påmints om sina släktingar i gamla hemlandet och bjudits in för trevliga samtalsstunder med ambassadernas egna säkerhetstjänst DSB, Diplomatska sluzba bezbednosti. En del blev så djupt rörda under dessa samtal att de slutade tala politik, delta på möten, umgås över huvud taget; ja en del slutade att leva, bokstavligen.

Inte undra på att albanernas trygga värld fått sig en ordentlig spricka. Min källas tårdränkta och vilsna blick avslöjar rädsla och djup osäkerhet inför framtiden.

"Jasså, vi kommer få stå helt på egna ben nu? Få egen ambassad och allting?", säger han orolig. "Vad säger herr Stojadinovic om det?"

Han vågar dock inte ringa och fråga honom själv. Förra gången han träffade herr Stojadinovics medarbetare på DSB önskade de sig att göra otrevliga saker till källans alla kvinnliga släktingar i tid och rum, från mamman till illyrdrottningen Teuta.

På traditionell serbisk manér önskade de sig också att göra otrevliga saker till råttorna i hans husväggar, till hundarna i hans hundkoja, och till hans Jesus i himlen; det sistnämnda trots att källan är en from muslim. När han dristade sig påminna om att hans mor var död, ja då svarade herr Stojadinovics medarbetare att de också önskade sig att göra otrevliga saker med hennes lik i graven; språkkännare intygar dock att det är ett rätt vanligt uttryck på serbiska.

"De ville man inte cyckla världen runt med", säger min förvirrade källa. "Men herr Stojadinovic, å så snäll han är. Han ordnar pass, visum, och i väntrummet väntar alltid en karamell från honom."

Jag får höra att medlemmarna i Albanska föreningen i Stockholm beslutat därför att göra sitt ytterta för att bistå herr Stojadinovic med sin hemresa. Då Serbienresor brukar vara svåra och långa och slita på ben och fotleder har man beslutat att inhandla ett par NIKE sneakers från föreningens skrala kassa.

"Herr Stojadinovic ska inte bli den ende serben i Belgrad utan NIKE", säger min källa och ser ut att få tröst i den tanken.

Han åsyftar förstås händelserna i Belgrad den 21 februari, då hela Belgrad bokstavligen skodde sig på Kosovas bekostnad. Då lyckades staten samla knappt en tiondel upp av den miljon människor som man hade hoppats på, trots att man gett alla skolor ledigt och ställt upp gratis bussar och tåg. Men i gengäld var hälften av demonstranterna stupfulla redan på morgonen -också det en ärevördig serbisk tradition- så det hela jämnade ut sig.

Ambassader sattes i brand och NIKE affärer plundrades på sina senaste vårmodeller, allt för att visa att "Kosovo är Serbien". (En video från händelserna har blivit en hit på Youtube, under söknamnet "Kosovo za patike".)

En annan tröst är det att den serbiske ambassadören inte tar med sin familj till Serbien. De stannar kvar i Sverige tills vidare, "i avvaktan på vidare utveckling". Min källa vågar därför hoppas att herr Stojadinovic kanske kommer tillbaka när Kosova går med i EU.

"Herr Stojadinovic är kanske ändå inte så arg på oss och på Sverige som han ser ut", säger min källa i all förtrolighet.

Tack, Afghanistan!

2008-02-28T16:40:00.002+01:00

Tack Afghanistan, ni var först att erkänna Kosova! Svenskalbaner fick framföra sitt tack direkt till Afghanistans utrikesminister Rangin Dadfar Spanta vid ett möte på Stockholms universitet, dit han inbjudits för att föreläsa.

"Det kändes otroligt skönt och smått overkligt när det afghanska erkännandet kom", säger statsvetaren Avni Dervishi, sekreterare på (fp) tillika styrelsemedlem i Svensk-albanska kommittén. "Det blev en lyckad kick off", skrattar han.

"Fast jag beklagar att Sverige inte blev först", säger restaurangägaren Ragmi Halili, ordförande i Stockholms albanska förening, som hade med sig sin dotter till mötet.

"It shall bee good, inshallah", det blir bra om Gud vill, tröstade den afghanske utrikesministern faderligt. Han log avspänt och tackade för blommor och tackkort, det var så lite så. Vi hoppas Kosova förvaltar sin självständighet väl framöver.

Ta väl hand om minoriteterna och bygg upp en demokrati för alla, var hans råd till albanerna. Råd som idag gäller i Kosova som i Afghanistan och i resten av världen.

Afghanske utrikesminstern hade inbjudits till Sverige av UD, som också handlägger frågan om ett svenskt erkännade för Kosova.

Utrikesminister Carl Bildt har fått både ros och ris för sitt beslut att skjuta upp utriikesnämndens möte, där beslut om ett erkännande för Kosova ska fattas, till efter det ryska valet. Han har dock varslat om att Sverige kommer att säga ja.

Utrikesnämnden ska enligt planerna mötas den 4 mars och ett svenskt erkännande för Kosova kan komma att offentliggöras den 6 mars.

Kosova kan bli en tillgång för EU

2008-02-27T16:03:00.003+01:00

Marianne Ekdahl skriver i Trelleborgs Allehanda den 26/2 att självständigheten inte kommer att lösa problemen i Kosova. Hon besökte Kosova i fjol och fann att serberna var förföljda. De ser Kosova som sin helig mark, skriver Ekdahl. Hon bekymras att erkännandena av Kosova inte koordinerats, samt att de skapar ett prejudikat för andra länder såsom Spanien och Rumänien. Hon nämner också Kosovas ekomiska problem och tror att Kosova kommer att vara ett ännu större orosmoln för EU i framtiden.

Jag kan förstå att man är orolig inför det nya, det är en naturlig reaktion som många känner. Men jag tror att den bygger delvis på fel antaganden. Serberna kom till Balkan på 600-talet och byggde sin första stat Raska i landområden norr om Kosova, från Nis till Kotorr i Kroatien; de tog över Kosova först på 1200-talet och styrde då endast i 250 år, innan hela Balkan införlivades i det Osmanska imperiet under drygt ett halvt millenium. Sålunda är det bara i serbnationalistiska myter som Kosova kan heta "Serbiens vagga": enligt samma logik borde också Sverige göra anspråk på Finland, och Turkiet på själva Serbien!

Dagens Kosova har förvisso fått i jugoslaviskt arvslott en hel del etniska splittringar. Efter kriget dödades 1500 serber i hämnd för de tidigare serbska krigsbrotten, som lett till 10 344 döda och saknade samt 20 000 våldtagna. Men i den nya Republiken Kosova försöker man överkomma sitt förflutna och formar nu landet som en parlamentarisk demokrati. En utkast till konstitution som är ute på remiss garanterar serberna överrepresentation i parlamentet, öronmärkta platser i regeringen, vetorätt i frågor som rör minoritetsskyddet, närmast total autonomi i egna kommuner, samt skattefrihet för den serbisk-ortodoxa kyrkan och diplomatisk okränkbarhet för dess personal. Minoritetsskyddet får en stark konstitutionell ställning, för att ändra det fordras 2/3 i parlamentet samt 2/3 av minoriteternas röster. Det är ett skydd som faktiskt vida övergår kraven den Europeiska ramkonventionen för minoritetsskydd, men som motiveras med Kosovas speciella historia och anses som enda vägen framåt mot fred och försoning.

Inte heller stämmer det att erkännandena inte koordinerats internationellt. Trots tidigare farhågor om ett splittrat EU så har endast tre länder sagt nej, medan en överväldigande majoritet har antingen erkänt eller ska erkänna Kosova; t.o.m. Grekland har avstått från ett nej och förklarat att man vill avvakta. USA samt flertalet länder i Amerika, Asien, Afrika och Oceanien är också ombord. Faktum är att de flesta EU-länderna inser att Kosova är ett särfall: inget annat EU-land har heller i sin moderna historia betett sig så som Serbien gjort i Kosova.

Slutligen har Ekdahl rätt i att Kosova sina samhällsproblem, däribland dålig ekonomi, arbetslöshet, korruption och organiserad brottslighet. Den stora frågan har hela tiden varit hur man bäst ska ta itu med dem. Ekonomiska experter från bl.a. Världsbanken har varit eniga om att landets olösta status varit det enskilt största orsaken till dåliga ekonomin, i vars kölvatten också andra problem dykt uppp. Det är också helt sant att självständigheten inte är ett trollspö som löser problemen över en natt, men det skapar de förutsättningar som krävs för att ta itu med dem.

Kosova är rikt på bly, zink, nickel, uran och guld, samt har Europas näststörsta fyndigheter av lignitkol. Dess största resurs är dock en ung, mångspråkig och företagsam befolkning, som förstår värdet i hårt arbete. Inte undra på att flera internationella bolag har redan aviserat ett intresse för att etablera sig i Kosova. EU har också lovat att bistå Kosova med 20 miljarder kronor under en flerårsperiod för att bygga upp ekonomin. USA har också lovat en första hjälp på 2.6 miljarder kronor.

Kosova investerar nu stort från egna medel för att bygga en fyrfilig motorväg till Albanien. Den kommer att ge landet en värdefull tillgång till de stora albanska hamnarna i Vlorë och Durrës. Särskilt Vlorë är viktig, eftersom den utgör naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att förse EU och USA med kaspisk olja via Vlorë. Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Den svenska ekonomisajten E24 skrev efter självständigheten att Kosovas självständighet kan bli en god affär också för Sverige. Svenska företag har en lång tradition av verksamhet på Balkan, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel i området på runt 80 procent. Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara "väldigt förmånligt" att etablera sig i området, skrev E24.

"Kosovo ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet", skrev E24.

Så nej, Marianne Ekdahl, Kosova behöver inte bli ett orosmoln i EU. Förutsatt att USA och EU skyddar Europas nyaste demokrati från nationalismen och revanschismen i det stora grannlandet i norr, så kan Republiken Kosova tvärtom bli en tillgång för oss alla.

Serberna lurar sig själva

2008-02-27T13:07:00.002+01:00

Serbiska minoriteten i Kosova och regeringen i Belgrad lurar sig själva om de tror att Kosova någonsin mer ska tillhöra Serbien. Kosova kommer att få suveränitet över hela sitt territorium och så småningom bli medlem i FN, sa igår USA:s biträdande utrikesminister Nicholas Burns.

Det är ett stuvt budskap som Serbien får från världens enda globala supermakt. Tonen mellan USA och Serbien har höjts ett par oktaver efter det att serberna brände ner den amerikanska ambassaden i Belgrad.

I sitt tal inför en utvald publik sa Burns att han ser en skillnad i beteende mellan Prishtina och Belgrad. Det förra bromsar extremister och vill integrera minoriteterna, medan Serbien utövar hatspråk och våldsretorik.
"Jag ringde Kostunica och bad honom slå på CNN för att se vår ambassad brinna, och sa honom att genast skicka ut polisen", sa Nicholas Burns.

Insikten att utvecklingen inte kan vändas längre verkar dock sakta börja sjunka in också i Serbien. I en uppmärksammad intervju för B92 igår uppmanade en hög företrädare inom den serbiska regeringskoallitionen landets president och premiärminister att gå vidare med EU-närmandet.

"Antingen går vi vidare mot EU, eller så får regeringen falla", sa Ivana Dulic-Markovic, som är videordförande i regeringspartiet G17.

Möjligen börjar den insikten gry också hos kosovaserbernas nationalistiska ledare, som under åren konsekvent stöttat Milosevic och Seselj.

Två ledande kosovaserber, Rada Trajkovic och Oliver Ivanovic, har varnat Serbien för att gå in för våldsspråk och en delning av Kosova.

"Hela Kosova kan inte bli ett gisslan för 136 000 serber i Kosova", sa Rada Trajkovic i B92.
Hon varnade också att fortsatta attacker från bl.a. serbiska arméreservister som stridit i Kosova mot den kosovariska gränsen kan leda till att NATO bildar en förbjuden zon mot gränsen som går flera km in på serbiskt territorium.

"Det kan leda till att vi förlorar inte bara Kosova utan också hela [det albanbebodda Preshevadalen i] södra Serbien", sa hon, och tillade: "Det är för mig ofattbart hur en serbisk regering kan agera så oansvarigt".

I USA råder det närmast total enighet att Kosova ska skyddas från serbiskt raseri.

Kosovafrågan diskuterades bl.a. också i den senaste uppmärksammade TV-debatten mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Den senaste berömde makarna Clinton för sitt bidrag i Kosova och svor att skydda den yngsta europeiska demokratin.

Den republikanske presidentkandidaten John McCain är om möjligt en ännu större anhängare av Kosova. Han är personlig vän med Joe Dioguardi, ledare för American-Albanian Civic League, och har under åren undertecknat ett tiotal resolutioner för ett fritt Kosova i amerikanska kongressen och senaten.

Samsung investerar i Albanien

2008-02-27T12:47:00.005+01:00

Sydkoreanska bolaget Samsung är intresserat av två större investeringsprojekt i Albaniens energisektor, uppger källor från den albanska regeringen.

I ett möte med albanska regeringen presenterade Samsung två omfattande projekt inom ramarna för albanska regeringens initiativ 'Albanien 1 Euro".

Samsung är Sydkoreas största bolag och ett av världens största concern med flera stora industrier.

Albanien anstränger sig sedan en tid tillbaka för att locka till sig ännu mer utländska investeringar. Premiärminister Sali Berisha var i Japan under fyra dagar i januari, med avsikt att bl.a. locka japanska investerare.

Förra året presenterade den albanska regeringen projektet "Albanien 1 Euro" med syfte att öka investeringarna i landets ekonomi.

"Albanien 1 Euro" erbjuder offentligt ägd mark och service för ett symboliskt pris mot löftet av mer omfattande investeringar. Projektet är öppet för både utländska och inhemska investerare.

Albanien har samtidigt fyrfaldigat sin investering i landets vägnät i år. Man håller på att bygga moderna motorvägar som ska förbinda landet med Kosova, Makedonien och Grekland. Vägnätet kommer att förbinda stora delar av Balkan med de albanska hamnarna i Vlorë och Durrës.

Särskilt hamnstaden Vlorë är viktig för albansk ekonomi. Den utgör nämligen naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas med amerikanskt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via dessa länder till Vlorë. Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Den svenska ekonomisajten E24 bedömer att Kosovas självständighet kan bli en god affär för svenska företag som vill satsa i regionen. Svenska företag har en lång tradition av verksamhet på Balkan, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel på runt 80 procent.

Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara ”väldigt förmånligt” att etablera sig i området, påminner E24.

IKEA öppnar skolbibliotek i Albanien

2008-02-27T12:37:00.002+01:00

IKEA bidrar med 10 miljoner kronor för att öppna skolbibliotek i 850 skolor runt om i Albanien, enligt uppgift från albanska medier.
IKEA, som samarbetar med UNICEF och det albanska utbildningsministeriets projekt Albanien Läser, har redan utrustat 160 albanska skolor med varsin skolbibliotek.

IKEA's bidrag till projektet Albanien Läser är del av en omfattande donation på drygt 70 mil kronor som det svenska möbelföretaget gett till UNICEF under 2007.

Sedan 2001 har IKEA bistått UNICEF med totalt drygt 260 mil kronor för att hjälpa barn i riskzonen.

HRW: "Serbien bör ta avstånd från våldsretoriken"

2008-02-27T12:14:00.005+01:00

Serbiens regering bör ta avstånd från våldsretoriken och straffa de skyldiga för hatspråket och våldsvågen som drabbat landet efter Kosovas självständighet, kräver den ansedda människorättsgruppen Human Rights Watch i dag.

HRW påminner att minoriteter och människorättsaktiviter utsatts för verbalt och fysiskt våld sedan Kosova blev självständigt.

Albanska och goranska affärer har attackerats i orterna Kragujevac, Bor, Novi Sad och Sombor. Serbiska extremister har också attackerat den enda kvarvarande moskén i Belgrad, med anor från den osmanska imperiet.

HRW varnar särskilt mot det hatspråk som hördes på massmötet den 21 februari, som hade anordnats av den serbiska regeringen i protest mot Kosovas självständighet.

Deltagarna på massmötet skanderade "döda, slakta shiftarerna" (ett derogativ för albanerna) samt "knivar, taggtråd, Srebrenica", en referens till det serbiska masssmordet på bosnier i Srebrenica 1995, utan att vare sig premiärministern eller någon av de inblandade ministrarna reagerade.

Att människorättsaktiviter som Natasa Kandic vid Fonden för humanitär rättvisa samt oberoende medier som B92 också attackeras och stämplas som förrädare är mycket oroväckande, anser HRW.

Mellan 2003 och 2005 har det skett en våg av hatbrott i Serbien mot ungrare, judar, albaner, bosniaker och romer, där myndigheterna har underlåtit att vidta rätt återgäder.

Den serbiska regeringen måste lära sig av sitt förflutna och agera snabbt och beslutsamt innan det blir för sent, kräver HRW.

Gör Björks låt till nationalsång för Kosova!

2008-02-27T01:12:00.010+01:00

Artisten Björk får inte sjunga i Serbien - eftersom hon tillägnat sin låt "Declare Independence" till Kosova!

Mitt förslag är att man gör Björks låt till kosovarisk nationalsång.

(Bättre än tallava i alla fall ;-)

Obs! Ladda inte låten här, det är olagligt.

Texten kan du få här nedan:

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Start your own currency

Make your own stamp

Protect your language

Justice!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence

Don't let them do that to you

[x4] Make your own flag!
[x6] Raise your flag!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Damn colonists!

Ignore their patronizing

Tear off their blindfolds

Open their eyes

Justice!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

With a flag and a trumpet

Go to the top of your highest mountain

[x6] And raise your flag!

Declare independence!

Don't let them do that to you

Declare independence!

Don't let them do that to you

Raise your flag!

EU: "20 miljarder kr för Kosova"

2008-02-27T00:09:00.005+01:00

EU kommer att erbjuda Kosova bistånd i storleksordningen 20 miljarder kronor under en flerårsperiod i olika projekt för att stödja ekonomin och rättssamhället, enligt EU:s ansvarige för utvidgningsfrågor Olli Rehn.

Enligt Rehn är biståndet ett led i EU:s försök att stabilisera regionen och föra den vidare mot ekonomisk och social utveckling.

Kosovas ekonomi har lidit hårt under ett årtionde av krig, plundring och olöst politiskt status.

När Serbien drogs tillbaka 1999 plundrades Kosova på nästan alla sina industriella tillgångar, från maskiner och bilparker till vanliga lampor skruvades loss och forslades vidare till Serbien.

Tillsammans med den omfattande och systematiska förstörelsen av 120 000 husbyggnader, påfallande många av ekonomisk karaktär, uppgick Kosovas krigsskador till drygt 52 miljarder kronor, enligt en rapport från Världsbanken.

Tillväxten i Kosova idag är närmast obefintlig, förra året räknades den till knappt över 1 procent. Samtidigt är den registrerade arbetslösheten på 47 procent högst i världen efter Etiopien.

Ekonomiska experter har varit ense om att landets olösta status har varit den största bidragande orsaken till bristen på återhämtning. Den har skrämt iväg investerare och blockerat återuppbyggnaden.

Självständighetsförklaringen den 17 februari är inget trollspö som löser problemen över en natt, men det ger Kosova en chans att komma på fötter. Det nyutropade landet har nämligen Sydeuropas största fyndigheter av kol och bly samt omfattande fyndigheter av nickel och zink. Ett antal större amerikanska, tyska och franska gruv- och energibolag har redan signalerat ett intresse att etablera sig.

Kosova investerar också för att bygga en fyrfilig motorväg till Albanien. Den kommer att ge landet en värdefull tillgång till de stora albanska hamnarna i Vlorë och Durrës. Synergieffekterna med den albanska ekonomin kan inte underskattas.

Särskilt hamnstaden Vlorë är viktig i för Kosovas ekonomi. Den utgör nämligen naven i en omfattande oljepipeline som håller på att byggas med amerikanskt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via dessa länder till Vlorë.

Projektet är klassat av USA:s energidepartament som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa. Inte undra på att också USA har beslutat att investera drygt 2.6 miljarder kronor i Kosovas ekonomi.

Den svenska ekonomisajten E24 bedömer att Kosovas självständighet är också en god affär för svenska företag.

Svenska företag har en lång tradition av verksamhet i Balkanregionen, där bl.a. Ericsson har en marknadsandel i området på runt 80 procent. Utöver billig arbetskraft och handelsavtal gör skattenivåer och andra förmåner att det kan vara ”väldigt förmånligt” att etablera sig i området, påminner E24 om.

"Kosovo ett av världens mest handelsvänliga system med tullsatser mellan 0 och 10 procent. Man tillåter utländsk valuta för alla inhemska transaktioner, vilket har etablerat euron som valuta i landet", skriver E24.

Kosovaregeringens nya utvecklingsstrategi prioriterar områdena energiförsörjning, kommunikation och telekommunikation, samt ekonomisk tillväxt i små och medelstora företag.

Dumt med halvsanningar, Sanvér

2008-02-26T22:52:00.002+01:00

Paul Sanvér har vänt debatten om romerna i tidningen Dagen i en inriktning som jag finner både olustig och kränkande. I sitt angrepp den 26/2 väljer han att banka i öppen dörr och upprepar insinuant att romer är visst diskriminerade i Kosova, nu dragandes med citat också. Underförstått, alltså, att jag skulle ha hävdat motsatsen.

Den som läst noga min artikel kan lätt genomskåda retoriktricket. Hela min artikel handlar om romernas svåra situation. Fast jag vidhåller bestämt att Sanvér förtiger att Kosova, med bistånd från det internationella samfundet, FN, UNHCR och andra, satsar en hel del för att förbättra situationen. Det omnämns likaså i internationella rapporter, bl.a. av just UNHRC. Jag noterar nyfiket att Sanvér duckar på den punkten.

När han sedan skriver att jag, enligt honom, "inte inser att romer var nazismens offer", blir han direkt insinuant och kränkande. Jag noterar att Sanvér tyvärr håller fast vid en debattstil som jag känner sedan tidigare och lärt mig avsky, nämligen att uppta snabbt en moral high ground och öva karaktärsmord därifrån. Det länder inte honom i heder precis.

Jag misstänker att Paul Sanvér hoppas att vinna något på att stå fast vid sina halvsanningar; för romerna eller för sig själv, det förtäljer inte historien. I vilket fall som är det oetiskt. Dessutom urbota dumt också; halvsanningar brukar alla förlora på i slutändan.

Ty i slutändan handlar väl ändå debatten om hur man bäst kan hjälpa Kosovas uttsatta romer. Hur mycket bättre hade det då inte varit om Sanvér valt att hjälpa, i stället för att förtiga och stjälpa, de progressiva krafter i Kosova som både vill och kan förändra!

Glass, svenskhet och poliser

2008-02-26T08:28:00.001+01:00

Man bliver vad andra gör en till, sa en fransk berömdhet en gång. Jag fick anledning att tänka på detta häromsistens, när jag och min äldsta dotter gick förbi plattan här hemma i Stockholm.

Hon är nyss fyllda sju år och nyfiken. Hon pendlar mellan modig och blyg som blott barn i den åldern gör. Har liksom inte bestämt sig än om hon är liten eller stor. Så hon frågar, för att kunna avgöra.

Hon hade kommit hem precis dagen innan med ett rostigt mässingarmband som hon hittat på gården i sitt dagis. En jordsmutsig, blek och sjabbig historia, inte allför värdefull skulle jag tro; men ändå inte hennes. Så jag gick igenom min fadersrutin igen. Man tar aldrig andras saker, hittar man något främmande lämnar man in det till fröken, eller till polisen, ja du vet.

Hon tyckte att det var jobbigt att vara vuxen. Jag tyckte att det är nog så coolt att få uppskattning för att man gör rätt, även som barn. Det kunde hon hålla med om. Hon skulle tycka om att få tillbaka sitt armband, om hon tappade bort det. Hon skulle tycka att tjejen som lämnade tillbaka det var cool. Kanske också skulle bjuda henne på glass.

Så hon lämnade tillbaka armbandet till en förbryllad fröken, som tog i det med tumme och pekfinger och höll det på tryggt avstånd från sig själv. Jag vet inte vad som hände med armbandet, men det skulle inte förvåna mig om det åkte rakt ner i sopkorgen.Häftigt hur barnlogiken fungerar.

Upphittat, återlämnat. Glass. Så där går man i sakta mak mot Kulturhuset då hon plötsligt får ett ryck och drar mig i ärmen. "Pappa, häng med!".

Hon stannar inför två konstaplar som ser ut som Laurel och Hardy, vas uniform knappt täcker det absurt lustiga i deras uppsyn. Hardy ser trött ut, sliten; har troligen jobbat för länge i yrket. Han går patrull med en ung och tuff Laurel, som sveper runt med blicken som radar och har tätt sammanpressade läppar; en Laurel som är ute och ska nita skurkarna redan på sin första dag på jobbet. Jag blev skärrad. Snabba flashbacks av tidigare poliser, ett annat land, i en annan tid. Barn kan vara farliga. Frågade min dotter på albanska vad hon hade tänkt göra, men hon bara log. Jag log tillbaka, log sen fånigt mot Hardy. Försökte undivka att titta på Laurel.

"Hej. Hmm, får jag, hm, fråga en sak?", frågar min dotter. Hon stammar lite när hon är osäker, men talar flytande i tre språk. Hon har nog anat min osäkerhet, för hon gör sin röst lite barnsligare än vanligt. Hon tittar inte bestämt på någon av dem, utan snarare talar till dem båda.

Hardy ler ett trött leende, nickar. Hardy sveper vidare med blicken."Om jag, hmm, hittar en glass. Och lämnar tillbaka den, du vet, till dig. Eller annan polis. Om tjejen som tappat glassen inte dyker upp. Får jag, hmm, får jag äta den då?"

Hardy ler vidare, hans hjärna processerar. Laurel har dock slutat svepa. Han vänder ner blicken mot min dotter och tittar uppmärksamt. Han har fina gråblåa ögon, precis som hon.

"Var kommer du ifrån?", frågar han henne.Det tog mig ett ögonblick innan jag fattade vad han hade sagt.

Det var min dotters skärrade blick som gjorde mig kall i magen. Min dotter är född och uppväxt här. Hon älskar knäckebröd och sill, tycker om hästar, går gitarrkurs. Hon har aldrig ens varit i Kosova. Hon förstod inte riktigt frågan. Hon såg förbryllad på mig, sen snabbt slog ner blicken. Någonting sa mig, att hon fattat poängen.

Hon drog mig i ärmen. Hon ville bort från elake Laurel. Jag exploderade.

Jag kanske ska vara tacksam att jag inte fick stryk och fick tillbringa natten på finkan. Jag var nog rätt högljudd där när jag undrade vad faen det hade med frågan att göra. Laurel var dessto lugnare i rösten när han undrade om jag skämdes för var jag kom ifrån. Min dotter blev min livlina, rev hårt, höll mig kvar i tid och rum.

Det var Hardy som räddade dagen. Han knuffade bort Laurel, gav mig en 'låt-knäppgöken-hållas" blink som ryckte upp mig, och satte sig ner på huk inför min dotter. Javisst får man äta glassen, om hon tjejen som tappat bort den inte kommer. Men det är svårt att tro, alla barn gillar ju glass så mycket. Fast det finns alltid glassar som vuxna inte hämtat, som man kan äta. Han utstrålade plötsligt en varm, faderlig auktoritet, som om han påmints om vad jobbet gick ut på egentligen.

Min dotter log stort. Laurel tittade bort i protest.

Det har gått ett tag sen sist, men jag har ännu inte lyckats trassla mig ur den historien. Den liksom gror vidare i mig, spinner osynliga trådar runt mitt sinne. Ibland river dig i mig inifrån som ett best. Jag blir förbannad, å min dotters vägnar. Att hon inte får fråga om glass utan att ta ställning till påtvingade frågor om etnicitet. Men åter andra gånger får jag ett inre lugn. Jag minns Hardy. Jag gillar Hardy, riktigt gillar honom.

Somliga tror att de har rätt att fråga en om man är svensk, och hur och när, och hur mycket, även när man bara vill äta sin glass. Det måste vara en väldigt viktig fråga för dem. Man anar att de liksom hämtar sitt värde därur. Kanske är man osäker på sitt unika värde som människa. Kanske fick man aldrig den värmen i föräldrarhemmet.

Till mitt försvar ska jag anföra, att jag heller inte brister varje gång jag möter osäkra människor. Det var bara det att jag blev rädd för min dotter. Jag är rädd att osäkra människor ska göra henne osäker. Man blir bara äkta arg om man är kränkt, eller rädd.

Lite rysk uppmuntring för Serbien

2008-02-25T12:30:00.001+01:00

En rysk delegation anländer i dag i Serbien under ledning av Dmitri Medvedev, biträdande premiärminister och ordförande för Gazprom, tillika troligen Rysslands blivande president. Ryssar och serber ska diskutera Kosova samt underteckna ett avtal värt miliarder som ger Gazprom en majoritet av aktierna i Serbiens dominerande energibolag NIS.

Moskva, som vill bli slavernas banerförare och dessutom har egna bekymmer med förtryckta minoriteter, har varit Serbiens trognaste vän i konflikten kring Kosova.

Ryska utrikesministern Sergej Lavrov, som följer med på resan, har bl.a. aviserat att Moskva ska verka mot att Republiken Kosova tar plats inom FN, Europarådet samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE.

Ryssarna och deras serbiska värdar kommer också att underteckna ett avtal som ger det största ryska energibolaget Gazprom befälet över det serbiska ditot. Gazproms styrelse består av Putinvänliga oligarker och har just Dmitri Medvetev som styrelseordförande.

Avtalet gäller bl.a. ett 400 km lång pipeline som är värt 9.6 md kronor. I planerna ingår att bygga gasdepåanläggningar i norra Serbien som kan göra landet till en viktig länk i den ryska energiexporten mot syd- och centraleuropa.

Det ryska besöket förbjupar intressekonflikten mellan stormakterna USA och Ryssland kring Balkan. En annan, konkurrerande energitransportväg håller nämligen på att byggas med amerikanskt finansiellt stöd av joint venturebolaget AMBO (Albania, Macedonia, Bulgaria Oil). Den är avsedd att föra den kaspiska oljan via de ovannämnda länderna till den albanska hamnstaden Vlorë.

USA:s energidepartament har klassat företaget som den i särklass viktigaste amerikanska investeringen i syd- och centraleuropa.

Att USA och Ryssland har också krockat kring Kosova gör inte saken bättre. USA:s biträdande utrikesminister Nicholas Burns lovade i veckan att Kosova så småningom ska också bli medlem i FN. Han kallade den ryska Kosovapolitiken "cynisk":

"Ryssar bistår inte det internationella samfundet i Kosova, de har varken trupper eller pengar där, och de agerar på ett cyniskt sätt som inte hjälper utan stjälper".

Alla i Serbien gläds dock inte åt det ryska besöket. Arga kritiker hävdar att den serbiska staten sålt sina majoritsandelar i det egna energibolaget alldeles för billigt till Gazprom. I slutändan kommer det ändå inte att återföra Kosova till Serbien, utan blott göra serberna miljarder fattigare.

En kritiker skriver att affären påminner honom om hur ryssarna begick våldtäkter i Belgrad i andra världskriget, för att driva skulden efter att ha hjälpt partisanarmén att befria Belgrad: "Nu våldtar de vår energisektor eftersom de 'hjälper till' i Kosova".

Dmitri Medvedev möts också av en så osannolik företeelse som en skara serbiska demonstranter utanför den ryska ambassaden. Det är det Serbiska liberala partiet som protesterar mot ett program i en statskontrollerad rysk TV-station som kritiserat den mördade premiärministern Zoran Djindjic.

Djindjic, som fängslade och överlämnade till Haag Serbiens förra diktator Slobodan Milosevic, utmålades i det ryska programmet som "förrädare" och "väl värd sin kula".

Serbiska liberala partiet har begärt att man erkänner Kosovas oberoende och att man i stället vänder sig mot EU. Efter Kosovas självständighetsförklaring den 17 februari har partiets lokaler vandaliserats och satts i brand och partiaktivister har misshandlats av serbiska nationalister.

TT, "Titos telegrambyrå"

2008-02-24T11:53:00.005+01:00

Man vet inte om man ska gråta eller skratta. Idag (den 24/2) angav Tidningarnas telegrambyrå TT att ambassadbränderna i Serbien skulle ha varit del av en amerikansk konspiration. Alltihop skulle ha regisserats av CIA, med syfte att framställa serberna som vildar och mordbrännare.

Jag blev chockad av uppgiften, eftersom jag som följer de flesta serbiska medierna dagligen aldrig hade stött på den.

Det är inte så att konspirationsteorierna saknas, tvärtom är Serbien deras moderland. Hittills har jag räknat till tre större tidningar som tycker att upploppen var regisserade av premiärministern för att komma åt presidenten, två tidningar som anser tvärtom, samt en tidning och en radiokanal som hävdar att de utgör en komplott från presidenten och premiärministern för att komma åt ett tredje, obetydligt parti.

Men CIA-teorin hade jag alltså missat helt. Vid närmare förfrågan visade sig att nyhetskällan är en serbextremistisk sajt, som bl.a. tidigare hävdat att serberna härrör från Atlantis samt att Vatikanen är en filial av CIA. Jag ringde och upplyste Sveriges text-TV om detta, som bad om ursäkt och tog bort hemsidan omgående.

Inte undra på att svensk-albanerna kallar TT för "Titos telegrambyrå". TT:s nyhetsredaktion verkar ha väldigt svårt att skaka av den "jugonostalgi", som ser gamla Juga som ett jämlikhetsparadis och alla som ville därifrån som nationalister. Enligt någon perverterad och svårförklarlig naturlag, kanske tackvare det att Serbien la beslag på det gamla statsnamnet, har många av jugonostalgikerna övergått till att bli filoserber.

I veckan har t.ex. TT upprepade gånger basunerat ut att 200,000 serber skulle ha flytt undan albanskt våld i Kosova. Andra uppgifter som TT förmedlat är 150,000, 250,000, 300,000, samt "uppemot en halv miljon" serbiska flyktingar från Kosova. När jag ringt och frågat om källorna har jag varje gång - undantagslöst! - fått höra att "den siffran är väl vedertagen".

Vad som är vedertaget är att Milosevic 1991 anordnade en folkräkning i Kosova, som albanerna bojkottade. Då fann han att det bodde 194,000 serber i Kosova, en fin och rund siffra i hans smak. I dag uppger Serbiens ministerium för Kosova, på sin hemsida, att 130,000 serber bor kvar. Serbien har hela tiden klagat på serbernas låga nativitet kontra albanernas "fientligt" höga dito, samt på att serber lämnar Kosova i skaror. Hur går ekvationen ihop!?

Svaret är att den inte gör det. Det handlar om simpel propaganda från Serbien, som TT sprider vidare ohejdat till svenska medier. Eftersom TT brukar föknipas med någon slags källkontroll osv, så är det få, om någon, som bryr sig i de senare leden. I dagens nedbantade redaktioner är sådant en lyx som man inte har råd med; i stället hänvisar man helt enkelt till TT.

TT har därför ett särskilt ansvar att faktiskt kontrollera sina källor. Inte som nu, att tabba sig och sedan svara ilsket när man blir ertappad att "alla sidor ljuger". Den reaktionen är faktiskt mer värd en "Titos telegrambyrå" än en ansedd svensk nyhetsbyrå.

Ja, alla sidor ljuger i ett krig. Därför är det TT:s eget ansvar att kontrollera källorna. Det är därför som TT har en avlönad redaktion till att börja med. Sparka dem, om de inte klarar av sitt jobb!

Kosova: EU-personal flyr serbextremister

2008-02-24T00:14:00.003+01:00

Den nya EULEX missionen som skulle etableras i Kosova för att överta FN-styret UNMIK:s funktioner har fått en tuff start. De första EULEX-medarbetarna som anlänt på fältet fick fly från den serbdominerade enklaven i Mitrovica efter en vecka av kontinuerliga attacker och hotelser från serbiska extremister.

"Vi har tillfälligt dragit tillbaka vår personal [från norra Mitrovica] men behåller vårt kontor där. Vi hoppas att omständigheterna tillåter oss att snart återuppta arbetet", meddelade Peter Faith, nyutnämnd högste representant för internationella samfundet i Kosova, i en intervju för Kosovas public service teve RTK i kväll.

De "omständigheter" som Faith talade om är serbiska extremister i enklaverna i norra Mitrovica, Zveçan, Leposavic och Zubin Potok, som tämligen obehindrade har spritt terror och skräck sedan den 17 februari. Handgranater har exploderat vid domstolar och EU-kontor, tullposteringar har satts i brand och hus tillhörande albanska ägare har satts i brand eller sprängts i luften nästa dagligen utan att K-For eller polisen gripit någon.

Taktiken verkar i stället vara att stryka extremisterna medhårs. Peter Faith vädjade i sin intervju till serberna för "generositet":

"-Jag vill be den serbiska folkgruppen om generositet och att se mot framtiden, samt att samarbeta med oss".

De serbiska extremisterna i de norra enkalverna är sponsrade av Serbiens inrikesministerium, som också förser dem med vapen och kommunikationsutrustning. De samordnas av erfarna krigsveteraner samt av sambandsofficerare från den serbiska polisen och militärunderrättelsetjänsten KOS, samtliga i civilkläder, som får dubbla löner och riskttillägg för sin verksamhet i Kosova.

De s.k. Bridge Watchers som övervakar den etniska delningen längs floden Ibër i Mitrovica är den kända extremistorganisationen i de serbiska enklaverna i Kosova. Kortklippta, vältränade, uniformt klädda och utrustade med modern och väl synlig radioutrustning sitter de demonstrativt på café Dolce Vita vid nordändan av bron som löper över floden Ibër.

Emellanåt tar Brigde Watchers "misstänkta", som kan vara "opålitliga" serber, ertappade albaner eller en och annan vilsekommen journalist, och slår dem blodiga. De kallar det "den kosovariska kyssen". Det sker helt öppet och inför ögonen på de franska soldaterna i K-Forstyrkan, som har dagliga möten med Bridge Watchers på Dolce Vita.

Deras senaste offer blev igår en kameraman i tevekanalen Top Channel, som kommit till området för att bevaka extremisternas demonstrationer mot Kosovas självständighetsförklaring. Hans synd var att han hade talat i mobiltelefon på albanska.

Serbien har brännmärkt EULEX som "illegitim" och "folkrättsvidrig ockupation". Serbiens minister med särskilt ansvar över Kosova, Dusan Samardzic, har öppet förklarat att han stödjer terroristattackerna mot kosovariska gränsposteringar. "Det är en legitim aktion. Det ska inte finnas någon gräns eller tullar mellan Serbien och Kosova", sa han i en kommentar i onsdags.

Hans ord har sänt farliga svallvågor i de serbiska enklaverna i Kosova. Under de efterföljande nätterna har EU:s residenser och domstolar angripits med handgranater medan flera albanska hus har sprängts. Under de dagliga demonstrationerna, som alltid börjar punktligt kl 12:44 i norra Mitrovica, har ropen övergått från "Kosova är Serbien" till "Slå, sparka, slakta en alban".

EULEX' flykt från enklaverna i norra Kosova är den största segern hittills för de Serbienstödda extremisterna där. Den högste representanten för Kosova, Peter Faith, visste inte att svara när man tror att man kan tänkas återvända, vilket också kan tolkas som att man inte avser att göra det inom den närmast överskådliga framtiden.

Den fredsbevarande K-Forstyrkan i Kosova består av 16 000 soldater på fältet samt yttterligare 2 000 andra i stående beredskap i Västeuropa. Den norra sektorn i Kosova kontrolleras dock av de franska styrkorna, som av albaner har kritiserats för att stå i alltför vänlig fot med de serbiska extremisterna där.

EU driver på för ett kosovariskt försvar

2008-02-22T10:42:00.004+01:00

EU:s försvarsministrar är inställda på att bistå Kosova i att bygga upp ett eget försvar inom ramen för Kosovo Security Force.

"Vi vill bygga upp en enhet som blir ansvarig att skydda Kosovo. Vi vill bilda en kosovarisk säkerhetsstyrka som gör det möjligt för dem att värna om sin egen säkerhet", uppger den tyske försvarsminister Franz Josef Jung för den franska nyhetsbyrån APF.

Jung uttalande sig vid ett möte för EU:s försvarsministrar i orten Brdo utanför Kranj i Slovenien. Han tillade dock att Kosova under en överskådlig framtid kommer att fortsätta behöva det skydd som ges av de fredsbevarande K-Fortrupperna samt av de redan befintliga internationella polissstyrkorna.

EU diskuterade också risken för att konflikten sprider sig till Bosnien samt de åtgärder som man behöver vidta för att förebygga en sådan utveckling.

EU:s ansvarige för utrikespolitik Javier Solana sa att det finns mer styrkor tillgängliga för området, men att man för tillfället avstår från förstärkningar.

Enligt Ahtisaaris plan, som Serbien avvisat men Kosova accepterat och lagt till grunden för sin nya stat, ska en säkerhetsstyrka - Kosovo Security Force - bildas för att överta försvaret av landet i framtiden.

Styrkan ska enligt planen vara 2 500 man stark och ha en reserv på 3 000 soldater. KFS ska endast ha tillgång till lätt infanteribeväpning samt - enligt ännu obekräftade uppgifter från anonyma källor - en helikopterstyrka.

Kosovas regering har sagt att Kosova skyddsvärn TMK - en efterträdare till gerillan UÇK som fått västerländsk utbildning och numer rymmer också minoriteter - är lämpligast för att överta rollen som KFS.

Serbien sprider oron till Kosova

2008-02-22T09:28:00.001+01:00

En handgranat exploderade imorse vid distriktdomstolen i serbbebodda delen av Mitrovica, samtidigt som Kosovas polis utreder vittnesuppgifter om att serbiska extremister har börjat dela ut vapen till serberna i staden.

Den oroande utvecklingen kommer efter en våldsam natt i Belgrad, Serbien, där en mobb av serbiska fascister attackerat och satt eld på flera länders ambassader, däribland också USA:s ambassad.

FN:s säkerhetsråd fördömde idag Serbien för ambassadkränkningarna. En USA diplomat anklagade idag direkt premiärminister Kostunica som ansvarig för angreppet.

Många av de ambassader som angreps är på samma gata som det serbiska inrikesministeriet, som ansvarar över polisen och ambassadskyddet. Den amerikanska ambassaden är t.ex. på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Myndigheterna i Kosova är oroliga att Serbien nu försöker exportera våldet till Kosova. Presidenten Fatmir Sejdiu varnade imorse Serbien att inte underblåsa våld i Kosova då det kan medföra "allvarliga konsekvenser".

"Det finns de som vill destabilisera Kosova och skapa en alarmerande, hopplös situation som skrämmer bort det internationella samfundet", sa Sejdiu till AP.

"En delning av Kosova medför allvarliga konsekvenser för regionen och någon kommer sedan att ställas till svars".

I tisdags anföll serbiska extremister två kosoariska tullposteringar vid gränsen mot Serbien, varvid en sprängdes i luften och en annan sattes i brand. I onsdags anfölls gränsposteringarna på nytt av serbiska arméreservister som stridit mot Kosova under kriget 1996-1999.

Imorse attackerade serbiska extremister i Mitrovica en TV-team bestående av bl.a. albanska journalister från Top Chanel TV.

Attackerna har fått stöd av åtminstone delar av den serbiska regeringen. Serbiens minister med särskilt ansvar över Kosova, Dusan Samardzic:

"Attacken är legitim. Vi kommer inte tillåta någon gräns eller tullar mellan Serbien och Kosova".

Samardzic är medlem i premiärministern Vojislav Kostunicas parti, vars ledare och medlemmar var med och organiserade demonstrationen och oroligheterna i Kosova.

Det är möjligt att Serbien nu försöker exportera våldet för att åstadkomma en delning av Kosova. Busslaster av serbiska extremister har anlänt till Kosova från städer i Serbien, något som också DN rapporterade om igår.

De fterföljande uppgifterna om granatattacker och vapen som delas ut leder tankarna till en scenario som föregick det serbiska angreppet mot Bosnien under 1990-talet.

De serbledare som styr i de södra serbiska enklaverna i Kosova är kritiska till våldsamheterna i de norra serbbebodda enklaverna.

"Om Kosova delas kommer de serber som bor i södra Kosovo att hamna i ett mycket prekärt läge", varnade Oliver Ivanovic, ledare för en serbisk organisation i Kosova.

Hon får för ovanlighets skull stöd också av Rada Trajkovic, en annan serbledare i Kosova.

"Tanken om en delning är förräderi mot oss, mot våra familjer och våra barn i södra Kosova", sa hon till den oberoende kanalen B92.

De fredsbevarande trupperna inom K-For har varnat att de inte kommer att tillåta ytterligare kränkningar av gränsen.

K-Fors truppnärvaro i norra Kosova har ökat och Kosovas egna polis återog i onsdags kontrollen över de gränsposteringar som attackerats tidigare.

Ambassaden, inrikesministeriet på samma gata

2008-02-22T07:26:00.005+01:00

Foto: Vojislav Kostunica i Kosova, 1999

USA-diplomater i Belgrad antyder idag tydligt att den serbiska staten står bakom oroligheterna och angreppen på flera länders ambassader.

En högre diplomat pekade ut särskilt premiärminister Vojislav Kostunica som ansvarig för händelserna.

Många av de ambassader som angreps är på samma gata som det serbiska inrikesministeriet, som ansvarar över polisen och ambassadskyddet.

Den amerikanska ambassaden är t.ex. på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Anordnarna av gårdagens demonstration var statskyrkan, regeringspartier, ultranationalistiska radikaler, fasciströrelsen Obraz (http://en.wikipedia.org/wiki/Obraz) m.fl. extrema grupper.

Belgradregeringen bakom ambassadangreppen

2008-02-21T23:20:00.004+01:00

Ett tusental arga serber angrep ikväll mot flera utländska ambassader i Belgrad, däribland Albaniens, Turkiets, Kroatiens och Storbrittaniens. Värst drabbad blev USA:s ambassad, som vandaliserades och sattes i brand. Belgradregeringen, som vill kanalisera bort serbernas chock och vrede över Kosovas självständighet, är påfallande slappt och vissa regeringsmedlemmar har gått så långt som att stödja angreppen.

C:a 150 - 200 000 människor samlades idag i Belgrad för att protestera i en demonstration mot Republiken Kosovas självständighet. Demonstrationen spårade när ett tusental demonstranter lämnade huvudfåran och gick till angrepp mot flera ambassader för länder som erkänt Kosovas självständighet. Ambassaderna hade vid angreppstillfället övergivits av både polis och väktare, som i vissa fall dröjde i uppemot en timme innan de ingrep.

Det märkliga försvinnandet av poliser och väktare från ambassaderna tyder på att serbiska regeringen haft en hand med i angreppen. Den amerikanska ambassaden är på nr 50, det serbiska inrikesministeriet på nr 30, av samma Knez Milos gata i centrala Belgrad.

Demonstrationen i Belgrad hade anordnats av staten Serbien, som gett ledigt till skolor och offentliga arbetsplatser och ställt fram bussar och specialtåg för deltagarna.

En regeringstjänsteman ursäktade polisens försvinnande från ambassaderna med att man behövt alla tillgängliga styrkor för att kontrollera huvudfåran av demonstrationen. Men staten Serbien har ett ansvar för säkerheten i huvudstaden, eftersom man själv anordnat demonstrationen och hetsat hundratusentals att komma till huvudstaden.

Regeringen i Belgrad är uppenbart splittrad i frågan om att bruka eller inte våld. Regeringsföreträdare som står presidenten Boris Tadic nära har beklagat händelserna och tagit avstånd från våldsanvändning. Boris Tadic har signalerat intresse för att fortsätta landets närmande till EU trots Kosovas självständighet.

Ministrar som står premiärministern Vojislav Kostunica närmare har dock vägrat att fördöma angreppen. Vissa har t.o.m. gått så långt som att försvara angreppen mot ambassaderna, som ett "legitimt svar" om Kosova.

"Det är begripligt att folk slår sönder några fönster när de [de angripna länderna] har slagit sönder vårt land", sa bl.a. Dusan Samardzic, minister med ansvar över Kosova.

Samardzic är medlem i Kostunicas parti och har tidigare stöttat öppet serbiska extremisters våldsamma aktioner mot Kosova.

"Det är en legitim handling. Vi kommer aldrig att acceptera gränsposteringar mellan Serbien och Kosovo", sa Samardzic i Serbiens stats-TV i förrgår efter det att serbiska extremister sprängt och bränt ner två gränsposteringar på den kosovariska sidan av den numer internationellt erkända statsgränsen.

Den serbiska Helsingforskommittén kritiserade ikväll regeringen för att underblåsa våldsamheterna.

"Det är regeringen som står bakom demonstrationen. Medlemmar ur regeringen har stöttat tidigare våldsamheter och myndigheterna har varit påfallande slappa med att gripa förövare efter mordbränder och våldsamheter som drabbat icke-serber i Belgrad under veckan", säger Goran Miletic vid Helsingforskommittén.

Onekligen är det så att den serbiska regeringen använder sig av våldsdemonstrationerna för att kanalisera bort chocken och vreden över Kosovas självständighet. Detta trots att självständigheten inte kom som en överraskning efter mer än två års förhandlingar och ytterligare sju års internationellt styre över den tidigare serbiska provinsen.

Likheten mellan Milosevics tid och Serbien anno domini 2008 förvånar även pessimisten. Det handlar om en inkompetent regering som har lovat utan täckning och som nu har målat in sig i ett hörn efter Kosovas självständighet. Åtgerstår - igen! - en ny variant på dolkstötslegenden och nya våldsamheter mot icke-serber.

Å andra sidan tycks en majoritet av serberna, oaktat sitt djupt rotade sentiment för Kosova, ändå vara rätt trötta på bråk och våldsamheter.

Anordnarna av dagens demonstration, statskyrkan, regeringspartier, ultranationalistiska radikaler, fasciströrelsen Obraz (http://en.wikipedia.org/wiki/Obraz) m.fl. måste ha blivit besvikna på det låga antalet deltagare, ojämförbart färre än de enorma massor som führern Milosevic brukade dra ut på gatorna på 1990-talet.

Serbien värsta katastrofen på Balkan

2008-02-21T03:07:00.014+01:00

Bojan Brstina och Jeremija Isakovic från Serbiska Ungdomsorganisationen i Sverige skriver den 19/2 att Kosova blir en katastrof. Vi är dock fler som ser Serbien som den värsta katastrofen på Balkan. Brstinas och Isakovics argumentation och språkbruk övertygar tyvärr om detta.

De beskriver albaner utan undantag som ”islamiska fundamentalister“ som ”uppfostras från barnsben” att ”hata allt som är serbiskt och kristet”. Om gerillan UÇK heter det att den vilade på ”islamisk-fundamentalistiska grunder”. Mot Milosevic finns ”inga bevis”. Utan jag med fler förkastade den ”serbiska demokratin” som behandlade oss väl, ja särbehandlade oss positivt, för att bilda ett Storalbanien. Vi ”lider av patologisk nationalism”, ”har kriminalitet som levnadsnorm” och är arbetslösa (bara en sån sak). Vår ondska är heller inte begränsad till vår generation, det är en arvsynd. Ty vi går idag USA:s affärer, som våra fäder gick Hitlers och våra förfäder ottomanernas.

Därför måste vi vara under Serbien. Ty serber är otadliga kristna och därför fria från albanernas ”patologiska” brister.

Som alban från Kosova är man van vid serbernas hatspråk. Men för dig som är svensk blev det ändå kanske nyttigt – om än lite kusligt – att få uppleva det från första parkett. Nu kanske du förstår bättre varför Kosova blir självständigt.

Jag ska inte skymfa läsarens intelligens med att räkna alla sakfel. Bara påminna att albaner har fyra trosriktningar och fler kristna missioner än någon annan islamdominerad nation. Samt att Serbien, vars sak Brstia och Isakovic försvarar, har dödat fler Balkanbor i alla åldrar, samt har rivit, bränt och skändat fler kyrkor, moskéer, synagogor, universitet, bibliotek, hus, skolor och sjukhus, än någon eller något i Balkans långa historia.

Nu får vi äntligen en chans att komma bort från denna primitiva, mordlystna etnonationalism. Regeringen i Prishtina har offentliggjort sin utkast till en grundförfattning för Republiken Kosova, som finns på albanska, serbiska och engelska på http://www.kosovoconstitution.com/

Utkastet föreslår att Kosova blir en sekulär och parlamentarisk medborgardemokrati. Det erbjuder en unik minoritetsskydd som på många punkter överskrider kraven från den europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Ett särskilt starkt skydd får den serbiska minoriteten. De serbiska kommunerna får en närmast total autonomi, serberna garanteras plats i regeringen och överrepresentation i parlamentet, serbortodoxa kyrkans personal får diplomatisk okränkbarhet.

En annan lag som klubbades igenom igår slår fast att man ska upprätta s.k. "skyddszoner" kring viktiga serbiska minnesmärken i Kosova. Dessa är på 800 ha var och bebos av albanska bönder, vars mark och egendom nu ska exproprieras för att tillgodose serbernas krav på skiljelinjer.

Kom ihåg detta, samt Brstinas och Jeremovics beskrivningar av den onde albanen, nästa gång du hör en debatt om Kosova.

Balkanländerna splittrade om Kosova

2008-02-20T23:32:00.002+01:00

Många i Prishtina fick ett skratt idag sedan regeringen meddelat att man postat en begäran till Serbien om skyndsamt diplomatiskt erkännande. Brevet må sätta kaffet i vrångstrupen på regeringen i Belgrad men lär knappast leda till det önskvärda målet. Och det är inte bara Serbien som tvekar. Den diplomatiska splittringen kring Kosova är ingenstans större än just i dess närmaste omnejd.

Kosova har fått en ordentlig kick off med mer än 30 internationella erkännanden hittills, men på Balkan är det endast blodsfränden Albanien som gjort slag i saken. Albanien var dock noga med att inte upprepa tabben från den förra, misslyckade självständighetsförklaringen 1992 och väntade in fler andra länder innan man skred till verket. Troligen spelade också varningar från USA och EU en roll; en panalbanska irredentism är det sista man vill se. (En pikant detalj: den albanska ambassadören i Stockholm Ruhi Hado avstod i söndags från att gå ut och möta flaggviftande albaner som åkt bilkortege till ambassaden genom hela Stockholm, "för att inte underblåsa nationalismen".)

Serbien har, som de flesta förstått, en lätt skeptisk inställning till Kosovas självständighet. Utrikesminister Vuk Jeremic sa senast idag att man "aldrig, aldrig, aldrig" kommer att acceptera den nya realiteten. Presidenten Tadic och premiärministern Kostunica har sagt detsamma, pluss minus annat som inte lämpar sig för pressen. Vad ultranationalisten Nikolic och Milosevics socialister säger vågar man inte ens tänka. Själv undviker jag deras sajter för att bevara min mentala hygien. Men av vandalismen i Serbien under de sista dagarna att döma så är det inga kärleksförklaringar till albanerna, eller till ungrare, goraner, judar och andra minoriteter för den delen. I orterna Presheva, Bujanovac och Medvedja i södra Serbien som bebos av albaner som haft oturen att hamna på fel sida av gränsen råder det enligt uppgift en fullständig skräck inför en möjlig serbisk inmarsch.

Fornjugoslaviska republiken Makedonien med sina 200 eller 400 000 albaner (beroende på vem du frågar) håller också andan. Landet har problem så det räcker med Grekland över sitt namn och vill absolut inte brinna i bägge ändarna. Det verkar dessutom som att presidenten och premiärministern är inte helt överens kring Kosova, den senare har talat i mycket mer positiva termer. Å andra sidan kan slavisk-makedoniska makthavare inte för alltid undvika ett avgörande, såvida de inte vill få ett nytt albanskt uppror på halsen. Premiärminister Gruevski har mycket riktigt talat varmt om "Ahtisaaris plan", som är den förtäckta koden för Kosovas självständighet. Troligen skjuter Makedonien beslutet ett tag till, för att till slut ändå erkänna Kosova - med hänvisning till sin allmänt omvittnade EU-beundran.

Ett land som dock lär dröja ännu längre är Montenegro, ett etniskt och religiöst lapptäcke där 43 procent vill kallas montenegriner, 32 procent serber och 11 procent albaner och bosniaker. Här kan ekvationerna bli ändlösa och vågskålarna pendla hejvilt. Serberna har varslat om en "massiv protest", som med lilleputtlandets mått bör betyda några tusen deltagare, till på torsdag eller fredag. Men montenegrinerna har makten och samarbetar med andra grupper för att hålla serberna på mattan, så Montenegro lär i varje fall inte säga Nej till Kosova. Hittills har man helt enkelt valt att ducka medan grannarna bråkat, en mycket hälsosam tradition som ofta följs på Balkan. Presidenten har dock tidigare signalerat lite försynt att man i slutändan ändå kommer att "tvingas" acceptera Kosova, av samma ädla skäl som Makedonien.

Längre bort i det bortre grannskapet har vi länder som Rumänien (nej), Cypern (absolut nej), men också Grekland (nej, fast kanske), Kroatien (njaa), Bulgarien (ja, fast senare), samt Ungern (ja) och Turkiet (jippi). Grundregeln tycks vara ju längre bort från Serbien - och ju färre minoriteter man har själv - desto lättare att acceptera Kosova. Inte undra på att Australien och Norge redan sagt Ja.

Kosova förbereder grundförfattning

2008-02-20T23:06:00.005+01:00

Regeringen i Prishtina har offentliggjort sin utkast till en grundförfattning för Republiken Kosova, som ska tas upp i offentliga hearingar med medborgare på flera större orter i landet. Utkastet finns på albanska, serbiska och engelska.

Utkastet föreslår att Kosova blir en sekulär och parlamentarisk medborgardemokrati. Presidenten ska väljas av parlamentet men får en större makt än hittills. Han/hon ska kunna stoppa ett lagsförslag i parlamentet med veto; lagförslaget kan dock ändå klubbas igenom i en andra omröstning.

Utkastet föreslår en minoritetsskydd som är unik i Europa och på många sätt överskrider de krav som ställs av Europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter.

Ett särskilt starkt skydd får den serbiska minoriteten av Kosova. De serbiska kommunerna får en närmast total autonomi, serberna garanteras plats i regeringen och överrepresentation i parlamentet, samtidigt som serbortodoxa kyrkans personal får i praktiken diplomatisk okränkbarhet.

Minoritetsskyddet definieras som en särskild viktig del av författningen och ges en stark konstitutionell position. Enligt utkastet fordras en 2/3-delars majoritet i parlamentet för att ändra i minoritetsskyddet - samt en särskild 2/3-delars majoritet hos de etniska minoritetsföreträdarna.

En kontroversiell lag som klubbades igenom igår slår fast att man ska upprätta s.k. "skyddszoner" kring viktiga serbiska minnesmärken i Kosova. Dessa är på 800 ha och bebos också av albaner, vars mark och egendom nu enligt lagförslaget kan komma att exproprieras.

Därutöver lagstiftade man också om gränser, pass och medborgarskap, polisverksamhet samt kommunalt självstyre. En lag om att bilda ett utrikesministerium drogs dock in av regeringen före omröstningen utan motivation.

Reinfeldt säger tydligt Ja till Kosova

2008-02-20T22:59:00.002+01:00

Citat av intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt

-Kosovo förklarades självständigt den 17 februari. Hur ser du på Kosovofrågan?

-Vi tror att det var viktigt att försöka att hålla ihop europeiska länder, men det har inte varit möjligt. Nu har vi en splittring inom FN:s säkerhetsråd, och vi har delvis en uppdelning inom EU.

Även om vi säger ja till Kosovos självständighet, måste vi samtidigt säga att processen kommer att bli lång under internationella influenser. Därför blir det inte en ny nation imorgon. Det är en nation under bildande och det kommer att ta ganska lång tid.

För Kosovo råder särskilda omständigheter, som inte kan kopplas till situationen för andra länder med minoritetsgrupper. Det finns olika uppfattningar om den här frågan. Jag tror att de flesta kan acceptera självständighet men att många frågar sig: Vad kommer att hända i mitt land?

Det europeiska idealet är att undanröja hinder och underlätta personers rörlighet. Därför kommer vi inte att acceptera nya hinder och att folk skiljs från varandra, det är inte den europeiska tanken. Vi behöver också ett europeiskt perspektiv för Kosovo, Serbien och hela västra Balkan.

Tveka inte om Kosova, GD

2008-02-20T14:48:00.000+01:00

GD tvekar i sin ledare den 20/2 om Kosova uppfyller kraven som stat. Man räds också att Kosova skapar ett prejudikat som kan utnyttjas på annat håll i världen.

Jag förstår att man kan känna skepsis inför det nya, det är en sund reaktion. Men det bygger delvis på fel antaganden. Kosova uppfyller visst kraven för en stat. Man har en permanent befolkning, ett definierat territorium, samt en statsapparat som utövar kontroll över territoriet; det sistnämnda med hjälp av internationella fredsbevarare, vilket dock är inte så ovanligt i världen.

Vad gäller talet om prejudikat, så är det kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter.

Men där kan man också vända på resonemanget. Jag för en hoppas på att Kosova verkigen blir det prejudikat som man talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

När rädslan tar över

2008-02-20T14:38:00.000+01:00

Emma Wange är i Bohuslänningen den 20/2 skeptisk inför det nya Republiken Kosova. Dels råder det oklara ägarförhållanden, man har inte kontroll över territoriet. Dels ger det ett prejudikat för andra att följa. Det enda som Wange ser som positivt är det att Serbien, enligt henne, håller låg profil.

Jag kan förstå att Wange känner en sund skepsis, det är en normal reaktion. Men i detta fallet bygger mycket av resonemanget på fel antaganden. Faktum är att det inte råder oklara ägarförhållanden längre i och med Kosovas självständighet, då tar man per definitio kontroll över sina tillgångar. Har Serbien något otalt med detta finns en internationell domstol att tillgå. Då får vi se vad Serbien investerat i Kosova och vad det tagit från Kosova under åren; jag är inte säker att det blir en vinstaffär för serberna.

Vad gäller kontrollen över territoriet så kontrollerar FN-styret UNMIK hela Kosova. UNMIK är fortfarande en legitim makt i Kosova och ska så förbli enligt planerna under en övergångsperiod på 120 dagar. Kosovas regering förblir tills dess en del av UNMIK men ska överta kontrollen i ordnad form efter denna period. Kosovas tullare och gränstjänstemän, poliser o.s.v. finns även i norra Kosova. De attackerades i går av en serbisk mobb men är i tjänst redan idag igen. Kosovas norra gräns är nu internationellt erkänd.

Argumentet om "Kosovas prejudikat" är likaså kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom.

Själv kan jag blott hoppas på att Kosova verkigen blir det prejudikat som Wange talar om. Den tid då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går förhoppningsvis mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Inte heller stämmer det att Serbien håller låg profil. Mycket tyder tvärtom att gårdagens mordbränder i Kosovas norra gräns orkestrerats i Serbien. Som DN skrev om idag går det just nu busslaster med serbiska extremister till Kosova. Serbiens Kosovaminister Dusan Samardzic stöttade igår kväll öppet mordbränderna i Radio B92, med motiveringen att "det får inte finnas någon gräns" mellan Serbien och Kosova. Men Serbien kommer att hålla låg profil framöver, i takt med att fler länder erkänner Kosova. Redan idag kräver biträdande premiärministern Bozidar Djelic besinning och att man "får tänka på vad som är i Serbiens bästa intressen", något som får ses som ett första uppmuntrande tecken.

Vi får inte låta rädslan ta över. När allt kommer omkring har albaner och serber levt sida vid sida i tusentals år. Grannsämjan förstördes när man bildade nationalstater, varvid Serbien fick i sin lott att styra över halva albanska nationen. Nu är den tiden förbi. Om fransmän och tyskar kan umgås idag efter två världskrig så finns det inga skäl att tro att serber och albaner inte skulle kunna göra det också. Ge det 10-15 år, så ska du se oss alla i EU.

Kosova, ett lysande prejudikat (II)

2008-02-20T14:09:00.002+01:00

Svante Säwén skriver i Dagbladet att Kosova skapat "ett farligt prejudikat". Det är ironiskt nog en ståndpunkt som Säwén delar med de mest ärkekonservativa skribenterna i USA.

Argumentet är naturligtvis kraftigt överdrivet. Inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom.

Själv hoppas jag att Kosova blir det prejudikat som alla talar om. Den historiska utvecklingen har lett till att tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag. Just det, om inte annat borde, hälsas med glädje av alla som ser sig som progressiva.

Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Var står (KP) egentligen!?

2008-02-20T13:57:00.003+01:00

Kommunistpartiets språkrör Proletären tar i sitt senaste nummer ställning mot Kosovas självständighet. Kosova stöds av USA, som ju är imperialistiskt. Och så bryter det mot folkrätten. Men Proletären anser ändå att albanerna har samma rätt till självbestämmande som alla andra.

Det är svårt att ta debatt mot en sån inställning. Dels faller den på sin orimlighet. Och dels för att den är oetisk, eftersom Kosova stämplas som "guilty by association" eftersom de länder som erkänt det är imperialistiska. Som om det är Kosova som väljer vilka som erkänner dem och/eller hur dessa ska bete sig i sin utrikespolitik (i själva verket skulle de nu välkomna ett erkännande också från Nordkorea).

Jag inser förstås att det finns frågeställningar kring hur förankrat Republiken Kosova är i folkrätten. Jag är därför nyfiken att veta om (kp) tagit avstånd från tesen om revolutionärt våld. Om det i stället stödjer en konservativ folkrätt som ser alltid till statens suveränitet på bekostnad av folket.

Som det är nu finns det ingen som helst skillnad mellan Proletären och de ärkekonservativa skribenterna i USA, i varje fall vad gäller resonemanget kring Kosova och folkrätten.

Själv hoppas jag att Kosova blir det prejudikat som alla talar om. Den historiska utvecklingen har lett till att tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Det är inte imperialismens val, utan historiens vingslag.Just det, om inte annat borde, hälsas med glädje av alla som ser sig som progressiva.

Lär dig albanska och förstå Kosova

2008-02-20T13:32:00.002+01:00

Richard Swartz på SvD tycker idag att det albanska samhället är "gåtfullt". Han beskriver att han har en fragmentarisk kunskap om Kosova, mest genom att ha träffat ledarna. Han nämner Mehmet Bakalli (hans namn är Mahmut, men låt gå), Azem Vllasi, Ibrahim Rugova. Den förste var glader, den andre butter, den tredje kloker. Det är svårt att orientera sig i Kosova med de kunskaperna. En specialist i München har rekomenderat honom att avstå från att förstå utvecklingen och i stället studera "klanerna" i Kosova.

Suck, säger jag bara.

Men Swartz är ändå lite kloker själv. Han medger i artikeln att han inte känt "någon - solid - journalist" (bindestrecken hans egna) som kunnat albanska. Nu råkar jag tycka att han är en solid journalist själv, så jag antar att han räknar in sig själv i den skaran.

Ett välmenande tips till Swartz och hans kollegor, som möjligen motsäger specialisten från München. Vi brukar ju tycka att svenska språket är nyckeln till att förstå Sverige. Så, vad sägs om att droppa "klanerna" och gå en kurs i albanska?

Man kan i och för sig också avstå från att skriva när man är oinspirerad. Men som jag förstår kan det bli svårt då att försörja sig som journalist.

Hur många serber har flytt?

2008-02-19T13:01:00.001+01:00

Kenan Habul återger i Sydsvenskan den 19/2 en intervju med en kosovaserbisk aktivist där denne uppger att 200-250 000 serber skulle ha flytt Kosova. Siffran har tidigare också angetts av TT. Den utgör ett kungligt exempel på serbisk propaganda mot det nya Repubiken Kosova.

Man behöver bara kontrollera de serbiska källorna för att se att siffran är kraftigt överdriven. År 1991 arrangerade Milosevic en folkräkning i Kosova, som bojkottades av albanerna. Då fann de serbiska myndigheterna att det bodde 194 000 serber i landet, en fin och rund siffra i Milosevics smak. Idag uppger det serbiska Kosovoministeriet i sin officiella webbsite att 120 000 serber bor kvar i Kosova. Serber har under hela 1980- och 90-talet klagat på serbisk utflyttning från Kosova samt på att man har låg nativitet, kontra albanernas påstådd "fientligt höga" nativitet. Hur är det då möjligt att 250 000 serber skulle ha flytt!?

I kategorin "kosovaflyktingar" ingår förutom serberna även goraner, turkisktalande, bosniaker, romer, samt också de tiotusentals albanska "internflyktingar" som ännu inte kunnat återvända till sina hem i de serbiskt styrda enklaverna. Det är bra att ha koll på detta när man skriver om Kosova.

Skevt om romerna, Sanvér

2008-02-19T11:38:00.006+01:00

I en arikel i Dagen den 19/12 skriver Paul Sanvér från Länderkommittén om romernas situation i Kosova och i Serbien. Han beskriver levnadssituationen för några kosovaromska familjer som flytt till Serbien och kritiserar Kosova och de internationella organen i Kosova för att presentera "fantasisiffror". Sanvér går så långt som att dra paralleller till nazisternas utrotning av romerna under andra världskriget och ber UM Carl Bildt att agera.

Romer är en utsatt grupp i Kosova såväl som i hela Östeuropa; som Sanvér påpekar så är det inte så otadligt i Sverige heller på den punkten. Romerna i Kosova utsattes efter kriget för urskiljningslösa attacker som hämnd för ett fåtal romers kollaboration med Serbien. Romerna har ärvt en diskriminerad ställning i samhället och är även idag underrepresenterade i högre utbildning, i de centrala och lokala myndigheterna, samt i andra samhällsfora. Den grava underrepresentionen kan inte helt tillskrivas den romska livsstilen, eftersom kosovaromerna är mestadels bofasta och talar landets två stora språk, albanska och serbiska.

Men Sanvér ger en skev och enögd bild av det arbete som gjorts för att förbättra romernas situation. Kosovas myndigheter jobbar nämligen rätt hårt för att komma till rätta med bristerna. Polisen har agerat hårt för att förhindra hatbrott mot romerna och under förra året sjönk antalet hatbrottsanmälningar till de lägsta nivåerna någonsin. För första gången någonsin har romer folkbokförts och fått ID-kort. Som rom får man idag gratis skolutbildning och skolböcker på romanes av Kosovas skolverk. Kosova är det enda landet i Europa (!) där man har sändningar på romanes i public service TV och radio. Två romska partier finns i parlamentet och en rom har också utsetts till minister. Kosova tilldelar årligen medel av sin budget och samarbetar med av internationella donatorer för att bygga nya hus till romska flyktingar. Landets president och premiärminister har båda talat till de romska flyktingarna i Serbien, i förhoppning om att de uppger drömmen om asyl i tredje land och återvänder till sina hem och härd i Kosova.

Det är mycket kvar att göra innan romer får samma levnadsvillkor som andra grupper i Kosova, men det är en djävla bra start, anser jag. Att Sanvér kallar detta för "fantansisffror" och jämför med nazismen är inte ett brott mot sanningen, utan också ett skymf mot nazismens offer.

Tungt fel, Aagård

2008-02-19T11:12:00.004+01:00

Martin Aagård hade skrivit en tung kolumn i dagens kulturbilaga i SvD. Jag kan inte förstå hur någon som föresatt sig att kritisera ett rasistiskt parti kan ge en så onyanserad, ja rentav nykolonial bild av Kosova och dess människor.

Extremister finns i alla samhällen, det fanns i UÇK och det finns i Kosova idag, liksom det finns i Sverige och annorstädes. Men Kosova är inte ett land som domineras av gatuslagsmål, utan där en majoritet av människorna i fem på varandra efterföljande val transcenderat sitt arv och sin historia och röstat fran moderata krafter. De bönder, elever, lärare, bilmekaniker, böneutropare, katolska präster, läkare, städare och andra som utgjorde stordelen av UÇK kämpade inte mot serberna för att de var olika och såg annorlunda ut, utan för att serberna agerade som herrefolk och anställde en statsorganiserad terror mot den icke-serbiska civilbefolkningen. Haagtribunalen har åtalat och dömt Serbiens statsledning för dessa brott, vissa av dem jagas fortfarande.

Man väljer själv vad man vill lyfta. När Martin Aagård väljer att bortse från majoriteten och lyfter en liten minoritets brott gör han precis som det SD som kan kritiserar.

En omtumlande förändring

2008-02-19T09:21:00.009+01:00

Utvecklingen kring Kosova under de föregående dagarna har gått snabbt. Ett nytt land har fötts fram och har fått erkännande från en rad länder. Europas karta behöver ritas om igen.

Att det skulle smälla den den 17 februari visste vi före de flesta andra. Att Republiken Kosova skulle få erkännande från USA och de flesta EU-länderna visste vi också i förväg, även om det blev något förvånande Afghanistan som var föst ute med ett erkännande. Sverige erkänner Kosova den 4 mars, har Carl Bildt sagt. Serbiens argument mot självständigheten höll helt enkelt inte. Serbien bröt den gamla jugoslaviska konstitutionen när man fråntog Kosova sitt självstyre. Det bröt mot folkrätten varje dag när det hade makten över Kosova. Att åberopa juridiken var därför direkt skadligt för Serbien, men det insåg de inte. Serbien, som agerat som Rysslands bandhund på Balkan under århundraden, anklagar nu Kosova för att gå andras ärenden; men det var heller ingen som trodde att de blir goda förlorare.

En del länder, främst de som har egna missnöjda minoriteter, har förvisso sagt nej till Kosova. Spanien, som förbjudit baskiska politiska partier, Ryssland, Kina, Vietnam, samt Azarbaijan, som räds att förlora Nagorny Karabach. Det är fler som räds exemplet Kosova, men ännu fler jublar. Ty Kosova är i själva verket ett lysande prejudikat. Den tiden då en stat kunde döda, våldta, plundra och fördriva sina medborgare och ändå åberopa suveräniteten går mot sitt ände. Nu kommer alla regeringar att tänka både två och tre gånger innan de släpper loss mördare och banditer i uniform. Vi är inte riktigt där än, men Kosova utgör onekligen ett rejält steg framåt.

Själv har jag deltagit på olika sätt i befrielsekampen sedan barnabenen. Ställd inför en brutal fiende fick man aldrig tillåta sig lyxen att slappna av, än mindre att tvivla eller förtvivla. Min farfar Sakib brukade berätta för oss barnbarnen om två grodor som föll i en hal mjölktunna. Den ena gav upp och drunkande. Den andra paddlade på för bara livet, utan någon som helst chans till räddning. Mjölken blev till youghurt, youghurten blev till ost, och grodan kunde hoppa ut. Ni får själva välja vad för sorts grodor ni ska vara, brukade han säga till oss. Själv dog han en hemsk död, utan att ha smakat på friheten.

Jag vet att jag borde vara glad, också för hans skull. Ändå känns allt så overkligt och så kluvet här utanför den gamla tunnan, man är fullkomligt omtumlad.

Å ena sidan pur glädje och en känsla av insikt som ännu till hälften vägrar trilla in, att vi faktiskt har segrat. Jag tänker på min familjehistoria. Min farfarsfar som fick sitt hus och sin mark exproprierad fyra gånger och fick leva med sin familj, däribland min farfar, som sjabbiga hundar. Min morfar, vars familj fördrevs av serber från dagens Serbien en kall februarinatt 1879 och som dog ut i snön; han togs upp som ende överlevande från sin mors dödsfrysna armar och växte upp som föräldrarlös, fick aldrig veta sina föräldrars eller sina syskons namn. Min far, som satt mer inne i fängelse än var ute med sin familj. Jag själv, som fick stämpel som ung och förbjöds att studera eller att inneha ett jobb, dömd till att bli kriminell av en kriminell regim. Alla vi, generationer av ett förnekat och förjagat folkslag, har äntligen fått en upprättelse.

Å andra sidan blev inte Kosova som jag hade tänkt mig. Våra serbiska grannar gläds inte med oss, Kosova förblir etniskt och religiöst splittrat. Dess självständighet är vingklippt och övervakas av en EU-mission som har en närmast kolonial funktion. Det solkar glädjen och förtar mycket av segersötman. Kvar blir en bitterljuv känsla, av att allt hade kunnat vara annorlunda, ännu bättre och bjärtare, om bara Gud, serberna, ödet eller stormakterna hade beslutat så. Det är så konstigt att tänka så, man får skuldkänslor mitt i glädjen.

Kanske borde jag bara släppa loss och glädjas vilt om än blott för en dag. Kosova har ännu en lång väg att gå, men nu blir det i varje fall i nerförsbacke. Det borde räcka som skäl för en ordentlig fest. Jag vet att min farfar skulle gilla det.

Varför blir inte Kosova som Östtimor?

2008-02-11T17:08:00.000+01:00

Östtimor, den f.d. indonesiska provins som fick sin självständighet år 2002, genomlever en allvarlig kris. Presidenten och premiärministern undgick med knapp nöd igår ett samordnat attentat av rebeller från landets militär, som ser ut att ha försökt genomföra någon sorts statskupp.

Exemplet utgör en allvarlig varning även för Kosova, som i helgen väntas utropa sin självständighet. Onekligen finns det en del paralleller mellan Östtimor och Kosova.

Liksom i fallet Kosova, där den fredsbevarande K-Forstyrkan är tänkt att sköta säkerheten även efter självständigheten, så sköts Östtimors säkerhet fortfarande fem år efter självständigheten av utländsk militär och polis under FN-flagg. Både Östtimor och Kosova fick ärva en svår situation efter Indonesiens respektive Serbiens tillbakadragande. All administration försvann över en natt, inklusive folkbokföring, domstolsregistrar, skattebokföring och egendomslagfarter. Båda länderna fick börja om från scratch helt enkelt, med lite mer än entusiasm och god vilja till hands.

Till råga på det plågas båda länderna av etniska splittringar och dålig ekonomi. Samhället lider också av späningen mellan garvade krigsveteraner från befrielsekrigen och civila ledare, som ofta levt utomlands under ockupationen.

Sannolikheten för en östtimoriansk scenario i Kosova får ändå anses vara låg. Mellan länderna finns det också stora skillnader.

Analfabetismen på Östtimor uppgår till 50 procent, vilket är ojämförbart med Kosova. Till skillnad från Kosovva lever drygt 30 procent av den östtimorianska befolkningen i stammsamhällen i urskogen och står helt utanför penningsekonomin. Kosova ligger i Europa. Landets ekonomi har redan lockat till sig en del utländska investeringar, fråmst i bank-, bygg- och energisektorn, och lär få en helt ennan skjuts när man har upphävt osäkerheten kring landets status. Kosova har skrivit på FN:s milleniemål och har framför sig en tydlig - om än lång och krokig - väg in i EU.

Kosova har också lyckats mycket bättre med att bygga upp ett eget inhemskt styre och en egen förvaltning. Rättsväsendet drar fortfarannde till sig kritik och korruptionen är utbredd, men gapet till grannländerna är ändå inte ens tillnärmelsevis så enormt som i fallet Östtimor. I en del avseenden får det faktiskt mycket bra. Kosova är det enda landet på Balkan som har 30 procent kvinnor i parlamentet. Alla de fem val som genomförts i Kosova, såväl på central som på lokalnivå, har fått internationell beröm; en del observatörer har gått så långt som att lyfta dem som ett exempel för grannländerna.

De etniska spänningarna mellan serber och albaner är Kosovas största problem. Men det är ett problem som i stort underblåses utifrån från Belgrad. Kosovaserberna har fått genom Ahtisaaris paket fått unika garantier, som i flera fall överskrider allt det som åstadkommits i minoritetsskydd i Europa. I Kosova tjänstgör serberna idag som poliser, lärare, läkare, statsråd. Serber finns tom i Kosovas skyddskår TMK, den organisation som är en direkt efterträdare av gerillan UÇK och som är tänkt att utgöra kärnan i landets blivande armé.

Kosovas romer har för första gången någonsin skrivits in i folkbokföringen, utrustats med ID-kort, och får både skolutbildning och egna program i landets public service TV på hemspråket. Både romer och andra folkgrupper, såsom bosniaker, turkisktalande etc. stödjer kampen för självständighet. Att albanerna sedan utgör en homogen majoritet i landet med drygt 90 procent av invånartalet är också en tydlig skillnad jämfört med Östtimors splittrade etniska karta och kan inte direkt räknas som en nackdel i sammanhanget.

Den mest postitiva skillnaden i Kosova är ändå att denna albanska majoritetssamhället lyclats oerhört mycket bättre med att läka sina egna krigssår. Under det dryga år som gått sedan ex-presidenten Ibrahim Rugovas död i lungncancer i jan 2006 har de tidigare splittrade albanska partiena hittat till ett samarbete som tidigare varit otänkbart. Den parlamentariska demokratin fungerar hyfsat bra, den exekutiva makten är jämlikt fördelad mellan de två tidigare huvudoponenterna LDK och PDK. Opositionen har samtidigt fått mer insyn och inflytande i parlamentet än vad landets temporära grundförfattning föreskriver. Allt är inte guld och gröna skogar naturligtvis, men jag kan på rak arm nämna fler EU-länder som har skäl att avundas Kosova i den bemärkelsen. En kupp som på Östtimor är med andra ord otänkbar.

Den svåraste politiska utmaningen för Kosova i framtiden, som jag ser det, är att implemmentera Ahtisaaris lösning. Det är ett paket med en mängd komplicerade undantagsklausoler avsedda att skydda Kosovaserbernas särintressen. Det användes för att avvärja den serbiska kritiken och få större internationellt stöd för självständigheten, men kan paradoxalt nog göra det svårare att få landet att fungera ihop.

Och så ekonomin förstås, som är lika viktig i Kosova som i Östtimor - fastän det senare har en långt större kris. I fallet Kosova hänger den utvecklingen intimit ihop med Ahtisaaris paket, huruvida det ger det stabilitet som fordras för att locka utländska investeringar. Oaktat svaret, så är ju intrycket att Kosova har ett bättre utgångslänge och ett ojämförbart bättre perspektiv än Östtimor.

"Ryssland ska reagera försiktigt"

2008-02-10T12:40:00.000+01:00

Ryssland "ska reagera försiktigt" när Kosova förklarar sin självständighet, tror USA:s försvarsminister Robert Gates. Han bedömer att ryssarna inte tycker om idén om ett själsvtändigt Kosova, men att de inte kommer att reagera på ett sätt som hotar den internationella säkerheten. Uttalandet till journalister kom vid en internationell konferens om säkerhetspolitik som avslutas idag i Münich, Tyskland.

"Min uppfattningen är, och det är bara min personliga uppfattning, att ryssarna - till och börja med, så tycker de inte om Kosovas självständighet - men ändå, de kommer att reagera försiktigt", sa försvarsminister Gates till journalister som samlats vid konferenslokalen.

Konferensen i Münich, den 44:e i raden, samlade drygt 350 deltagare, regeringschefer, ministrar och sakkuniga om försvars- och säkerhetsfrågor. Bland deltagarna fanns också Sveriges försvarsministern Sven Tolgfors.

Kosova, tillsammans med Afghanistan och Irak, toppade agendan för mötet. Dimitri Rupel, som presiderar över EU:s ordförandeland, meddelade att han väntar en snar självständighetsförklaring i Kosova. Det lär enligt honom ske "under vårt mandat som ordförandeland". Han hoppades också att EU under samma tid ska täcka hela Balkan med billaterala avtal om stabilisering och associering, som är det första steget mot ett fullvärdigt EU-medlemskap.

EU måste få ett avslut på den jugoslaviska krisen. Det innebär att EU ska skicka inbjudningar även till Makedonien, Serbien, Montengro, Bosnien och Albanien", sa Rupel.

Serbien delegation vid konferensen leddes av landets president Boris Tadic samt försvarsminister Dragan Sutanovac. Serberna utnyttjade konferensen för att återigen kräva "nya förhandlingar" med Kosova.

"Förhandlingarna måste fortsätta ända tills båda sidor blir nöjda", sa bl.a. Boris Tadic.

Serbien garderade sig emellertid även för den händelse att Kosova som väntat utropar sin självständighet den 17 februari. Försvarsministern Sutanovac begärde av EU:s "utrikesminister" Javier Solana att han "garanterar" säkerheten för serberna i Kosova. '

"Jag är övertygad att NATO inte ska syssla med frågan om [Kosovas] status utan ska även i fortsättningen övervaka freden och säkerheten i vår serbiska provins", sa Sutanovac.

Uttalandet kan ses som en gliring mot uppgifter som läckt i medierna igår att NATO ska bli behjälpligt vid uppbyggandet av en kosovarisk armé på 2 500 man.

I konferensen fanns inga kosovariska deltagare. Medierna i Kosova skriver idag att landets politiska ledare har haft möten i helgen för att förbereda texten i landets självständighetsförklaring.

Dagstidningen Koha Ditore skriver att landets president Fatmir Sejdiu, premiärministern Hashim Thaçi, parlamentets talman Jakup Krasniqi, samt ledarna för den parlamentariska opositionen Nexhat Daci, Bexhet Pacolli och Ahmet Isufi deltagit i möten. Även icke-namngivna utländska diplomater ska ha deltagit i de slutna mötena, enligt KD.

Kosovaparlamentets presidium träffas den 13 februari för att förbereda dagordningen för nästa plenummöte i Kosovas parlament. Presidiet får då troligen självständighetsdeklarationens text. Den väntas också inbjuda EU att ta över efter FN-styret, samt garantera medborgerliga rättigheter till alla landets minoriteter.

Ett självständigt Kosova har ett starkt stöd hos nästan alla höga ledare i USA. Även presidentkandidaterna Hillary Clinton och John McCain tros vara positiva. McCan, som är flitig gäst vid konfernsen Münich, avstod i år från att delta p.g.a. primärvalskampanjen, men skickade ut ett pressmeddelande där han stödde Kosova.

"Det är dags att dra hela Balkan och särskilt Kosovo från 1990-talets förflutna och knuffa dem vidare mot det 21:a århundradet, genom att erkänna dess självständighet", hette det i pressmeddelandet.

Även Rysslands försvarsminister Sergei Ivanov fanns med vid konferensen men avstod från kommentarar om Kosova.

Förutom Kosova diskuterade man också säkerhetsläget Afghanistan och de amerikanska planerna om ett nytt misilförsvar i det som tidigare varit Östeuropa.

"Kosova får egen armé"

2008-02-09T18:07:00.000+01:00

De fredbevarande trupperna K-For i Kosova ska få i uppdrag att bygga upp en kosovarisk armé efter det att landet har förklarat sig självständigt. Armén får 2 500 trupper och ska avlasta K-Fors funktioner i Kosova, skriver den belgiska dagstidningen La Libre Belgique.

FN:s chefsförhandlare i förhandlingarna mellan Kosova och Serbien Martti Ahtisaari har föreslagit i sin plan att man ska upprätta en Kosova Security Force. KFS ska vara en lättbeväpnad styrka på 2 500 man och ha c:a 3 000 i reserv. Styrkan ersätter nuvarande Kosovas skyddsvärn TMK som är 3 800 man stark.

I Ahtisaaris plan står det att TMK "ska upplösas" efter självständigheten. Kosovas ledning och TMK:s högre befäl har talat om styrkan ska "övergå" till KFS.

La Libre skriver också att Belgien är positivt inställt till ett självständigt Kosova. Tidigare har det spekulerats att det lilla landet skulle vara skeptiskt p.g.a. de egna etniska splittringarna mellan valoner och flamländare.

Mobb angrep Kosovautställning i Belgrad

2008-02-08T12:27:00.001+01:00

En mobb serbiska nationalister hindrade igår en utställning av konstnärer från Kosova som var tänkt att öppna i Belgrad. Hundratals förargade medlemmar från nationaliströrelsen Obraz demonstrerade utanför med bilder på krigsförbrytarna Karadzic och Mladic och skanderade antialbanska slagord.

Två av dem bröt sig in och vandaliserade lokalen. De rev bl.a. konstverk som föreställer en död gerillaledare från UÇK samt av Elvis Presley.

Utställningen hade arrangerats av en ungdomsorganisation som arbetar för etnisk försoning i f.d. Jugoslavien.

Polisen hade fått förhandsinformation om Obraz' planer och hade gått i ställning runt utställningssalen men hindrade inte vandalerna från att storma in. I stället rådde man arrangören att stänga lokalen för att inte reta mobben ytterligare.

Utställningen från Kosova var det första av sitt slag i Belgad på över tio år. Den har tidigare visats i Novi Sad, där den också har dragit till sig protester från serbiska radikaler.

Domstolstrots friade opositionsledare

2008-02-07T21:23:00.000+01:00

Distriktdomstolen i Kosovas huvudstad Prishtina avbröt idag rättegången mot opositionsledaren Albin Kurti sedan rätten misslyckats med att värva ett juridiskt biträde åt honom. I ett meddelande från domstolen hette det att hela rättegången har "upphävts".

Albin Kurti, 27, leder opositionsrörelsen VETËVENDOSJE! (sv. Självbestämmande) som är emot Ahtisaaris fredsplan och kräver full självständighet för Kosova. Han åtalades den 10 februari i fjol för "brott mot människors liv och den allmänna egendomen" efter en fredlig demonstration som angreps av polis och ledde till 2 döda och 85 skadade.

Lokala och internationella mr-grupper anklagade polisen för övervåld och bl.a. Amnesty krävde att de inblandade FN-poliserna skulle avstängas och utredas för "olaga avrättning". FN-styret UNMIK valde dock att forsla ut poliserna och gripa Albin Kurti, vilket föranledde stort missnöje i Kosova och hård kritik utomlands.

Under rättegången har Albin Kurti vägrat att försvara sig. Han har stämplat rätten som "en kolonialdomstol" och uppmanat sina försvarare att hoppa av för att inte förse "den koloniala rättvisan" med ett alibi. Pga domstolstrots har Kurti fått tillbringa processen omväxlande på häkte eller i husarrest.

Under rättegången har Kurti konsekvent nekats rätten att yttra sig, att ha tillgång till åklagarens handlingar, att bli informerad om vittnen, samt att tillkalla egna vittnen, något som föranlett kritik från bl.a. Amnesty.

Att han trots det vann mark märktes dock tydligt i okt 2007, då det juridiska biträde som utnämnts av domstolen lydde Kurtis uppmaning och vägrade att infinna sig i rätten. Domstolen dömde advokaten till 250 evro i böter och uppmanade Kosovas Advokatsamfund att dra in hans tillstånd. I dec utnämndes ett nytt biträde, en man som hade fördömt sin nye klient offentligt i medierna i dagarna efter februaridemonstrationen.

Den skandalartade utnämningen fick åter kritik av bl.a. Amnesty, som kallade rättegången för "politiskt motiverad". Advokaten fick avsked av rätten i jan 2008.

Frigivningen av Kurti i eftermiddags kom sedan rätten misslyckades med att hitta ett nytt biträde. Ytterligare tre advokater har vägrat hörsamma rättens uppmaning, trots 250 evro i böter och hot om yrkesförbud. Som en sista desperat åtgärd vände sig rätten till chefen för Kosovas advokatsamfund, som också vägrade och fick böta 250 evro.

Beslutet att "upphäva" den pågående rättegången utan tidsfrist är inte förankrat i Kosovas lagar och tolkas av bedömare som att rätten friat Kurti helt.

EU, Kosova nära att fälla regeringen i Serbien

2008-02-07T15:06:00.000+01:00

Mindre än en vecka efter presidentvalet i Serbien är landet fastlåst i en oförsonlig kamp mellan presidenten Boris Tadic och premiärministern Vojislav Kostunica. Trätan handlar om huruvida Serbien ska frontalkrocka med EU över Kosovas snara självständighet eller inte.

Kostunica har begärt att parlamentet ska sammankallas för att ta strid mot EU, som fattat beslut om att upprätta en mission i Kosova. Tadic anser att landet vinner mer på att underteckna ett stabiliserings- och associeringsavtal (SAA) med EU och vill sammankalla regeringen i stället.

Serbien fick gräddfil till ett förmånligt SAA, som skulle ha undertecknats i dag i Bryssel av biträdande premiärminister Bozidar Djelic och EU:s integrationsansvarige Olli Rehn. Men undertecknandet blev aldrig av p.g.a. Kostunicas harm över EU:s beslut att upprätta en mission i Kosova.

Olli Rehn avslöjade igår att Kostunica själv tidigare bett honom att hålla isär Kosovafrågan och Serbiens integration i EU.

"Jag blir besviken när han bryter mot sina egna förpliktelser", sa Rehn i ett ovanligt frankt uttalande.

Medierna i Belgrad hävdar idag att Kostunica vill undvika att sammankalla regeringen eftersom han fruktar att dess 17 EU-vänliga ministrar som står Tadic nära kan överrösta hans egna 8 ministrar och driva genom att man undertecknar SAA mellan EU och Serbien. Kostunica anser att det vore samma som att "sälja" Kosova.

Frustrationen i Serbien idag uppges vara stor och gränsa till allmän panik. Många serber är nu rädda att förlora både Kosova och EU.

Om Kostunica och Tadic inte kommer ur sina fastlåsta positioner blir ett nyval till parlamentet enda möjliga utväg. Det kan i så fall ske i maj, då Serbien har lokalval och provinsen Vojvodina har val till sitt provinsparlament.

Om så verkligen sker blir det svårt att förutse hur pusselbitarna kan falla. En del journalister som står Kostunica nära spekulerade imorse att han kunde samregera med radikalerna men fick genast basning av radikalernas viceordförande Tomislav Nikolic, som bryskt avvisade idén.

Det är oklart om och hur regeringens eventuella fall i Belgrad kan påverka Kosovas väg mot självsätndigheten.

Mina källor i Prishtina, som står regeringen nära, säger mig att Kosovas regering har skjutit upp självständigheten till den 17 februari. Datummet har valts strategiskt på en söndag, vilket gör det omöjligt för Ryssland att sammankalla ett möte i säkerhetsrådet. Dagen efter, måndagen den 18 februari, har EU planerat in ett möte och kan genast erkänna Kosova.

Det är troliga är att Kosova tutar och kör oaktat händelseförloppet i Serbien. Regeringen i Prishtina vill under alla omständigheter hinna utropa sin självtändighet före den 1 mars, då Ryssland tar över ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd.

Klarsynt, Holmström!

2008-02-07T09:32:00.000+01:00

Journalisten Stefan Holmström skriver i Borgåbladet den 6 februari att det är dags att erkänna Kosova men också att sluta demonisera serberna.

”Snällt barn väntar – och blir utan', lyder en klassisk finurlighet. Kosovo har varit ett snällt barn på tok för länge. Kosovanerna har inte bara all rätt till självständighet nu, men också rätt att få till allt stöd från omvärlden", heter det i Holmströms artikel med rubriken "Dags att avdemonisera serberna".

Kosovas självständighet kommer tvinga fram den Vergangenheitbewältingung, reflektion över och konfrontation med det förflutna, som pånyttfött det demokratiska Tyskland efter nazismen men som så tragiskt saknats i Serbien. Den behövs, för att serberna ska avdemoniseras i omvärldens ögon.

Det är sällan som man i svenskspråkiga medier bevittnar en så klarsynt, närmast profetisk inblick i det som behövs på Balkan. Jag har tidigare på förekommen anledning nämnt, att svenskspråkiga medier skrapar oftast bara på ytan, satta i ett skruvstäd mellan kravet på besparingar och den allsmäktige Lagomgud som härskar över läsarna.

Kosovarapporteringen är ett typexempel på detta. Alla i Kosova är lika goda kålsupare, förövare som offer. Serberna är dumma, albanerna är skumma; inga yrkesetiska brott är för hemska när det gäller att föda stereotyperna. Det blir billigare så för redaktionerna. Och så är det balanserat också. Lagom, så att säga.

Stefan Holmström avviker från detta mönster. Han påminde om Richard Swartz på SvD när han är är som bäst, nämligen påläst, kultiverad och personlig. Båda är humanister med framtidsperspektiv och civilkurage att ta ställning i en svår konflikt.

Stefan Holmström är finne och Richard Swarts österrikare från början. Bättre argument för fri invandring får man ta och leta efter.

Det går inte att man sitter på händerna, KB

2008-02-06T11:33:00.000+01:00

Kristianstadsbladet skriver i en ledare den 5 februari att inget EU-land borde erkänna Kosovas kommande självständighetsförklaring. Den stressas fram, tycker KB, och medför risk för nya våldshandlingar och flyktingströmmar. Att Serbien drivs ut i armarna på Ryssland är ett annat skäl, tycker KB. Kosova har också allvarliga samhällsproblem, organiserad brottslighet, korruption, dålig ekonomi och en 62-procentig arbetslöshet, samtidigt som folkgrupperna inte försonats. KB poängterar att Serbien erbjudit Kosova en autonomi av Ålandsmodell, vilket man får anta att KB förordar.

KB har naturligtvis rätt på en hel del punkter. Det är slutsatserna som är uppåt väggarna.

Det som omvärlden lärde sig av mars 2004 i Kosova, men som KB uppenbart missat, är tvärtom att risken för nya våldsdåd och flyktingströmmar ökar ju längre osäkerheten kring Kosovas status pågår. Den osäkerheten ökar de etniska spänningarna och motverkar just den försoning som KB med fler, inklusive undertecknad, efterlyser. Det är i själva verket just den här centrala insikten som gav en stark skjuts framåt till omvärldens ansträningar att förhandla fram en lösning mellan parterna.

Ansträngningarna stupade förvisso p.g.a. den nationalistiska drömmen om Storserbien, som får stöd av Ryssland. Serbien, som bröt konsekvent mot alla FN-resolutioner i Kosova före det internationella ingripandet, och Ryssland, som bryter dagligen mot FN-stadgan i Tjetjenien, hindrade ett enigt säkerhetsråd från att fatta beslut. Att de talar högt om folkrätten är därför inget annat än ren och skär hyckleri. Det är livsfarligt att låta detta hycklande skjuta upp beslutet i Kosova, eftersom det ökar risken för just de våldsdåd och flyktingströmmar som KB säger sig befara.

Vad gäller Kosovas samhällsproblem, så är den centrala frågan hur man bäst löser dem. Helt klart är det dock att de gror mot en bakgrund av ekonomiskt förfall. Den registrerade arbetslösheten i Kosova är högre än på Gazaremsan, den är i själva verket högst i världen efter Etiopien. Särskilt farligt är kollapsen i jordbruket där kosovariska bönder, som traditionellt klarat landets försörjning, idag odlar en mindre areal och har färre kreatur än för tio år sedan. Experterna är rörande överens om att Kosova är i desperat behov av utländska inversteringar. Men flera studier som bl.a. Världsbanken, UNDP, USAID samt Institutet för jämförande ekonomiska studer i Wien genomfört visar entydigt att osäkerheten kring statusfrågan är i särklass viktigaste förklaringen till varför investerarna tvekat.

Kosova är litet, har bördig jord, är rikt på vatten, samt har Europas största fyndigheter av bly, nickel och zink. Den har också Europas yngsta befolkning med en stark entreprenörstradition och förhållandevis bra utbildning. Det är inget garanti att det går bra, men är ett djävla bra utgångsläge. Det Kosova behöver nu är få sin statusfråga löst, så att det blir säkrare för investeringar. Då är det konstigt att föreslå som KB gör att man ska fortsätta sitta på händerna. Menar KB att det skulle lösa Kosovas problem!?

Rädslan att Serbien vänder sig till Ryssland är kraftigt överdriven, det visade det senaste serbiska presidentvalet. Landet blir inte en rysk provins, det sätter geografin stopp för. Serbien ligger i Europa och kommer så småningom att komma hem i EU. Men Belgrad behöver först bli kvitt sin dröm om Storserbien. Faktum är att Kosovas olösta status gett serbiska nationalister luft under vingarna under alla år efter Milosevics fall. Jag för en hoppas och tror att förlusten av Kosova kommer tvinga fram en serbisk Wergangenheitsbeweltigung, en omarbetning av det förflutna, som absolut behövs om landet ska gå vidare mot EU. Serber är inte genetiskt korrupta, de behöver bara få rätt incitament. KB:s syn på serber, som anas mellan raderna, är i mina ögon hopplöst statiskt och defaitistiskt.

Sist men inte minst, Ålandsmodellen. Det råkar så vara att jag på 1990-talet arbetade på dåvarande Kosovas informationskontor, en informell representation för Kosova i Stockholm, och fick av Kosovas dåvarande exilregering i uppdrag att se över just Ålandsmodellen som en möjlig lösning. Detta var före Recakmassakern, före avrättningarna i Drenica och massfördrivningen av Kosovas albanska befolkning. Jag fick åka över till Åland och studera förhållandena där, i all diskretion förstås. De första intrycken var positiva, jag fick förstärkning i manskap och pengar och vi kunde kartlägga modellen i sin helhet. Slutsatsen blev att Åland saknade en del av de befogenheter som Kosova hade innan Milosevic raserade författningen och upphävde autonomin, t.ex. ett eget hemvärn (eller territorialförsvar som det hette i Kosovas autonomi). Men att man ändå kunde ha Åland som bra riktmärke vid eventuella förhandlingar.

Förslaget förmedlades via ett tredje land till Serbien och begravdes där. vi hörde aldrig någonting mer om det förrän förra året, då det överraskande togs upp av Belgad igen. Men nu hade förhållandena ändrats radikalt. Serbiska staten hade under tiden bedrivit organiserad statsterror mot civilbefolkningen i Kosova. 10344 människor dödades eller försvann under kriget, enligt uppgift från Council for the Defence of Human Rights and Liberties. 20 000 kvinnor våldtogs, enligt Centre for the Protection of Women and Children; Humans Rights Watch konstaterade i sin rapport att våldtäkt hade använts systematiskt som ett vapen i etniskt rensning. Världsbanken konstaterade att Serbien hade bränt och skadat drygt 184 000 hus och/eller byggnader, räknat ihop med plundringen av Kosovas tillgångar uppgick skadorna till uppemot 8 miljarder USD. Serbiens ledande skikt har åtalats och dömts i Haag för dessa brott. När Åland blev till krökte inte finnarna ett hårstrå på hela Åland. Att föreslå Ålandsmodellen nu som KB gör är därför blåögt, milt sagt.

I dagsläget har omvärlden inte så mycket att välja emellan. Att fortsätta tvångsäktenskapet med Serbien i någon form är direkt farligt, eftersom albanerna inte accepterar det längre och Serbien varken förmår eller vill lösa Kosovas problem. Det andra alternativet, att vi fastnar för alltid i en kvasikolonial roll i Kosova, duger heller inte. Ergo måste Kosova bli självständigt och få stöd tills det förmår att stå på egna ben. Den här insikten är numer legio hos alla som arbetat kring frågan. Synd att den saknas på KB.

Bildt gör fel att bromsa i Kosova

2008-02-05T16:57:00.000+01:00

Mikael Holmström uppgav i SvD den 26/1 att Carl Bildt agerar bromskloss inom EU vad gäller Kosova. I artikeln citeras en svensk "anonym diplomat" som säger att beslutet skyndas fram av "stormakter". På UD fruktar man dessutom att självständigheten kan orsaka en splittring av EU och en serbisk blockad av Kosova, vilket EU - ytterst svenska skattebetalare - får vara med och betala. Albanerna får också en känga för en "romantisk bild" av självständigheten.

Det är en milt sagt skev och mörk bild som målas upp. Dessvärre stämmer den bilden överens med min egen erfarenhet av hur UD resonerar kring Kosova. Varje gång jag och andra andra svensk-albanska företrädare tagits emot på UD för att bl.a. dryfta Kosova har vi också mött samma oro och samma besatthet med domedagsscenarier. Man skulle kunna tro att UD fruktar världens undergång om Kosova erkänns som en självständig stat.

Dessbättre börjar Carl Bildt och UD få ont om argument i sina skyttegravar. En av deras flitigast förfäktade skäl mot ett självständigt Kosova, att den kommer att föra nationalister till makten i Serbien, föll ju också pladask i dagarna. Jag noterar med nyfikenhet att den också saknas i SvD:s senaste skräckredogörelse från UD.

självklart har Bildt och resten av gänget på UD rätt när de tar upp problemen som väntar Kosova efter självständigheten. De har också helt rätt i att vi svenska skattebetalare ska stå för en del av kalaset.

Det är bara det att de konsekvent "glömmer bort" möjligheterna som öppnas genom ett självständigt Kosova och, omvänt, riskerna med att ha kvar ett ohållbart status quo. Vill UD att svenska skattebetalare hellre ska pumpa ut miljoner årligen till ett svart hål utan någon som helst framtidsplan? Som dessutom kan explodera när som helst, med ett ännu högre mänskligt och ekonomiskt pris som följd?

De farhågor som "en anonym svensk diplomat" uppger som broms i Kosova känner vi till sedan tidigare. De har man också försökt att gardera emot, så långt som det nu är möjligt. K-For, FN-polisen och Kosovo Police Service KPS har ökat truppnärvaron i de värsta krishärdarna i Kosova, just för att hindra en splittring och etniska strider. De har också inrättat en gemensam aktionsplan för att agera om sånt inträffar.

Vad gäller den omtalade serbiska blockaden mot Kosova, så har Albanien lovat att ställa alla sina hamnar och vägar till förfogande för att lindra nöden i Kosova. Faktum är att man i Belgrad mycket väl vet att man inte kan driva in kniven till skaftet. Om man låser fast sig i ett fanatiskt motstånd mot två albanska stater så riskerar man i slutändan att få endast en sådan: Storalbanien. Det vill inte Serbien, lika litet som någon annan.

Det status quo som UD är så rädd om har lett till 47 procents registrerad arbetslöshet, hälften av kosovarerna lever i centralafrikansk fattigdom enligt Världsbanken. Självständigheten erbjuder en väg ut ur eländet. Kosova har Europas största zink och nickelfyndigheter och enorma lager av kollignit. När osäkerheten kring statusfrågan upphört har landet en chans att dra till sig utländska investeringar och rycka upp ekonomin.

Kosova kan inte leva på socialbidrag från EU för all framtid, det måste ges en chans att komma på egna fötter. Kalla mig gärna för romantiker, men jag satsar hellre mina skattepengar på detta än på Carl Bildts "vänta och se".

Ofullständigt om romerna, Hamrén

2008-02-05T12:14:00.000+01:00

I två artiklar i Sydsvenskan den 30/1 skriver Henrik Hamrén om romernas situation i Kosova och i Serbien. Artiklarna ger en bra beskrivning av romernas förfärliga livssituation i båda fallen. Men skribenten nämner inte de lovvärda insatser som gjorts i Kosova för att komma till rätta med situationen.

Romer är förvisso en utsatt grupp i Kosova såväl som i hela Östeuropa; det är förresten inte så otadligt i Sverige heller på den punkten. Men Kosovas myndigheter jobbar hårt för att komma till rätta. För första gången någonsin har romer folkbokförts och fått ID-kort. Som rom får man idag gratis skolutbildning och skolböcker på romanes av Kosovas skolverk. Kosova är det enda landet i Europa (!) där man har sändningar på romanes i public service TV. Två romska partier finns i parlamentet och romerna har också fått en ministerpost.

Det är mycket kvar att göra innan romer får samma levnadsvillkor som andra grupper i Kosova, men det är en djävla bra start, tycker jag. Och det förtjänar att stå i SvD också.

Fel om Kosovaromerna, DN

2008-02-05T12:05:00.000+01:00

I en artikel i DN den 29/1 om Etnografiskas utställning om romerna jämförde Lars Linder nazisternas utrotning av romerna med romernas ställning i Kosova idag. Den jämförelsen kändes både långsökt och malplacerad i en annars väl författad artikel.

Det stämmer bra som Linder skriver att tiotusentals romer flydde Kosova efter kriget. De utsattes för en urskiljningslös och orättvis hämnd för påstådd kollaboration med serberna, ett brott som blott en minoritet av Kosovas romer hade gjort sig skyldiga till.

Att hävda att "de kvarvarande terroriseras än i dag av samma albanska nationalister som slåss för provinsens självständighet" som Linder gör är dock fel på samtliga punkter. Romer är förvisso en utsatt grupp i Kosova såväl som i hela Östeuropa; det är förresten inte så otadligt i Sverige heller på den punkten. Men Kosovas myndigheter jobbar hårt för att rätta till felen. För första gången någonsin har romer folkbokförts och fått ID-kort. Som rom får man idag gratis skolutbildning och skolböcker på romanes av Kosovas skolverk. Kosova är det enda landet i Europa (!) där man har sändningar på romanes i public service TV. Två romska partier finns i parlamentet och romerna har också fått en ministerpost. Det är mycket kvar att göra innan romer får samma levnadsvillkor som andra grupper i Kosova, men detta är en djävla bra start.

Sist vill jag bara säga att albanska nationalister kämpar för Storalbanien. Liksom serbiska nationalister som slåss för Storserbien avskyr de idén om Kosova. Det tycker jag att man ska komma ihåg när man skriver i ämnet.

Till Göteborgs Fria: 'Upplös tvångsäktenskapet'

2008-02-05T11:18:00.000+01:00

I GF den 28/1 skriver Ljubomir T. Devic bl.a. att det är farligt att erkänna Kosova, eftersom det sker utanför FN och kan allienera Ryssland. Han menar också att Serbien erbjudit albanerna mer än något annat land i världen ger sina minoriteter. Skribenten skriver sedan om både serbernas och albanernas historia, för att få den att passa in i hans världsbild.

Jag tänker inte kommentera Devics märkliga påståenden om Balkanfolkens mytiska förhistoria, eller förslaget om en kristen ekumenisk stad i en huvudsakligen muslimsk miljö. Däremot vill jag kort säga att han har helt fel vad gäller det självständiga Kosova.

Att Kosovas erkännande går utanför FN beror på serbisk och rysk cynism. Serbien bröt regelbundet - med ryskt stöd - mot ett flertal riktade FN-resolutioner om Kosova sä länge man själv styrde där. Ryssland bryter dagligen mot varje kapitel i FN-stadgan i Tjetjenien. Nu är det återigen ett maktgalet Ryssland som blockerar ett enigt säkerhetsråd från att anta en fredsplan och bana vägen för ett FN-erkännande av Kosova. Att Ryssland och Serbien hycklar sig till försvarare för folkrätten och FN vore därför skrattretande om det inte vore tragiskt, för både albaner, serber och folkrätten.

Men lösningen på den galna ryss-sjukan är inte att dröja i Kosova, utan att reformera både FN och folkrätten. FN kan inte bli offer för en skenande stormakt. Säkerhetsrådets vetoregler behöver ses över, så att de permanenta medlemmarna inte kan anställa veto annat än i frågor som rör det egna territoriet. Likaså behöver man slå fast tydligt i folkrätten att Kosova är ett lysande exempel som visar vägen: en stat ska inte kunna åberopa sin suveränitet om man dödar, våldtar, skövlar och driver på flykt miljontals av sina invånare såsom Serbien har gjort.

Serbien har heller inte gjort någonting för att övertyga Kosova om en fortsatt äktenskap. Den serbiska politiken talar endast till stormakterna, man har aldrig nerlåtit sig till att tala med själva albanerna. Även då har man aldrig riktigt lyckats besvara exakt hur man tänker integrera 2 milj motvilliga albaner, eller varför. Den tystnaden tolkas helt rätt som att man i själva verket inte vill det heller: att serberna innerst inne bara vill ha Kosova, men utan albanerna.

Inför presidentvalet i Serbien besökte både presidentkandidaterna Kosova med tillstånd av FN-styret där. I kontrast till Kosovas albanska ledare talade de bara sitt språk och träffade aldrig någon från "den andra sidan". Det visar oss bäst vad Kosova har att vänta sig av Serbien.

Nej, det är dags att upplösa ett tvångsäktenskap som lett till mord, mordbränder och våldtäkter. Serber och albaner har ännu en chans att bli goda grannar; tyskar och fransmän blev ju det efter två världskrig. Men serber får aldrig mer chansen att styra över albanerna - den delen av historien är förbi.

Tadic segrar, förlorar Kosova

2008-02-05T10:10:00.000+01:00

Serbiens nya president blir EU-favoriten Boris Tadic. Han vann i den andra omgången över sin motkandidat, ultranationalisten Tomislav Nikolic, med knappt 128 000 röster över.

"Detta visar att Serbien är en europeisk demokrati", sa Tadic till sina anhängare när det första preliminära valresultatet blev känt.Slutresultatet som kommer på torsdag väntas bekräfta Tadics seger med 50.57 procent mot Nikolics 47.71 procent. Tomislav Nikolic har redan erkänt sig besegrat och har gratulerat Tadic.

"Jag har förlorat med blott två procent. Min politiska kamp fortsätter", sa Tomislav Nikolic till besvikna anhängare i den serbiska huvudstaden Belgrad.

Tadic fick stöd i större städer i centrala Serbien samt i Vojvodina. I landsbygden fick Nikolic större stöd.

Även serberna i Kosova fick delta i det serbiska presidentvalet, då FN-styret UNMIK valde att även i år följa sin policy att "inte stödja men heller inte hindra" ett serbiskt val. Sml. 16 455 serber röstade i tre enklaver, norra Mitrovica, Albanik/Zubin Potok och Vushtri/Vucji Trn. Ultranationalisten Nikolic fick 73.66 procent av Kosovaserbernas röster, medan EU-vännen Tadic fick 25.36 procent.

Albanska företrädare i Kosova har kallat det serbiska valet som "en intern angelägenhet för ett grannland". De har ändå slagit an i en försiktigt optimistisk ton."Serbien har valt framtiden i stället för det förflutna", sa premiärministern Hashim Thaçi. "Det är dags för Serbien och för Kosova att gå vidare som självständiga länder mot en integration i EU och i NATO", hoppades den kosovariske presidenten, Fatmir Sejdiu.

De albanska företrädarna i Kosova har varit under internationella påtryckningar att dröja med sin självständighetsförklaring för att inte påverka det serbiska presidentvalet.

Nu lär dock albanerna inte vilja vänta längre. Direkt efter det att serbiska valresultatet tillkännagavs meddelade Kosovas parlament att man i veckan ska anta statsvapen och nationalsång för det självständiga Kosova. EU meddelade också i går att man ska skicka en "mission" för att övervaka den nya staten. Stalltipset är att man utropar sin självständighet på söndag, i varje fall enligt de odds som större vadslagningsfirmor i Prishtina erbjuder.

En balanserad respons på Kosovas självständighet lär därför bli den första minan för Serbiens nye president Boris Tadic. Han kan räkna med att Kosova blir erkänt av USA och samtliga EU-länder utom möjligen Cypern. Grannländerna Albanien, Makedonien, Montenegro, Kroatien och Bosnien har också lovat göra likadant. Att bryta diplomatiskt med alla som erkänner Kosova såsom man tidigare hotat skulle därför kunna leda till en farlig självisolering för Serbien.

Det är heller inte troligt att Tadic skulle stödja ett eventuellt serbiskt uppror i Kosova enligt bosnisk modell, något som de fredsbevarande trupperna i K-For uttryckligen lovat att slå ner på.Medierna i Serbien har skrivit om att Belgrad i stället planerar en bojkott mot det nya Kosova. El- och transportvägar kan komma att skäras av samt handeln avbrutas. Det senaste blir kännbart för Kosova, som importerar mer än 90 procent av vetemjölet till basmatvaran bröd från Serbien.

En del serbiska analytiker har dock ifrågasatt om det är rätt väg att gå. Albaniens president och utrikesminister har båda besökt Kosova i dagarna och lovat att ställa hamnar och vägar till Kosovas förfogande för att överkomma en eventuell serbisk blockad. Ett fanatiskt motstånd från Tadic mot två albanska stater på Balkan kan faktiskt leda till att det blir bara en sådan: Storalbanien.

(s) riksdagskvinna framför motion om Kosova

2008-02-02T14:57:00.000+01:00

Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s) har framfört en motion i riksdagen, där hon kräver regeringens stöd för "ett självständigt Kosovo".

Regeringen ska verka för en ny Kosovaresolution i FN, alternativt för ett erkännande från EU med stöd från säkerhetsrådets gamla resolution 1244, kräver Larsson.

Sverige ska också verka för att sätta tydliga gränser för den s.k. "övervakade självständighet" som är tänkt att gälla framöver. Ahtisaaris lösning behöver kompletteras med en tidtabell och Kosovas folkvalda måste få mer att säga till om under tiden, menar Larsson.

Ahtisaaris plan "kan i själva verket knappast kallas för självständighet över huvud taget", skriver Hillevi Larsson, och tillägger:

"Den internationella övervakningen må ses som ett nödvändigt ont under en övergångsperiod, men det kan knappast vara meningen att Sverige och EU fastnar för alltid i en dylik kvasikolonial roll i Kosovo. Det bör bli ett officiellt svenskt ställningstagande att Kosovo snarast möjligt ska få ta ansvaret över sin utveckling. Ställ de högsta kraven på Kosovo vad gäller minoritetsskydd och mänskliga rättigheter, men ge det en chans att visa vad det går för. Allt annat har man faktiskt redan provat förut, både i Kosovo och lite varstans i världen, oftast med katastrofala följder".

EULEX de nya landsherrarna i Kosova

2008-02-02T14:33:00.000+01:00

Kosova har äntligen fått ett namn på sina nya övervakare. Den nya EU-styrda missionen, som ska efterträda FN och överse Kosovas "övervakade självständighet", består av 1800 personer och ska heta EULEX, meddelade i morse en EU-företrädare i Prishtina.

Slutdetaljerna kring EULEX inklusive missionen finansieringen filades färdigt i Bryssel i torsdags. Ett formellt beslut väntar man "på måndag eller tisdag", sa Alessio Zuccarini, biträdande chef för EU:s planeringsteam i Kosova, till Kosovas public service TV.

Beslutet om en EU-mission i Kosova fattades i princip i Brysseltoppmötet i december i fjol. Diskussionen mellan EU:s utrikesministrar den 28 januari i år som skulle föregå det formella beslutet blev dock aldrig av. Vem som nu fattat beslutet i stället förtäljdes inte av Zuccarini.

Beteckningen EULEX, med en latinändelse som betyder 'lag', är uppenbart avsedd att avdramatisera missionen. EU vill gärna framhäva att man är i Kosova i otadligt syfte att bistå polisen samt bygget av rättsväsendet. Flertalet av de 1800 personer som ska ingå i EULEX kommer också att verka inom det polisiära och/eller inom rättsväsendet.

Den oförargliga beteckningen kan dock inte dölja faktum att den nya missionen har utrustats med närmast imperiala befogenheter. EULEX har nämligen i uppgift att implemmentera den lösning som föreslagits av FN:s chefsförhandlare Martti Ahtisaari, som godkänts av Prishtina men som avvisats i Belgrad.

I Ahtisaaris paket står det att det blir en högsta representant från internationella samfundet, numer EULEX, som får avgöra om paketet efterlevs, och alltså inte Kosovas folkvalda parlament (General Principles Article 12.3; Annex IX, article 2.1a). Denne ska ha till sin hjälp en kommitté bestående av chefen för den internationella militärstyrkan Kfor samt cheferna för EU och OSSE – men inte någon av Kosovas folkvalda företrädare (Annex IX, Article 3.3). Denna högste representant får också makten att annullera demokratiskt antagna lagar (Annex IX, Article 2.1c) och avsätta såväl utnämnda som folkvalda (Annex IX, Article 2.1d).

Nyckelpersoner inom politik och förvaltning inklusive internationella domare och åklagare ska inte utnämnas av Kosovas parlament, utan ”efter godkännande” från den högste representanten. Regeln omfattar generaldirektören för Kosovas tullmyndighet, chefen för skatteförvaltningen samt centralbankschefen, medan chefen för Kosovas riksrevisionsverk, som startades en gång i tiden av Inga-Britt Ahlenius, samt de internationella företrädarna i Kosovas pensionssparfond, ska utses direkt av den högste representanten (Annex IX, Article 2.2).

Trots den massiva kritiken mot de omotiverade immunitetsreglerna för missionspersonalen i Kosova ges den högste representanten fortsatt full immunitet under sitt mandat (Annex IX, Article 2.6) liksom för övrigt också all annan personal inom EULEX och K-For (Annex IX, Article 4.6). Ahtisaaris plan säger slutligen att det blir en internationell styrgrupp, utan delaktighet från Kosoas folkvalda, som avgör när det är dags för övervakningen att upphöra (General Principles, Articles 12.6 and 12.7).

De flesta kosovarerna är ändå glada över utvecklingen. Att Kosova blir självständigt åtminstone formellt, att man får erkännande från viktiga länder och att den korrupta FN-administrationen UNMIK försvinner, allt detta väger över bristerna med den nya lösningen. "Bättre EU som kolonialmakt än pakistanier", heter det i Prishtina idag.

Men det finns också många som oroas av det demokratiska underskottet i Ahtisaaris paket och av EULEX' maktfullkomliga befogenheter. Rörelsen VETËVENDOSJE! (sv: Självbestämmande) som förestått kraven på full självständighet har aviserats att den tänker oponera sig mot EULEX lika mycket som mot UNMIK.

"Vi har hittills sagt, hellre Kosova i FN än FN i Kosova. Nu inför EULEX säger vi, hellre Kosova i EU än EU i Kosova. Kosovas problem härrör från ett kolonialt förflutet och kan inte lösas av fler koloniala metoder", säger Glauk Konjufca från VETËVENDOSJE!.

Serbiska valet mellan pest eller kolera

2008-02-02T10:43:00.000+01:00

Nationalisten Boris Tadić eller ultranationalisten Tomislav Nikolić, det är valet som det serbiska folket ska ta ställning till i den andra och avgörande valomgången imorgon. Den senare har lockat väljare med ekonomisk populism, ryssvänlighet och glödande tal om Kosova, provinsen som troligen drar sin väg redan nästa helg. Strategin renderade honom ett försprång i förra valomgången men oroade EU och kanske också Ryssland, där en del är måttligt glada över serbens iver att ”komma hem”; Putin själv bjöd till en pompös statsbankett för Tadić nyligen, när ryska naturgasleverantören Gazprom övertog den serbiska energijätten Niš.

Tiden mellan valomgångarna har presidentkandidaterna använt för att trumma in sitt budskap. Nikolić är den som kunnat uppbåda större massmöten numerärt, där öronbedövande folklore från högtalarna handlat mest om Kosova och Ryssland. Tadićs musikval, techno med visselpipor, har förvisso varit skönare, hans tal närmare EU och hans anhängare yngre, men de har också varit mycket färre till antalet.

Presidentkandidaterna stärkte också sina patriotiska kredentialer med lämpliga fototillfällen i Kosova. Nikolić, som har ett stort stöd i de norra enklaverna vid gränsen till Serbien, anställde ett massmöte i Mitrovica med ringdanser, fanor, hjältebilder och allt. Tadić valde i stället att besöka enklaver längre ut i den albanska södern, där lokala serber är mer oroliga. Han valde en låg profil och tog i stället bilder med äldre och barn i folkdräkt. I kontrast till de albanska ledarna i Kosova bemödade sig varken Nikolić eller Tadić att träffa andra sidan eller tala på albanska. Det kan verka udda när Serbien kräver hela Kosova tillbaka, men så vinner man aldrig ett serbiskt val på försoning.

Så är det dags imorgon för Serbien att äntligen kasta tärningen. Tadić har gjort sitt bästa för att trumma in sitt budskap, att närmandet till EU är i fara. Men frågan är om skrämseln har gått hem, många serber är rätt lugna. EU har ju gjort affärer med både Milošević och Koštunica, det går nog bra med Nikolić också, tänker man. EU:s senaste iver att curla in Serbien i unionen genom en gräddfil av specialregler och avtal har troligen också motverkat hans strategi.

Man kan ju aldrig veta en valutgång förrän allt är klart, inte minst i Serbien. Förra gången låg Tadić också nere för räkning i första omgången men slog Nikolić i den andra, sånt är möjligt igen. Men jag tippar på att Serbien på måndag får en ryssvänlig ultranationalist som president och överbefälhavare över landets väpnade styrkor.

Vad det får för effekter för Serbiens förhållande till EU, det återstår att se. Väljer Nikolić en låg profil efter valet blir det nog business as usual. Men i rollen som president kan Nikolić bromsa eller rentav kapa närmandet till EU. Han kan exempelvis erbjuda ryska företag större andelar i den serbiska ekonomin. Han propagerar också för att Serbien inte ska underteckna ett generöst stabiliserings- och associeringsavtal med EU, eftersom EU-länderna vill erkänna Kosovas självständighet.

Paradoxalt nog spelar valutgången minst roll för själva Kosova, som t.o.m. kan få lite extra luft under vingarna om Nikolić vinner. Under snart 20 år har albanerna lärt sig att de serbiska valen står mellan pest eller kolera. Ett lysande exempel: nationalisten Tadić, som påhejas av EU, tillfrågades vid sitt senaste besök i Kosova av en lokal journalist om han också tänkt besöka landet efter självständigheten. En fullkomligt normal fråga i rådande läge, får man tycka. Varpå Tadić vände ilsket, hötte med fingret och väste på engelska, ”Provocera mig inte!” Han satte sig därefter i jeepen och stannade inte för att besvara följdfrågan:

”Jag provocerar inte herr president, jag bara gör mitt jobb. Är det en sån här frihet som ni ska ge Kosova om ni tar över här igen?”

Tveeggat om Kosova på SvD

2008-01-31T13:31:00.000+01:00

"På Balkan gäller segra och besegra", skrev Richard Swartz på SvD den 24 januari. De flesta serberna känner sig missförstådda av omvärlden, de ser sig själva som tragiska hjältar och tar inte in att de kan ha syndat, ja de blir arga om man ens antyder det.

Serbien har styrt Kosova med ett förtryck som ökat, från Milosevics författningsvidriga angrepp mot autonomin 1989 till kulminationen 1999 och hans försök att rensa ut alla albaner. Serbien har ingen plan om hur man skulle integrera Kosova och dess 1.7 milj albaner, ens om man fick tillbaka det. Därför ter sig Serbiens krav hycklande, eller åtminstone mindre praktiska, än Kosovas självständighet. Albanerna å andra sidan underskattas ofta men är efter rumänerna talrikast på Balkan. De har för första gången på 100 år ledare med självförtroende, som vunnit med vapen i hand. Väljer de nu att byta ut uniformen mot kostym och slips har albanerna en chans i framtiden.

Jag högläser Richard Swartz, som får en att känna sig insatt, kunnig, smart och kultiverad. SvD har en enastående tur som har en sådan medarbetare. Artikeln i fråga var inget undantag från regeln.

Samtidigt så tycker jag lite synd om honom. Ty man får intrycket att han, liksom de flesta andra insatta, kunniga, smarta och kultiverade skribenter, får ständigt lägga band på sig och stryka lite medhårs den svenska lagomtanken och ignoransen. En sida kan inte - får inte! - ha fel om två trätar, någonsin: i Sverige krävs det alltid! två för att dansa tango. Sålunda beskriver t.ex. Swartz överlägset bäst i svenska medier den bedrövliga situationen i Serbien, bara för att sedan pliktskyldigt upprepa serbpropagandan om NATO:s påstådda hjälp till "gansters i uniform", d.v.s. UÇK-gerillan. Båda sidor måste få vara lika goda kålsupare helt enkelt; eller åtminstone nästan.

Det kanske behövs om man ska driva hem en poäng i Sverige, vem vet. Det kanske är lättare att ge folk insikt om hur nödvändigt det är med ett självständigt Kosova om man fördelar sina gracer.

Men jag kan inte låta bli att känna mig lite frustrerad . I min värld finns många nyanser, men ibland dominerar - om än tillfälligt - en klar färg. Och det krävs absolut inte två för att dansa tango, det kan jag som alban från Kosova intyga: man kan tvingas upp till dans av en Kalasnjikov i nyllet, om man säger så. Jag menar, vem är det som tror att nazister och judar var lika goda kålsupare!? -Därmed inte sagt att jag jämför judeutrotningen med Kosova, men ändå. Likheter finns, liksom det finns situationer där det finns en tydlig skurk.

Vad säger fakta? Ja, att NATO skulle ha bildat eller stöttat UÇK som Swartz antyder stämmer inte. Tvärtom försökte jänkare och NATO in i det längsta att komma överens med Serbien. Amerikanska företrädare uttalade offentligt sitt stöd för Jugoslaviens integritet, med särskilt hänvisning till Kosova; man stöttade Milosevcs "ordningsmakt" som bedrev organiserad statsterror och stämplade gerillan som "terrorister", fastän de undvek att slå till mot civila; man tvingade ledande albaner att fördöma gerillan och acceptera förödmjukande avtal med Milosevic kring enskilda skolbyggnader etc.

USA ingrep bara när det blev tydligt att Milosevic höll på att genomföra ett nytt Bosnien, och att amerikansk utrikespolitik blivit till åtlöje. Och då mindre för att hjälpa albanerna och mer för att rädda sitt ansikte: tusentals slaktades och 1.5 milj drevs på flykt av Milosevcs "ordningsmakt" medan jänkarna följde sin "Zero Casuality Policy" och lekte flygkrig från 8 mils höjd. 10 344 döda och försvunna var inte värda en enda amerikansk soldats liv - det är det vittomtalade "amerikanska stödet" till UÇK-gerillan!

Det är också fel att stämpla UÇK som "gansters i uniform". Sådana fanns förvisso i alla lager, alltså även hos albanerna. Men det känns hårt att beskylla alla fattiga bönder som tog vapen i hand för att rädda sina familjer, alla tonårselever och deras lärare som körts ut från skolorna av poliser, och alla politiska fångar som anslöt sig till gerillan. Dessa utgjorde den överväldigande majoriteten i UÇK - skulle de ha varit "gangsters i uniform"!? Min bror hoppade av en svensk skola och stred för gerillan, skottskadades när han skulle rädda flyktingar under beskjutning, blev opererad, han jobbar och bor nu i Nacka med fru och barn - är han en gangster!?

Ser man till UÇK-gerillans ledarskikt blir anklagelsen ännu mer befängd. Hashim Thaçi är en intellektuell med postdiplomstudier från Schweitz. Jakup Krasniqi är högskolelärare. Hajdin Abazi är med i Svenska författarförbundet. Listan kan göras hur lång som helst. De förra UÇK-ledarna är idag de mest moderata krafterna på Balkan. Jag kan förstå att många besvärats över av att albanerna stör den allmänna ordningen, men det gör dem inte "gangsters" bara därför, tycker jag. Det kanske var något fel på allmänna ordningen i stället. Själv anser jag att UÇK kämpade mot gangstrar; Haagdomstolen verkar också hålla med mig.

Å andra sidan, vem vet. Den svenska publiken är kanske inte redo för ett sådant tydligt ställningstagande. Jag menar, svensken kanske *vill* tro på att det alltid krävs två för att dansa tango. I grunden är det ju rätt bra att tänka så, ty så är det ju i de allra flesta fallen. Svensken har bara inga verktyg att hantera anomalier, det som avviker från de flesta fallen. Men det ska vi vara glada över. Tänkt att det finns så sunda människor :-)

Nä du, lika bra att Richard Swartz håller på. Säkert inte slumpen som avgör att han skriver på SvD och jag här på Blogger. Och som sagt, insatt, kunnigt, smart och kultiverat blir det när han skriver. Värre kan man råka ut för; värre *har man* råkat ut för.

Keep up the good work, Swartz!

Albin Kurti häktad

2008-01-30T20:59:00.000+01:00

Albin Kurti, ledare för rörelsen VETËVENDOSJE! i Kosova dömdes idag till att tillbringa 30 dagar på häktet. Beslutet fattades av en specialutnämnd italiensk domare vid den distriktdomstol i Prishtina som handlägger ärendet.

Kurti var kallad till rätten idag men vägrade att infinna sig. Domaren Maurizio Salustro beslutade då att häkta honom "för att underlätta rättsförhandlingarna".

Kurti har sagt att han inte erkänner "en kolonial domstol" och har konsekvent vägrat att finna sig i tidigare inskränkningar som meddelats av denna, bl.a. husarrest och yttrandeförbud.

Den tidigare studentledaren och UÇK-talesmannen Albin Kurti, 27, har fängslats av både Serbien och av de s.k. "internationals" i Kosova för sin envisa frihetsiver. Efter kriget bildade han rörelsen VETËVENDOSJE! (sv: självbestämmande) för att driva igenom sina politiska krav. Rörelsen opponerar sig mot Ahtisaaris lösning med s.k. "övervakad självständighet" och kräver i stället en kosovarisk folkomröstning om full självständighet.

Rörelsen har bemödat sig att anställa "gandhistiska" metoder i sin strid, bl.a. har man målat slagord i väggar och gett "internationals" symboliska böter i sina bilar för "olaga parkering i det fria Kosova".

Den 10 februari 2007 dödade internationella poliser 2 ungdomar och skadade 85 andra när de öppnade eld mot en fredlig marsch anordnad av VETËVENDOSJE! Övervåldet fördömdes av lokala och internationella mr-grupper, bl.la. krävde AI att poliserna skulle dömas.

Men UNMIK - United Nations Interim Mission in Kosovo - valde att forsla ut upekade poliser från landet och att gripa Albin Kurti i stället. Han anklagades för att "hota liv och allmän egendom" - en långkörare som pågår ännu och som allså ledde till den senaste häktningen.

Domaren Maurizio Salustro har sedan februari 2007 dömt Kurti omväxlande till husarrest, yttrandeförbud och häkte p.g.a. domstolstrots i en rättsprocess som av AI fördömts som "politiskt motiverat". Bl.a. påpekar AI att rätten utnämnt kränkt Kurtis rätt att försvara sig själv och att yttra sig fritt i frågor från rätten. Rätten har också mot Kurtis uttalade vilja utsett till honom en advokat; en jurist som utmärkt sig för sina fräna personangrepp mot Albin Kurti i kosovariska medier.

Den dömde Albin Kurti fördes ut från domstolen i handfängsel för att avtjäna sitt straff på centralhäktet i huvudstaden Prishtina.

Oppositionsledare Albin Kurti greps - igen

2008-01-30T14:08:00.001+01:00

Källor inom oppositionsrörelsen VETËVENDOSJE! i Kosova meddelar idag att profilen Albin Kurti, som leder rörelsen, greps i morse av internationella poliser. Detta är den andra gången i år som Kurti grips av polisen. Det är ännu oklart varför han gripits, men inom oppositionen tror man att det har samband med en kritisk artikel som anklagar United Nations Interim Mission in Kosovo UNMIK för justitiemordet på svensken Jeton Kiqina, 27 år (se artikeln "Vem övervakar överkakarna...?"

Albin Kurti, 27, inledde sin bana på 1990-talet som upprorisk studentledare mot den serbiska ockupationsregimen i Kosova. Han blev senare talesman för UÇK-gerillan och sattes i fängelse av Serbien. Efter kriget har Kurti förestått rörelsen VETËVENDOSJE! (sv: självbestämmande) som förkastar Ahtisaaris plan och kräver full självständighet för Kosova.

Under de senaste tre åren har Kurti blivit en idol för många ungdomar. Under parollen "Inte FN i Kosova, utan Kosova i FN" har han kunnat ena missnöjet mot korruptionen inom de s.k. "internationals" som i praktiken styr Kosova, över huvudet på lokala folkvalda och ofta i strid med vedertagna rättsprinciper.

Den 20 februari i fjol lyckades Albin Kurti dra ut c:a 20 000 människor i en protest mot Ahtisaaris plan. Den fredliga marschen attackerades av internationella poliser, som dödade 2 och skadade 85 människor. Överfallet fördömdes som "brutalt övervåld" av lokala och internationella mr-grupper som CDHRF, HRW och AI, som krävde av UN Interim Mission in Kosovo UNMIK att de ansvariga poliserna skulle sparkas, utredas och dömas. I stället valde UNMIK att forsla hem de utpekade poliserna, och sätta protestledaren Albin Kurti i fängelse . Sedan dess har Albin Kurti suttit omväxlande i fängelse, husarrest och kommunal arrest, något som AI fördömt som "politiskt motiverade" rättsbeslut.

Albin Kurtis gripande kommer efter en hård artikel i oppositionens tidning där UNMIK anklagas för justitiemordet mot svenskalbanen Jeton Kiqina, 27 år (se artikeln "Vem övervakar övervakarna i Kosova?").

Vem övervakar övervakarna i Kosova?

2008-01-30T11:11:00.000+01:00

Svensken Jeton Kiqina, 27, avtjänar ett 16-årigt fängelsestraff i Kosova, dömd mot sitt nekande för delaktighet i ett mord som han inte begått. Hans dömdes i mars i fjol en farsartad rättegång där alla bevis mot honom "tappades bort" och åklagarens kronvittne medgav att han misshandlats av poliser för att vittna falskt. Nu anklagas UD för rasism av hans anhöriga, som menar att man underlåtit att agera för att få hem honom. Historien undervgräver förtroendet för UD och hela FN-missionen i Kosova.

Berättelsen om Jeton Kiqina började sommaren 2001, då Jeton valde att resa till Kosova. Jeton kunde knappt något albanska, han hade gått i svensk skola, haft svenska arbetskamrater och spelat fotboll i ett svenskt lag i division 2. Han var därför både glad och lite nervös inför mötet med sin släkt, som han och hans familj hade lämnat när han var liten.

Under besöket deltog Jeton i en bröllopsfest som urartade, Kosova style. Festen våldsgästades nämligen av en utfryst familj, där mannen under kriget valt att arbeta inom den serbiska polisen. Familjen lämnade bröllopet tidigt men hamnade senare i ett bakhåll, där man och fru samt två underåriga pojkar dödades; en underårig flicka överlevde oskadd. Svenskalbanen Jeton, som varken kände till gästerna eller deras historier, fick veta allt detta när han -liksom samltiga andra manliga bröllopsgäster- togs bryskt ut från festen för att lämna ut parafintester till tungt beväpnade poliser.Men parafintesterna, som också svensk polis använder för att söka krutspår efter ett avfyrat vapen, friade både honom och andra gäster. Jeton var fri att åka hem någon vecka senare, om än omskakad.

Historien dök upp igen två år senare, när han fick höra att internationella åklagare i Kosova rest åtal för mord mot ett tiotal bröllopsgäster, däribland flera av Jetons kusier. Jeton mindes att en del av dem varit med honom på bröllopsfesten och tog kontakt med polisen i Kosova för att vittna. Två internationella poliser skickades hem till Jeton och han fick ge sitt vittnesmål under ed. Poliserna tackade för kaffet, tyckte att vittnesmålet var väldigt viktigt, och lovade att återkomma. Döm därför själv om Jetons förvåning när han får höra senare att kusinerna i Kosova hotades av 200 års fängelse, samt att vare sig han eller hans vittnesmål figurerat under rättegången!

Han överväger situationen länge och beslutar till sist att rätt ska vara rätt: han ska åka ner för att personligen vittna på rättegången. Nu checkar han först med UD här hemma och får grönt ljus. Han talar med kusinernas advokater i Kosova, men också med en svensk advokat i Göteborg och förbereder sig för allt - tror han. När han landat i Prishtina är han inställd på ett snabbt in och ut, ange vittnesmål och flyga hem igen direkt.

Men det blir inte som Jeton hade tänkt. När han kommer till rättegångssalen sätter polisen genast handfängsel på honom. Han och andra närvarande i rättegångssalen, inklusive försvarets advokater, får den chockerande nyheten att han, turisten från Sverige, är själv anklagad av "internationals" för delaktighet i mordet. Jeton får inte höras som vittne i rättegången mot hans kusiner, utan sätts i häkte i avvaktan på en egen rättegång.

Det som händer efteråt är en lika absurd som skrämmande historia. Via sin svenske advokat får Jeton veta att anklagelserna mot honom vilar på ett vittnesmål från en 17-årig kusin som förhörts av internationella poliser. Han ska ha sagt till dem att Jeton ringt och beordrat honom att hålla utkik efter offren, samt att Jeton kört fram vapnen som användes vid mordet. Jeton får dela cell med mördare och våldtäktsmän, får bråka för att ringa hem, hotas till livet av plitar, får stryk av "internationals" som transporterar honom till och från rättegången; det senare intygas av ögonvittnen, däribland också plitar och poliser. Han lovas hela tiden fri lejd hem om han vittnar mot sina kusiner.

I mars 2006, när domen ska falla, känner ändå Jeton ett visst hopp. Rättegången har nämligen tagit en oväntat vändning. Det är inte bara så att flera personer vittnat om att Jeton utsätts för våld. Åklagarens åtal håller också på att krackelera, punkt efter punkt. Åklagarens 17-årige kronvittne har uppgett att Jeton ringt in sina instruktioner, men de tekniska bevisen talar för att hans mobil inte fungerat vid mordtillfället. Han har uppgett att offrens bil beskjutits från tre olika håll med c:a 180 skott men rättens inflygna balistikexpert intygar att bara 27 skott har avfyrats, från ett håll. Till råga på allt har internationella åklagaren meddelat rätten att man "tappat bort" de DNA-prover som hämtats från patronhylsorna på mordplatsen; också själva hylsorna har "kommit bort". Parafintesternas resultat, som friade Jeton redan på morddagen, har också "försvunnit" helt oförklarligt.

Jeton får alibi av 61 bröllopsgäster, samt som åklagaren saknar ett trovärdigt motiv. Offret, som deltagit i serbisk polisuniform vid minst 3 massakrer mot civila under kriget, har haft gott om dödsfiender. Det visar sig också att han kort före sin död talat med utredare från Haagtribunalen, d.v.s. att han utgjorde en säkerhetsrisk för den serbiska underrättelsetjänsten. Sist men inte minst intygar ofrrets överlevande dotter, som lever på hemlig ort med ny identitet, att både Jeton och åklagarens huvudvittne deltagit på bröllopet - tvärt emot åklagarens påståenden.

Dråpslaget mot åklagaren kommer dock från det egna kronvittnet, 17-åringen som hela åtalet byggt på. I en avgörande seans bryter han ihop och avslöjar att han tvingats vittna flaskt efter hårresande misshandel från polisen, som bl.a. resulterat i benfarkturer. Han uppger också att han lovats pengar och fri lejd till ett västeuropeiskt om han vittnar flaskt mot sina kusiner. Att han särskilt pekat ut Jeton beror på att denne bor utomlands, inte tänkte man att han någonsin skulle våga återvända. I förvirringen som uppstår försäger sig också en inhemsk polis, som medger inför rätten att han utrett 17-åringen "utanför protokollet". Jeton gratuleras i förväg av sin svenska advokat och får rådet att begära skadestånd för det rättsövergrepp som han utsatts för.

En normal domstol i ett normalt land hade alltså aldrig drömt om att döma Jeton Kiqina som skyldig mot en sådan bakgrund. Men detta är Kosova, där rättsväsendet styrs av "internationals" med uttalad förakt för infödingarnas rättigheter. De är övertygade att Kosova är "ett specialfall" där man får -ja, rentav måste!- nagga rättspraxis i kanten, om man ska få rätsida på infödingarna. Domaren, Vinod Boollell, ökänd som "slaktaren", har dömt många till långa straff i oskäliga domar, som ofta fallit bort efter överklagan. Åklagarna Thomas Hickman och Elisabeth Renie, liksom de internationella polisutredare som prepat 17-åringen att avge sitt falska vittnesmål, har alla ett skamfilat rykte. De har avgjort svenskens skuld i förväg och tänker inte avstyras av petitesser såsom Habeas Corpus och teknisk bevisning. Jeton Kiqina döms därför i mars i fjol (2006) till 16 års fängelse, för delaktighet i mord och ett antal andra brott knytna till mordet. Kusinerna Kiqina et. al. får sålunda sammalagt 218 års fängelse för ett brott som de troligen inte har begått.

Jeton Kiqina avtjänar sitt straff sedan dess. Han har inte kunnat överklaga eftersom han inte har fått domslutet (enligt lagen ska det ske senast 14 dagar efter det att rätten meddelat dom). Men hans kusiner har försökt överklaga. Deras ärende har gått upp tre gånger i Högsta Domstolen, för att bli uppskjutet varje gång. De kanske aldrig få komma till skott, eftersom HD nu meddelar att man "inte har kännedom om att ärendet inlämnats över huvud taget".

Fallet med Jeton Kiqina reser många frågetecken om svenska UD:s och den internationella missionens agerande i Kosova. Ta UD, till exempel. Sverige är tredje största biståndsgivaren i Kosova; i ett land som inte existerar i juridisk mening, som styrs av "internationals" och är helt i händerna på utländska biståndsgivare bör UD ha rätt generöst med handlingsutrymme, får man anta. Dessutom har UD i sina årliga rapporter från Kosova pekat ut just rättsväsendet som särskilt ineffektivt och korrupt. Men på UD meddelar man, att man "varken kan eller vill ingripa i ett annat lands rättsväsende". Vem vet, kanske UD tror att endast infödingarna står för korruptionen i Kosova; att utländska polisutredare, åklagare och poliser är etiskt och moraliskt överlägsna. Inte undra på att Jetons föräldrar och syskon här i Sverige anklagar UD för rasism. De har svårt att tro att UD hade agerat likadant om Jeton hetat Kalle Svensson.

Vad gäller den internationella missionen i Kosova är frågetecken ännu fler och om möjligt ännu obehagligare. Ty svensken Jeton Kiqina är inte ensam om sitt öde. Lokala medier rapporterar närmast dagligen om skandaler, rättsövergreppp, ekonomisk förskingring och korruption från "internationals" i Kosova. Man skojar i Kosova att när korruptionen är femsiffrig är den inhemsk, när den är sexsiffrig eller högre är det "internationals" som ligger bakom. FN:s egna revisorer från New York har konstaterat detta förhållande på plats vid ett flertal tillfällen, utan att så mycket som en enda "international" har utretts eller dömts för brott. Fallet Kiqina lär knappast öka deras anseende. Den självklara fråga som infinner sig är naturligtvis, vem som övervakar övervakarna i Kosova.

Tyvärr måste svaret idag vara: ingen. De får hålla på. Vilket går väl an ett tag till, tills kosovarerna fått sin utlovade "övervakade självständighet". De är kloka och väljer sina strider, helt enkelt. Men bli inte förvånad om de redan morgonen därpå vänder sig mot sina tilltänkta "övervakare". Man tycker ju att det vore något allvarligt fel på dem om det inte gjorde så.

Europarådet antog Kosovaresolution

2008-01-23T09:42:00.001+01:00

Europarådet antog igår efter hård debatt den utkast till resolution om Kosova som framförts av den brittiske Lord Russel Johnston. Resolutionen antogs med rösterna 96 för, 48 emot och 24 nedlagda.

Debattens vågor inför resolutionen gick höga bland anhängare och motståndare. För att lugna de senare fick man stryka ett tillägg med uppmaning till FN:s säkerhetsråd att påtvinga en lösning i Kosova.

I stället fick det heta att Europarådet anstränger sig för att hitta "alternativa vägar" för en kompromiss mellan Serbien och Kosova, utan närmare preciseringar hur det skulle gå till.

Serbien och Ryssland misslyckades dock i sina försök att stryka resolutionens centrala 9 § med en uppmaning till EU om en gemensam hållning inför Kosovas självständighetsförklaring.

"Vi ville stryka i den 9:e paragrafen, om en gemensam EU-hållning vid en ensidig självständighetsförklaring från Kosovo. Men det misslyckades", uppgav den serbiska delegationschefen Miloš Aligrudić senare.

Den serbiska och ryska delegationerna röstade därför emot resolutionsförslaget, liksom vänstern, socialisterna och nationalistgrupperingen. De liberala grupperingarna däremot röstade för förslaget.

Europarådets resolutionens har en rådgivande karaktär men är viktig för att forma ställningstaganden inom EU:s beslutsfattande organ.

"Kosova självständigt den 4 februari"

2008-01-22T15:37:00.000+01:00

Kosova förklarar sin självständighet den 4 februari. uppgiften kommer från den brittiske utrikesminister David Miliband och bekräftas av parlamentets talman i Kosova, Jakup Krasniqi.

Uppgiften läckte först i den italienska dagstidningen La Republica, som citerar en anonym italiensk diplomat och deltagare på EU-mötet i Brdo, Slovnien. Han återger vad Miliband ska ha sagt, nämligen att Kosova kommer att förklara sin självständighet den 4 februari, dagen efter den andra omgången i det serbiska presidentvalet.

Enligt den italienska diplomaten kommer samtliga länder i EU att erkänna Kosova om självständighetsförklaringen "koordineras" med EU.

Uppgifterna signalerar att självständighetsmotståndarna Cypern, Grekland och Rumänien övertalats att överge sin ståndpunkt och ansluta sig till Storbritannien, Frankrike och Tyskland i ett gemensamt erkännande av Kosova.

I en första reaktion från EU till artikeln i La Republica uppges att Spanien har begärt av Kosova att självständighetsförklaringen skjuts upp till efter det spanska parlamentsvalet i mars månad. Regeringen med Zapatero i spetsen kan ha svårt att vinna ett val mot katalanska separatister annars, uppger public service TV-kanalen RTK i Kosova.

La Republicas uppgifter bekräftades dock idag i RTK av parlamentets talman i Kosova, Jakup Krasniqi.

"Vi hoppas att februari blir månaden där vi utför denna historiska vändning", sa Krasniqi, som också citeras av BBC.

Krasniqi uppger dock att "ytterligare konsultationer behövs" innan han kan uppge ett exakt datum i februari. Enligt honom kommer självständighetsförklaringen att läsas upp i en högtidlig session i Kosovas parlament.

Uppgifterna om Kosovas snara självständighet har utlöst reaktioner från stormakterna USA och Ryssland. USA:s utrikessekreterare Condolizza Rice uppmanade idag EU:s länder att sluta skjuta upp "svåra beslut" vad gäller Kosovas framtida status.

"Det finns en risk med att skjuta upp det som måste bli gjort, d.v.s. att lösa Kosova status", sa Rice i Berlin, där hon idag möter utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

"Det är bra att avvakta valresultatet från Serbien, men för eller senare måste vi fatta ett svårt beslut. Att skjuta upp ett svårt beslut gör det inte lättare", citeras hon av Reuters idag.
Condi Rice har planerat att i Berlin möta också den ryska chefsdiplomaten Sergei Lavrov. Det är välbehövligt möte, eftersom de två diplomaterna har diametralt motsatta synpunkter om Kosova. I en artikel i Diplomacy Annual skrev Lavror nyligen att Ryssland "inte kan annat" än att avvisa Kosovas självständighet.

Enligt Lavrov utgör frågan om Kosovas självständighet "en röd linje" som rör Rysslands nationella säkerhet. Han skrev att Ryssland inte ämnar kohandla i frågan men uppgav inte tydligt vad Moskva ämnar göra om och när Kosova förklarar sin självständighet.

Det kan bero på att Ryssland i praktiken inte har så många alternativ. Man har hotat att rösta ut Kosova från alla internationella organ, men mycket mer än så kan Moskva inte göra. Landet drog ut sina trupper från Kosova redan 2001 och har endast en blygsam närvaro i s.k. liasion office, ett förbindelsekontor i Prishtina. Kritiker har därför hävdat att Moskva har råd att avvakta i Kosova, eftersom man inte delar på bördan för status quot.

De västländer som delar på bördan i Kosova har däremot bråttom att komma till skott. Uppgifter i kosovariska medier idag avslöjar idag att man inom den fredsbevarande styrkan K-For och inom Kosovo Police Service redan inrättat en särskilt beredskapsplan inför den kommande självständigheten.

Enligt planen, som har det operativa namnet 'Status', ska drygt 500 internationella poliser ta över i Serbiens enklaver inuti Kosova om kosovaserbiska poliser gör som väntat och överger ställningarna. Planen förordar att polisen sätts in vid mindre eventuella incidenter men att K-For agerar beslutsamt vid större oroligheter, oaktat om bråkmakarna är serber ellre albaner.

Visa av erfarenheterna i Bosnien planerar nu K-For också att beslutsamt ta över kontrollen över gränsen mellan Kosova och Serbien i händelse att kosovaserber förklarar utträde från Kosova.

En prioritet för de internationella styrkorna blir att skydda minoriteterna i Kosova, rapporterar den oberoende serbiska radion B92.

Europarådet diskuterar resolution om Kosova

2008-01-22T13:15:00.000+01:00

Europarådets parlament diskuterar idag i sin andra sessionsdag under vinterterminen en resolutionsutkast om Kosova författad av britten Lord Russel Johnston.

I resolutionsutkastet uppmanas FN:s säkerhetsråd att överbrygga sina meningsskiljaktigheter och att implemmentera en lösning om Kosovas status, eftersom alla möjligheter till en förhandlingslösning har uttömts.

"Jag anser att det är närmast omöjligt för säkerhetsrådet att uppnå en gemensam ståndpunkt som krävs för att påtvinga en lösning", sa Johnston till journalister idag. Men han menade att en resolution i Europarådet är ändå viktig för att skicka rätt budskap till allla inblandade.

"Men [Kosovas] olösta status ökar osäkerheten och destabiliserar hela regionen, inklusive dess europeiska integration och ekonomiska utveckling, samt förhindrar återvandringen av flyktingar och internt utflyttade", sa han.

Serbien har gått till våldsam attack mot utkastet och kräver att det ska röstas ner. Ryssland stödjer Serbiens ståndpunkt och har varnat att det kommer att se över sin roll som en av de fem största bidragsgivarna till Europaparlamentet om utkastet klubbas igenom.

"Vi kan inte stödja en organisation som avviker från sitt uppdrag", sa Konstatin Kosachof, ordförande i Dumas utrikesnämnd.

Albaniens president Bamir Topi väntas också ska tala till parlamentet och uppmana ledamöterna att rösta för utkastet.

Vad gick snett i Serbien?

2008-01-21T15:48:00.000+01:00

I den första valomgången i det serbiska presidentvalet leder radikalernas viceordförande Tomislav Nikolić med lite drygt 39 procent av rösterna över den sittande presidenten Boris Tadić, som fick drygt 35 procent. Eftersom ingen av kandidaterna fick 50 procent får vi se en ny valomgång i februari. Scenariot påminner om förra valet, då Tadić låg under i den första valomgången men vann i den andra.

Men man kliver som bekant aldrig två gånger i samma flod, allra minst i Serbien. Nikolićs övertag nu är större än förra gången och de första valanalyserna i serbiska medier säger att han har lyckas värva nya röster. Bl.a. röstar fler stadsbor, också i huvudstaden Belgrad, för honom. Risken är att Serbien i nästa mandatperiod leds av en kontroversiell politiker, vars partiledare - Vojislav Šešelj - sitter åtalad i Haag för brott mot mänskligheten.

Hur blev det så? Vad gick fel i ett land som står i begrepp att skriva på ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU?

En förklaring är ekonomin. Under Boris Tadićs styre har Serbien fått en högre inflation, ett stort budgetunderskott och en arbetslöshet på dryga 25 procent. Sjukvården kostar dyra pengar, skolorna är undermåliga och de intellektuella flyr landet. Utarmade pensionärer som står i kylan och säljer grillad majs och kastanjer längs motorvägarna ser avundsjukt på nyrika som lever i lyx och åker runt i dyra bilar. Nikolićs populistiska toner under valkampanjen har hånats av motståndarna men kan ha vunnit honom en hel del nya röster.

Åter andra pekar ut Kosova som ett möjligt svar. Den sittande presidenten hade lovat att hans politik av närmande till EU skulle hålla kvar Kosova inom Serbien. Men det ser ut att misslyckas. Kosova väntas förklara sin självständighet i februari eller mars månad i år och kan räkna med ett snabbt erkännande från EU och USA. En del serber drar därför slutsatsen att radikalism ger bättre odds. Vojislav Šešelj, radikalernas partiordförande, ses av många som en beprövad kader från Miloševićs tid. Han lyckades skrämma ut väst från Bosnien ända tills man genomdrev sin delning av landet. Viceordförande Tomislav Nikolić går troget i sin ordförandes spår. I sin bok, "Sve za Kosovo i Metohiju" (Allt för Kosovo) kritiserar han Tadić som mjäkig, lovar att bryta med alla länder som erkänner Kosova och hotar med uppror i Bosnien. Har det fungerat förut så kanske det fungerar igen, helt enkelt.

Att man tänker så i Serbien är också EU:s fel, man har skickat mycket dubbla budskap. EU konfronterade aldrig den serbiska revanschismen i Kosova efter Milošević. I stället fick serbiska myndigheter verka fritt i skyddade enklaver i Kosova, i strid med säkerhetsrådets resolution 1244. Under förhandlingarna om Kosovas status valde chefsförhandlaren Ahtisaari att pressa albanerna mot etnocentriska lösningar med etniskt rena kommuner, ett etniskt reglerat parlament och vetorätt för serberna i Kosova. EU accepterade och försvarade den serbiska särartsnationalismen, helt enkelt. När Ryssland sedan torpederade även Ahtisaaris plan, så pressade EU albanerna att förhandla återigen, trots noll utsikter om en överenskommelse. Från EU har alltså hela tiden signalerat att man är svag och splittrad och rädd för Ryssland. Inte undra på att serber surnar till nu när man talar om ett självständigt Kosova!

Vad Kosova anbelangar är skillnaden mellan Tadić och Nikolić obefintlig, både vill ha kvar ett tvångsäktenskap där det förekommit våldtäkter, mordbrand och mord. Stalltipset är att Kosova går vidare med sin skilsmässa även om Serbien väljer Jesus som president.

Värre blir det för serberna själva om de röstar för Nikolić. Gör han verklighet av sitt hot att bryta med länder som erkänner Kosova kommer Serbien att behöva medlemskap i ryska unionen för att överleva. Vilket är svårt att genomföra, av geografiska skäl om inget annat. Centrum för jämförande ekonomiska studier i Wien förutspår föga förvånande att den serbiska inflationen och budgetunderskottet hotar att skena, samt att arbetslösheten riskerar att fördubblas från dagens 25 procent. Serbien blir, likt dagens Ryssland, en sorglig påminnelse om alla missade chanser på vägen mot demokrati.

I denna kamp om Serbiens själ kan president Tadić dessvärre inte räkna med hjälp utifrån. EU har redan bränt sina skepp och USA ses redan som stora satan. Vad Ryssland beträffar så välkomnar man Nikolić.

Nej, om Tadić ska vända skutan i sista hand behöver han visa mod, ta bladet ur mun och tala klarspråk till serberna. Ekonomin går inte upp utan hjälp från EU. Kosova är förlorat som serbisk provins men kan bli vunnet som en bra granne. Och Serbiens plats är i väst, inte öst. Han kanske inte kan klå Nikolić på nationalism, men väl på mogen insikt, kurage och rättframhet. Det är ledaregenskaper som serberna traditionellt uppskattar, om än ibland sent och med stor vånda.

7 argument för Kosova

2008-01-18T14:15:00.000+01:00

1. Varför självständighet?
-Därför att det är enda alternativet. Ett fortsatt tvångsäktenskap med Serbien, trots historien och albanernas kompakta avsky, kan inte fungera. Västvärlden kan heller inte hamna i en kolonial roll i Kosova för all framtid, utan någon som helst utvägsstrategi. Båda föreskriver bara mer av samma misstag. Ett självtändigt Kosova vore något nytt, med nya risker men också helt nya möjligheter.

2. Vad händer med folkrätten?
-Serbiens och Rysslands vurm om folkrätten är ett hyckleri. Serbien bröt flitigt mot FN-stadgan och flera riktade resolutioner från säkerhetsrådet då när man själv styrde i Kosova. Serbien har fällts i Haag för brott mot mänskligheten i Kosova. Ryssland bryter dagligen mot FN-stadgan, bl.a. i Tjetjenien.
-Helsingforsdeklarationen från 1975 om gränsernas okränkbarhet har inte hindrat att flera gränser ändrats i Europa efter kalla krigets slut. Länder har delats, slagits ihop och försvunnit.
-Problemet är inte Kosovas krav på oberoende utan nuvarande system i FN, där en stormakt - Ryssland - kan blockera hela FN genom att missbruka sin vetorätt. Vetorätten bör reformeras, så att ingen stormakt kan lägga veto annat än i frågor som rör dess eget territorium.
-Folkrätten behöver uppgraderas. Ingen vill ha en folkrätt som skyddar stater på bekostnad av medborgarna. Staten är till för människan och inte tvärtom!

3. Vad kommer hända med minoriteterna i Kosova?
-Alla andra minoriteter: turkar, romer, bosniaker o.s.v. stödjer ett självständigt Kosova. Alla sitter i parlamentet, har undervisning i det egna språket, avsatta tider i landets public service medier
-Serberna har erbjudits större kommunalt självstyre än i Sverige, vetorätt i parlamentet, egna domare i Högsta domstolen, ex-territoriell status för kyrkan, fortsatt skydd av K-For. FRÅGAN ÄR OM INTE EFTERGIFTERNA GÅTT FÖR LÅNGT. En serbisk präst dömdes häromsistens i Serbien för pedofili, skulle inte kunna ske i Kosova eftersom präster får diplomatstatus i Kosova. Serberna är väl skyddade.
-Det finns lokala Kosovaserber som är ministrar. Motståndet mot Kosova drivs från Belgrad, som stämplar avvikare som förrädare. Belgrad företräder mindre Kosovaserbernas lokala intressen och mer sina egna ambitioner om Storserbien.

4. Hur går det med ekonomin?
-Att Kosova är litet blir en fördel i 'regionernas Europa'. Montenegro är ännu mindre. Makedonien och Slovenien (ordförandeland i EU) har mindre befolkning. Dåliga ekonomin beror på bristande investeringar, som i sin tur beror på det olösta statusfrågan. Löser man statusfrågan kan utländska investeringar dra upp landet ekonomiskt. Kosova har stora naturrikedomar, bl.a. de största kol- och zinkfyndigheterna i Centraleuropa, en ung, välutbildad och företagsam befolkning, samt en stark tradition av entreprenörskap.

5. Men andra samhällsproblem då?
-Illegala vapen: finns troligen fler i Serbien, där delade man ut vapen som julgodis under inbördeskriget och har aldrig brytt sig om att samla in dem igen.
-Korruptionen: är jämförbar med grannländerna, enligt Transparency Int.
-Organiserad brottslighet, knarkhandel etc: finns också i grannländerna. Ingen hävdar att de inte ska finnas till.
-Kosovas problem kan inte lösas av Serbien, snarare tvärtom. Ingen alban lämnar in sin Kalasnjikov så länge serbhotet hänger kvar.

6. Har inte Serbien förändrats?
-I vissa avseenden, dock inte gentemot minoriteter. Preshevadalen i södra Serbien är ett bra exempel om vad som väntar Kosova om det ingår i Serbien. Också andra utsatta grupper såsom ungrare i Vojvodina, muslimer i Sandzak, judar, homosexuella etc är utsatta för förtryck och diskriminering, enligt serbiska och internationella mr-grupper.
-Premiärministern Vojislav Kostunica poserade med Kalasnikov i en kosovarisk by under kriget. Han blev känd redan 1973 när han, tillsammans med sittande presidenten Boris Tadics far och en tredje intellektuell, Kosta Cavoski, skrev ett memorandum till Tito mot Kosovas autonomi. Deras skrivelse blev utkast till Serbiska vetenskapsakademiens ökända memorandum på 1980-talet. Boris Tadic, som i väst beskrivs om "moderat", var ordförande i serbiska parlaments utskott för underrättelseverksamhet (!) när de serbiska underrättelsetjänsterna sopade under mattan sina krigsbrott i Kosova. Dessa män styr Serbien idag. Deras opposition, Seseljs radikaler och Milosevics socialister, är ännu värre.

7. Vad händer när Serbien blir starkare?
-Troligen blir det klokare också. Kommande serbiska generationer lär se Kosovas självständighet som en 'blessing in disguise', en välsignad förlust som fick landet att upptäcka andra viktiga värden än nationalismen. Serbien lider av 'braindrain', hjärnflykt, skolade flyr utomlands. Inflationen är utom kontroll, budgetunderskottet är 25 procent av BNP, arbetslösheten skyhög och levnadsstandarden lägre än i Rumänien. Serbien får nu en chans att ta itu med dessa problem.

Blanda inte ihop äpplen och päron

2008-01-18T14:00:00.000+01:00

Svante Säwén förordar i Dagbladet den 19 oktober en tvåstatslösning i konflikten mellan israeler och palestinier. Det är en bra lösning som jag personligen stödjer. Det är dock mindre bra att han bygger sin argumentation för Mellanönstern genom att nämna både albanska folket och Kosova (!) i negativa sammanhang. Jag tänker inte fördjupa mig här i konflikten mellan israeler och palestinier, eftersom jag inte har något nytt att tillstå. Utan bara påpeka det felaktiga i Säwéns jämförelser vad gäller Balkan.

Till att börja med har ingen albansk företrädare någonsin ordat om någon kollektiv skuld hos det serbiska folket. Den serbiska staten däremot har befunnits skyldig i domstol till etniska rensningar och borde be om ursäkt för dem, men det är en helt annan femma - jag hoppas att även Säwén kan se den skillnaden. Serberna åtnjuter idag ett unikt minoritetsskydd i Kosova, med egna ministrar i regeringen, kraftig överrepresentation och öronmärkta platser i parlamentet, ett större kommunalt självstyre än Åland, samt lagstadgad vetorätt på nationell och lokal nivå i alla beslut som rör deras intressen. Inte alla albaner tycker om detta, serberna utsattes för hatbrott så sent som i mars 2004. Men de albanska bråkstakarna är i minoritet: den överväldigande majoriteten albaner har i fyra val efter varandra röstat fram moderata krafter som förespråkar en fredlig lösning med Serbien.

Sist men inte minst, påståendet att västvärlden skulle aktivt ha stött en etnisk rensning av serber från Kosova är fullkomligt befängt. De flesta av de kronor och ören som betalats till Kosova har tvärtom öronmärkts för att ge trygghet åt alla, men främst åt serberna i Kosova. Sverige är den tredje största biståndsgivaren i Kosova. Under upploppen i mars 2004 klarade sig serberna i Kosova, mycket tackvare insatsen från den svenska SWEBAT-bataljonen. Hur Säwén kan missa allt detta och bespotta dem för "akivt stöd" åt etniska rensningar, det är för mig en gåta.

De flesta bedömare brukar över huvud taget inte nämna Israel/Palestina och Kosova i samma andetag. Enda undantaget är det officiella Belgrad, vars långsökta koppling om Kosova som "ett serbiskt Jerusalem" hitills mest orsakat förlägenhet för alla inblandade. Därför smärtar det mig att se Svante Säwén falla i samma fälla och blanda ivrigt ihop äpplen och päron. Man tycker ju att en gammal Kosovavän borde veta bättre.

Ofullständig beskrivning, NWT!

2008-01-18T13:56:00.000+01:00

Den 24/11 publicedrade Nya Wermlands Tidningen Karlstadsbon och fd UNMIK-funktionären Lennart Myhlbacks intryck från staden Prizren i sydvästra Kosova, som ingav ett rätt mörkt intryck. Serbiska kyrkor och kommunhuset där Myhlback tjänstgjort som kommunalråd hade bränts ner, serberna hade rensats etniskt, och staden led av elbrist och korruption.

NWT-läsaren bör då också känna till en del ytterligare uppgifter. Som att Prizren funnits i 1000 år och varit ett administrativt säte för både romare och ottomaner. Att serberna bränt ner staden vid flera tillfällen, senast under striderna 1999 då ett flertal moskéer från den ottomanske tiden samt en hel stadsdel, Tusus, sattes i brand. Att albanerna i Kosova har ett kristet förflutet och många övergick till islam så sent som på 1700-talet, fast en mindre del är katoliker än idag. Att de kyrkor som brändes ner inte uppelvdes som kristna symboler - serbiska kyrkan har med sitt krigshets och sina upprepade välsignelser av krigsförbrytelser fjärmat sig långt från Kristus kärleksbudskap - utan som monument över en brutal och blodig ockupation. Då ska man veta att under Milosevic dök serbiska kyrkor upp i Kosova som svampar efter regnet, ofta på konfiskerad albansk mark. Myhlback kanske heller inte vet att alla folkbokföringsregister i Prizren överlevt branden, att polisutredningen inte belagt att någon mordbrand ägt rum, samt att Kosovas regering använder sina surt förvärvade slantar för att återuppbygga kyrkor och kloster samt bygga hus åt återvändande serber.

NWT bör också upplysa om att det är UN Interim Mission in Kosovo (UNMIK) som bidragit stort till att underblåsa de etniska spänningarna i Kosova. UNMIK har vägrat i sten att bilda en s.k. Sanningskommission efter sydafrikansk modell för att utreda brotten som ägde rum under den serbiska ockupationen, med förevändningen att man inte har mandat att utreda brott begångna före 1999. Som en följd därav går flera serbiska krigsförbrytare fria i Kosova idag. Å andra sidan har UNMIK inte tvekat att utreda och döma albaner och tidigare medlemmar i UÇK för brott begångna 1988 och tidigare. Intrycket hos den albanska majoriteten är därför att UNMIK endast utreder och dömer albaner, men inte vågar röra serber av rädsla för att provocera Belgrad. Vad detta gör mot försoningsprocessen i Kosova, det får var och en av NWT:s läsare avgöra själv.

Likaledes pekar de flesta experterna ut idag Kosovas olösta status och UNMIK:s inkompetens och korruption som den främsta orsaken bakom avsaknaden av investeringar, den låga tillväxten och den höga arbetslösheten. Kollapsen i energiförsörjningen, som också beskrivits i NWT:s artikel, är ett lysande exempel (förlåt ordvalet) för detta. Kosovas enda energibolag KEK är nämligen direktstyrt av UNMIK, eller rättare sagt: av de olika brottsyndikaten inom UNMIIK. Svenska SIDA hör därför till dem biståndsgivare som, efter en opartisk utredning utfört av ett oberoende konsultföretag, beslutat att avbruta allt samarbete med KEK. Men detta är en droppe i havet, KEK:s gudfäder fortsätter än idag att mjölka EU på miljarder. Som man säger i Kosova: när korruptionen är femsiffrig är den inhemsk, när den är sexsiffrig står UNMIK bakom!

Själv är jag Lennart Myhlback tacksam för sin personliga insats i Kosova. Prizrenborna talar ännu med saknad om honom. Jag är också medveten om att NWT har måst komprimera intrycken från Kosova för att få ihop en artikel. Men det hindrar inte mig att varna NWT och andra svenska medier för olustiga schablonbeskrivningar av Kosova, med den västerländske FN-funktionären som håller i civilisationens ljus contra barbariska infödingar som har mordbrand och etnisk rensning som hobby. Vi har haft såna beskrivningar förut i europeisk press och skäms över dem idag. Låt oss inte behöva skämmas igen.

Kosova är inte Skottland...

2008-01-18T13:55:00.001+01:00

Helsigborgs Dagblad anförde den 11/12 en TT-artikel som varnade om att Kosovas oberoende riskerar att utgöra ett prejudikat för Baskien, Skottland och Flandern.

Det är att jämföra äpplen och päron. Inget EU land har behandlat sina minoriteter såsom Serbien har behandlat albanerna i Kosova. Hade vi albanerna i Kosova haft det förspänt som herrarna basker, skottar och flammländare, så hade vi troligen aldrig stått där vi står idag. Jämförelsen håller helt enkelt inte, ens på långa vägar.

Jag jobbar till vardags som socialsekreterare, och ser i svenska vardagen en parallell till Kosovas incitament. En del kvinnor som vill skiljas från våldsverkande män får höra av sina släktingar att de borde stanna kvar till varje pris, för släktens skull. Att det är bättre för barnens framtid att försöka igen. Ty tänk hur många kvinnor är det som lider av våldsverkare - hur skulle världen se ut om alla fick skiljas!?

...och inte Åland heller

2008-01-18T13:53:00.000+01:00

Jag läste nyss en artikel i Nya Ålandstidningen av Harriet Tuominen från den 22 november där man höjde till skyarna svenske filmares Malcolm Dixelius förslag om en 'åländsk lösning' på Kosovas problem. Det var kanske att vänta sig i Nyan när ens hemöar nämnts i storpolitiken. Inte dessto mindre är Dixelius förslag helt orealistiskt.

Undertecknad arbetade under 1990-talet på dåvarande Kosovas informationskontor i Stockholm, en informell beskicking som hade etablerats av den albanska motståndsrörelsen. Före NATO-ingripandet 1999 besökte jag Åland vid ett flertal tillfällen i ett konfidentiellt uppdrag från motståndsrörelsen, för att studera era förhållanden och avgöra om en åländsk lösning vore att föredra. Mitt intryck var mycket gott, jag förstärktes med ett team och så småningom lade vi fram ett förslag som mig veterligen framfördes till den serbiska sidan via en tredje part, i all hemlighet förstås, så sent som våren 1997. Då, före Recakmassakern och blodbaden i Drenica, hade man en chans att tillämpa 'den åländska lösningen' i Kosova. Men vi fick aldrig ett svar från Belgrad. Den enda slutsatsen som både vi albaner och den hjälpvilliga tredje parten kunde dra var den att i Serbien inte fanns en vilja till att erbjuda Kosova någon substantiell autonomi.

Numera, ett krig och flera blodbad senare, är Kosova begripligt nog inte längre intresserat av en åländsk lösning. Det som Dixelius underlåter att nämna är att den serbiska staten bedrivit organiserad statsterror och etnisk rensning mot civilbefolkningen i Kosova. Under krigsåren 1998-1999 dog och försvann 10 344 personer (ett tusental serber och resten albaner) enligt uppgift från Council for Defence of Human Rights and Liberties i Prishtina. Uppemot 20 000 våldtogs, enligt Centre for Protection of Women and Children; Human Rights Watch skrev i sin rapport 1998 att våldtäkt hade använts som vapen i etnisk rensning. Världsbanken konstaterade samma år att 184 000 hus hade bränts och skadats, till ett värde av 8 miljarder USD. 1,6 miljoner invånare av totalt 2 miljoner fördrevs från sina hem och härd, varav nästan 1 miljon utanför landets gränser, enligt UNHCR. Krigsförbrytelserna ingick i en kampanj av etnisk rensning organiserad av de serbiska myndigheterna.

Omvandlat till Finlands förhållanden motsvarar detta 32 tusen döda, 62 000 våldtagna och 4.6 miljoner fördrivna från riket. När Ålands autonomi blev till genom beslut i Nationernas Förbund år 1921 kröktes inte ett hårstrå på hela Åland. Att föreslå en åländsk lösning för Kosova idag är därför milt sagt blåögt.

Proletären ute och cyklar

2008-01-18T13:49:00.000+01:00

Läste förundrad artikeln ’EU som krigsanstiftare’ som publicerades i Proletären den 11/12-2007. Enligt artikelförfattaren är det EU som vill slita loss Kosova från Serbien. Detta menar han/hon är ett brott mot folkrätten. Artikelförfattaren oroar sig också för den serbiska minoriteten i ett oberoende Kosova, samt undrar varför Republika Srpska inte kan agera som Kosova och utropa sin självständighet.

Artikeln var inte signerad, varför jag inte vet var artikelförfattaren bor. Men en sak är då säker, han kan inte ha bott i Kosova. Ty kravet om oberoende där har inte drivits av utomstående européer, utan av de fattiga massorna av arbetare och bönder i Kosova. För dem har detta varit lika mycket en fråga om nationell frihet och oberoende som ett ställningstagande mot exploateringen från Belgrad. När Serbien ockuperade Kosova 1912 var det ingen skillnad i levnadsstandarden mellan en albansk och en serbisk bonde. År 1986, efter drygt 70 år av kolonialstyre från Belgrad, var Kosovoalbanska bönders levnadsstandard fem gånger lägre än motsvarande i Serbien, enligt officiella siffror från det dåvarande Jugoslaviska statistikkontoret. Den albanska bonden, som identifierades tidigt av Belgrad som en svår motståndare till kolonialismen, utsattes för hårda beskattningsregler, markexproprieringar, samt hot och våld. Min farfar var en av dessa bönder, han tvingades köpa sin mark fyra gånger från ständigt nya serbiska landsherrar. Snarlikt agerade Serbien också mot det albanska proletariatet i städernas förorter. Europas - inklusive EU:s - fel är snarare att de under närmast ett århundrade blundat för serbiska härskarmaktens utplåningspolitik i Kosova. EU försöker också nu in i det sista att fördröja ett självständighetsbeslut, eftersom det skulle rubba den rostiga imperialistiska balansvågen på Balkan.

Artikelförfattaren lyfter folkrätten men glömmer att den idag skyddar stater på bekostnad av den lilla människan. Att Serbien idag vurmar om folkrätten är ett hyckleri, själv bröt man konsekvent både mot folkrätt och mot flera riktade resolutioner i säkerhetsrådet så länge man styrde i Kosova. För att ernå en överenskommen självständighet har albanerna erbjudit Kosovoserber fullt självstyre i sina kommuner, obehindrade och institutionella förbindelser med Belgrad, vetorätt i alla större nationella beslut, samt har erbjudit serbortodoxa kyrkan ex-territoriell status i Kosova. Då ska man inte glömma att serberna är privilegierade än idag. OSSE:s enkäter i Kosova visar att de forna landsherrarna har ännu idag högre levnadsstandard, högre inkomster och lägre utgifter, fler bilar, skolor, vårdcentraler och TV-aparater per invånare, än de fattiga albanerna. Arbetslösheten i Zubin Potok, där de fattigaste serberna bor, är 21 procent. I Drenas, där det bor de fattigaste albanerna, är den 72 procent.

Mot den bakgrunden är det självklart att Kosova inte kan jämföras med Republika Srpska. I Kosova är det underdoggen som rest sig. Republika Srpska är resultatet av ett monstruöst serbiskt folkmord mot fattiga och värnlösa bosniaker.

Måhända är det USA:s deklarativa stöd för ett självständigt Kosova som fått artikelförfattaren att få allt om bakfoten. Att förklara albanerna Guilty by Association och stämpla Kosova som 'ett amerikanskt påhitt' är Serbiens favoritlögn, avsedd att dölja dess förbrytelser mot de fattiga i Kosova.

Men bakgrunden är, som sades ovan, en helt annan. Artikelförfattaren ska inte inbilla sig saker. Serbien är inte en allierad i kampen mot den amerikanska imperialismen. Utan just imperialismens gamla vakthund på Balkan, som har störtat ner i fördärvet av sin egen högmod. Måtte den aldrig resa sig igen!

UNMIK har misslyckats med försoningen

2008-01-18T13:47:00.000+01:00

Elisabet Backs artiklar i Huvudstadsbladet (den senaste från den 17 december) om de försvunna och mördade i Kosova belyser ett viktigt område där det internationella samfundet misslyckats gravt, nämligen den försummade försoningsprocessen. Det är besynnerligt, inte minst då de flesta kännare hävdar att att det är omöjligt att ernå en hållbar fred i Kosova så länge man inte får till stånd en försoning mellan albaner och serber.

Det är chockerande men sant, att det främsta motståndet mot en sådan försoningsprocess har kommit från den lokala FN-administrationen UNMIK. Denna avslog från första början alla propåer från det lokala civila samhället, mr-grupper, reformkrafter och intellektuella albaner och serber, om att inrätta en sanningskommission enligt sydafrikansk modell, där de skyldiga skulle få amnesti mot erkännanden och en offentlig ursäkt till sina offer.

I stället valde UNMIK att lägga locket på. Ingen sanningskommission fick bildas, ingen är heller planerad för framtiden.UNMIK satsar i stället tid, ork och pengar på att bygga hus till serbiska flyktingar, som oftast återvänder endast för att sälja dessa till sina albanska grannar och flyr sedan åter till Serbien. UNMIK:s återvändandeprogram har således blivit en lukrativ rörelse för kriminella från alla sidor. Under alla år som UNMIK har varit i Kosova har endast 6 000 människor återvänt 'permanent', vilket i UNMIK:s definition betyder att de har stannat kvar i Kosova i ett år eller mer. Hur många som flytt därefter vill UNMIK inte säga, inte heller vad det kostar att ha skydda de återvändande med en massiv militär närvaro.

Intimt säger sig många UNMIK-funktionärer känna till problemet. Återvändandeprogrammmet kostar för mycket (till nästa år saknas dessutom pengar) och ger inga resultat. En sanningskommission skulle kosta oändligt mycket mindre men skulle troligen ge enormt mycket mer i fråga om försoning. Men en sådan får alltså inte uppstå, om UNMIK får bestämma. Många undrar säkert varför!?

Svaret är att Belgrad är emot. Serbien har agerat starkt varje gång frågan dykt upp, med motiveringen att en sanningskommission hotar att öka de etniska spänningarna och attackerna mot serber. Med facit från Sydafrika verkar det dock en obefogad rädsla. Samtidigt kan man skönja andra, politiska skäl för motsåndet. En sanningskommisssion skulle uppdaga fler brott mot mänskligheten från den serbiska armén, polisen och de paramilitära än vad Serbien är beredda att ta itu med. Den skulle dessutom ge de Kosovaserber som begått brott och som nu är beroende av Serbiens tystnad och beskydd en väg ut ur sitt beroende. En sanningskommission hotar helt enkelt att underminera den lojalitet mot staten Serbien som binder de serbiska enklaverna i Kosova. Och om de kommer ur Serbiens grepp förlorar man i ett slag sitt främsta argument mot det oberoende Kosova.

Utan en försoning mellan serber och albaner går det inte att se ett hållbart Kosova. Men nationalisterna i Belgrad fruktar en riktig försoning, eftersom det skulle bilda en grogrund för ett starkt oberoende Kosova. Därför lär de 5 700 personer som fortfarande bokförs som försvunna av ICRC inte hittas i första taget. Gärningsmännen som bragt dem om livet lär heller inte hittas och dömas heller inom en överskådlig framtid, om någonsin. Ty bitterheten och hatet mellan serber och albaner är Serbiens brohuvud i Kosova, vare sig det är oberoende eller inte.

Oberoende Kosova ett lysande prejudikat

2008-01-18T13:43:00.002+01:00

I en ledare i Huvudstadsbladet den 14 december uttryckte Yrsa Grüne sin oro inför utsikten om ett självständigt Kosova. Hon menade att ingen kan bombas till fred och påminde att ingripandet i Kosova 1999 ägde rum utan ett FN-mandat. Hon påpekade att Kosova lider av korruption och påtalade att dess självständighet kan bli ett prejudikat för andra oroshärdar i Europa och runt om i världen.

Jag har förståelse för Grüne uppriktiga oro, som ju delas också av en del andra. Argumenten som tas upp är allvarliga och förtjänar att behandlas så. Vi albaner kunde själva ha gjort mycket mer för att lugna dylika farhågor både i vårt omedelbara grannskap och i omvärlden.

Samtidigt blir jag besviken över att Grüne drar så snabba slutsatser. Själv vill jag t.ex. hävda att man visst kan bomba fram en fred, Hitlertyskland var ju ett exempel på detta. Korruptionen är enligt Transparency International lika hög i Kosovas grannländer, men mig veterligen är det ingen som förespråkar att de inte ska vara självständiga. FN:s egna revisorer har dessutom upprepade gånger konstaterat att FN-styret UNMIK är insyltat. När korruptionen är femsiffrig är den inhemsk, när den är sexsiffrig är den UNMIK:s, skämtar kosovarerna - inte helt utan fog.
Samhällsvetare hävdar i sin tur att korruptionen i Kosova får näring av den dåliga ekonomin, med ekonomisk kräftgång och en arbetslöshet på 47-62 procent (beroende på hur man räknar). De är eniga om att den olösta statusfrågan varit det största hindret mot investeringar i ekonomin. Miljondollarfrågan måste förstås få vara hur Kosova bästa ska råda bot på dessa problem. Och de flesta inser idag att en lösning på statusfrågan är A och O om Kosova ska överleva ekonomiskt. Det är ingen som på allvar hävdar att ett fortsatt tvångsäktenskap med Serbien skulle vara bättre. Ingen vill heller fortsätta att pumpa in nya miljarder i ett svart hål. Ur just detta perspektiv finns det inga alternativ till ett oberoende Kosova, det borde Grüne ha tänkt på.

Yrsa Grüne har rätt i att både ingripandet 1999 och den annalkande självständighetsförklaringen i år saknar FN-mandat. Men det är inte Kosovas fel och Kosova borde inte straffas för det. Vi minns alla hur Serbien bröt i åratal mot ett flertal riktade FN-resolutioner om Kosova inför ingripandet 1999, men fick ryskt hjälp för att förhindra ett FN-ingripande. Nu är det återigen Ryssland som använder sin vetorätt för att blockera ett enhälligt säkerhetsråd. Felet är alltså att söka i FN: regler, som ger en ensam stormakt på glid såsom Ryssland makt att blockera säkerhetsrådet. Lösningen på det problemet är inte att hålla Kosova på sträckbänken utan att snarast reformera FN, förslagsvis så att en stormakt endast kan använda sin vetorätt i frågor som rör det egna territoriet.

Sist men inte minst, argumentet att Kosova skapar ett prejudikat. Själv anser jag att argumentet är kraftigt överdrivet, inget EU-land har behandlat sina medborgare så som Serbien behandlade albanerna i Kosova. Däremot finns det andra exempel längre bort i världen där det finns större likheter. Men där tycker man att man borde välkomna utvecklingen i Kosova. Det är staten som finns till för människan och inte tvärtom. Om ett oberoende Kosova hjälper fler folkslag i världen att bli kvitt sina kriminella regimer lär åtminstone jag se det som ett lysande prejudikat.

Månadens citat

2008-01-18T13:43:00.001+01:00

'Kosovofrågan är en europeisk fråga. Stabiliteten på Balkan står på spel, man kan inte vänta hur länge som helst innan man hittar en hållbar lösning. Kosovos ställning är unik. Det finns ingen grund till oro för att andra regioner ska kräva självständighet på samma grunder, eftersom Kosovos situation är så speciell. Fred och stabilitet i Balkanregionen är strategiskt viktigt för hela EU.'

Janez Jansha, PM i EU:s ordförandeland Sloveninen, talar om Kosova inför Europaparlamentet den 16/1-2008.

Judehatet spirar åter på Balkan

2008-01-18T13:20:00.000+01:00

Minnet av andra världskrigets slut väcker motstridiga känslor på Balkan. För alla utom grekerna innebar krigsslutet att fascismens förtryck ersattes med kommunismens. Grekerna i sin tur satte en defekt nationalism på piedestal och är i dag EU:s mest xenofobiska nation. Gemensamt för alla är dock att man aldrig utförde någon Wergagenheitsbeweltigung, d.v.s. en egen kritisk granskning av sitt förflutna. Frånvaron av historiedebatt straffar sig nu med en växande trend av antisemitiska publikationer, vandaliseringar och våldsdåd på hela Balkan, från Kroatien och Serbien ända till Grekland.

För 60 år sen, ungefär samtidigt som man i Västeuropa kastade blommor framför amerikanska trupper, så hukade man hemma på Balkan och bad till Gud om en ände på eländet. Sovjetiska stridsvagnar tågade in i Belgrad och ett tioårigt undantagstillstånd utropades i Kosova, där Tito tidigare lovat folkomrösta om en anslutning till Albanien. Brödrakriget i Grekland, som hotade att skapa ett grekiskt sovjet, utlöste en brittisk "preemptive strike". Albanien, det enda Balkanland som inte besatts av utländska trupper, togs i besittning av lokala fanatiker som förklarade krig mot religionen. Resten är historia.

Under årtiondena som gick var makthavare på alla sidor järnridån på Balkan, trots alla sina trätor, rörande överens om en officiell historieskrivning om andra världskriget. De lokala folkgrupperna var uteslutande offer för axelmakterna. Judehat, i det mån det förekom, var Hitlers påfund. En liten del inhemska kollaboratörer deltog förvisso i "incidenter", men de var få och avrättades föredömligt efter "befrielsen".

Inte ett ord om den massiva folkuppslutningen bakom ustasjaregimen i Kroatien och dess ökända koncentrationsläger. Inte ett ord om ett Serbien som, som första tyskockuperade land i Östeuropa, förklarade sig "Judefrei" redan våren 1941. Absolut inget om bosnienmuslimernas och albanernas SS-förband, eller om den brutala jakten på judar i Grekland. Sånt fanns bara inte.

Följaktligen spökar nu judehatet åter på Balkan 60 år efter Hitlers självmord, återuppväckt från en grav där det aldrig sattes ner på riktigt. I Kroatien ritar extremister hakkors på väggarna till en medeltida synagoga i turiststaden Dubrovnik och skickar hotbrev till den judiska församlingen i Osijek. I den största och (naturligtvis) statsstödda bokmässan i huvudstaden Zagreb väcker ett stort förlag uppmärksamhet när det ställer ut en ny kroatisk översättning av Adolf Hitlers "Mein Kampf", som säljer slut inom några dagar. I Serbien slår en mr-grupp larm om att judehatet har nått alarmerande proportioner. Judiska gravar, tempel och föreningslokaler skändas i huvudstaden Belgrad och i Negotin. Antisemitiska böcker och flygbland publiceras och säljs öppet i Belgrad, samtidigt som serbiska "patrioter" sprider listor av "judar" och "judevänliga förrädare" på nätet. Särskilt utsatt är den oberoende (och rätt serbnationalistiska) radion B92 - eftersom dess ägare har ett judiskt klingande efternamn.

Allra värst är ändå läget i Grekland, som år 2004 toppade rankningen som EU:s mest xenofobiska land (liksom året dessförinnan, och faktiskt vartenda år sedan rankningens start). Listan av antisemitiska incidenter i Grekland är så lång att man blir mörkrädd. Judehatet sipprar fram i ledande dagstidningar som Eleftherotypia, Te Nea och Apovgematini och affärstidningen Ephirio, som publicerar antisemitiska artiklar och skämtbilder. Här snackar vi artiklar om "judisk fascism" och skämtbilder med kremmatorieugnar! Från Aten, Komotini, Ioanina, Thessaloniki och Rhodos rapporterar den grekiska Helsingforskommittén regelbundet om skändade judiska gravar, hakkors på synagogor och minnesplatser för mördade judar, samt kränkande uttalanden från politiska ledare. En folkvald på Kreta hävdar i en intervju att "folket här hatar judar", utan påföljd; tonsättaren Mikos Theodorakis säger öppet att "judarna [är] ett litet folk som är roten till all ondska i världen" och låter hakkorsfanor vaja i sina konserter, utan påföljd; Te Nea skriver att de som är kvar av de judiska invånarna i Grekland är "marionnetter som manipuleras av den israeliska fascismen", ja ni gissar rätt: utan påföljd. Grekland är faktiskt det enda landet i Europa som låtit en uttalad antisemit väljas in i Europeiska parlamentet: George Karatzaferis, ledare för det ultranationalistiska LAOS, som i sin TV och sin partitidning propagerar öppet att "judar styr världen", samt lämpliga åtgärder för att eliminera ett sånt styre.

Även Albanien, som under andra världskriget var ensamt i det ockuperade Europa om att få en tredubblad judisk koloni jämfört med före kriget, har fått sina fösta antisemiter. I det albandominerade FN-protektoratet Kosova norr om staten Albanien har trotset mot serberna nu gått därhän att man föreslår ett monument till Andra Prizrenförbundet: ett nybildat historiskt sällskap vill prisa "glömda nationalhjältar" som bråkade med serbiska diton mot slutet av andra världskriget, men glömmer självt att båda sidor fick vapen och uniformer av tyskarna - för att bekämpa en eventuell allierad landstigning.

Hittills har Balkans makteliter valt att sopa den växande antisemitismen under mattan. Man bortförklarar incidenterna som oskyldiga ungdomsbråk, även när förövarna är män och kvinnor i övre medelådern. Man hänvisar till sina kyrkors oberoende, fastän dessa stöttas av staten eller, som fallet är i Grekland, ingår i den. Samt hänvisar till menings- och yttrandefriheten - som dock är väldigt restriktiv vad gäller "känsliga frågor" såsom minoriteter och dylikt: se t.ex. Serbiens behandling av den albanska minoriteten i Preshevadalen, eller Greklands vägran (!) att skriva under EU:s konvention om minoritetsspråk (ytterligare ett i raden av grekiska exklusiviteter inom EU).

Optimisterna hävdar att Balkanländerna kommer att ta itu med sin antisemitism under inflytande av EU. Men med tanke på att EU varken reagerat eller planerar att reagera mot xenofobin och judehatet i sitt eget medlemsland Grekland, så är väl den förhoppningen inte mycket att hänga i julgranen. En Wergangeheitsbeweltigung på Balkan lär dröja länge till, helt enkelt: och om det mot förmodan sker någon gång, så blir det definitivt inte därför att européerna tryckt på.